Semester

Några deckare senare, några glas vin senare. Några dagar på stranden. Långpromenader med vän. Stress som håller på att lämna systemet och lite ilska som ska rensas ur, men det går fort. Solbränna och ledighet. Låt det aldrig ta slut.

Det är bara att inse - efter dryga 10 år i krogvärlden som partydrottning är det dags att abdikera och överlämna kronan till någon mer…motiverad. Sen cirka halvåret har krogen och jag gjort slut. Det spelar ingen roll att hela stan är full av turister, att det myllrar överallt, varenda härlig uteservering är överfull av glada människor och liv och rörelse som saknas under vinterhalvåret. Jag behöver något annat i mitt liv. Been there, done that. I alla fall just nu.

Via internet (och det är verkligen inte min grej) har jag trevliga, intressanta “samtal” med en nyskild fastighetsmäklare. Intressant. Vi ska testa stans nya ställe ihop; på stranden i solnedgången. OK, jag gör ett undantag då för krogledan, ska erkännas Det finns något där som lockar. Faktiskt. Med honom. Via internet.

Jag omger mig med människor där relationen är så krasslig att jag inte förstår att jag ens kallar dem “vänner”. Det börjar bli dags att gå vidare. Att glömma att jag kanske umgås med dem av gammal vana eller andras förväntningar. Det kanske är dags. Det är också dags att hantera min otroligt nyfikna granntant som spenderar en stor del av dagarna till att hålla reda på mina (lediga) förehavanden. Till vilken nytta? Varför detta intresse? Det är inte besvarat Än mindre förstått. Skaffa dig ett eget liv, tant!

Morden i Midsomer. Alltid.

Är det sant….?

Jag har SEMESTER ! Knappt jag kan tro att det är sant…. Så ikväll sitter jag här, under min korkek, med ett stort glas rött (OK - flera glas blir det nog). Under semestern kommer jag att hitta meningen med allting. Så är det bara. Eller hur? Nu har jag fyra veckors underbar frihet att se fram emot och friheten i min tillvaro är precis det jag ska lyckas hitta. Där, under korkeken. Jag har så mycket rikedom i min tillvaro som bara finns där utan att jag riktigt kan njuta - den insikten kom fort. Fler är att vänta i skuggan av korkarna. Det finns så mycket stress i min tillvaro, så mycket frustration över tillvaron jag befinner mig i 50 timmar i veckan. Det finns inte tid till eftertanke och då är jag lost. Den tiden kommer nu. Tid att vila.

Om bloggen får vila vet jag inte ännu. Det saknas inspiration, det saknas ord. Kanske finns det här under allt annat brus; jag älskar ju att skriva, att sätta ord på allt som finns här! Det finns mycket men det brusar också mycket.

Vila.

En vän beskriver honom som “vanlig”. För mig är han det vackraste som finns. Visst är kärleken förunderlig?

Mail till bästa vännen den 2 juli 2008

Hej min vän!

Kanske läser du detta nånstans där ute? Hoppas allt är bra och att du njuter av ledighet OCH att allting gick bra med svärföräldrarna igår kväll!!

 

Med risk att verka mer tokig än vanligt så går jag helt och hållet på min magkänsla nu och tror mig veta vad som rör sig i Den Gifta Mannens huvud. Distans? Jag? Jodå, lite grann, det är väl därför jag kan se saker idag som jag inte sett förut när huvudet suttit fast i kakburken Från att tidigare ha hälsat på varandra varje gång vi mötts (vilket typ kan bli 15 ggr per dag och bara det är ju lite knasigt) så hälsar vi nu inte alls. Från honom kommer bara nåt muttrande; oftast typ förvåning att jag ens råkar befinna mig på jordens yta och särskilt här på jobbet!! Och just precis i samma del av korridoren som honom. Mycket förvånande…?! Från mig mest iskyla mot honom; jag skulle ju va ärlig framför allt. Du o jag hade nåt snack häromdagen om att han är helt omedveten om hur han behandlar mig och trots att vi är så sanslöst kloka du o jag så va faktiskt det HELT FEL. Eller också har situationen ändrat sig sedan dess och just idag är han HEMSKT medveten om att jag är arg på honom och varför. Ibland glömmer jag att detta faktiskt är en mycket (extremt) inkännande man som dessutom är intelligent på flera plan. Budskapet har gått fram. Hur det känns för mig? Jodå, lite upprättelse faktiskt. Tyvärr får jag nog säga - fortsättning följer….

 

Men däremellan ska jag hinna med en semester där alla bekymmer i tillvaron kommer att lösa sig helt av sig självt bara jag får sova och slippa krockar med gifta män och snokande kollegor och vänner som inte balanserar mig. Rena drömsemestern alltså !!

 

Jag hörde av skvaller inom byråkratin att det finns en stor oro i hela landet att människor som går på semester härifrån inte kommer att komma tillbaka till jobbet - “undrar varför”?! Nej, jag blir inte galen av ilska eller sliter mitt hår; fascineras mer över hur det kan brista så fullständigt och vad som blir nästa steg.

 

Nu ska jag gå in till min exchef och ge honom 20 kr. Nej, inte som tack för väl utfört arbete, det är visst någon som fyller år igen

 

Kram

 

 

Dagens tema: bananer

“En häxdoktor från Sydafrika berättade för mig hur de fångar apor där. I en pumpa borrar de ett hål som är tillräckligt stort för att stoppa en banan i. Sedan gräver de ur hålet med en sked och släpper ner bananen. När apan kommer känner han doften av banan inuti pumpan, stoppar ner sin lilla arm, känner sig för, tar tag i bananen och sedan sitter han fast. Hans hjärna talar inte om för honom att han måste släppa bananen för att få loss handen. Han fortsätter att hålla den. Det är så många människor beter sig idag, de klamrar sig fast vid bananen i många år. Man släpper inte taget om gamla sårade känslor och besvikelser. Det finns mycket som har hänt i ditt liv som du borde ha gjort dig av med men som du fortfarande håller fast vid. Du har fortfarande en stor dialog som pågår. Det är inte konstigt att du har vilda drömmar på nätterna. Det är som ett kalejdoskop som går genom ditt medvetande, därför att du håller fast vid så många saker som du borde ha släppt taget om för länge sedan”.

Ett utdrag ur min “bibel”

Inatt har jag rest igen i mina drömmar. När båten la till i hamnen hängde jag i något rep uppe i luften efter båten, men lyckades ändå landa i vattnet och ta mig i land. Bara för att upptäcka att jag såklart inte hade packat klart för att gå av båten. Ständigt detta bagage.

Halvledig

Och redan en ny människa. Jag jobbar deltid hela sommaren; ett mycket smart drag av mig om man får säga så i Sverige Ledighet är det jag behöver nu, hur mycket som helst. Omättligt. Hjärnan funkar inte riktigt efter all stress det här året. Svamlar, minns inte men framför allt denna genomsyrande trötthet. Överallt, hela tiden, styr livet just nu. En öde ö, sova bort en vecka, bara vara och någonstans under all trötthet är jag ännu mig själv. Med mycket livsglädje, hunger och vilja. När jag började mitt byråkratjobb för flera år sedan presenterades det som ett jobb som man inte bränner ut sig på. Nu är det den största risken av alla. Hela organisationen är fylld av utslitna, missnöjda medarbetare som inte trivs. Oklara regler. Ilskna kunder. Frustration. Maktlöshet. Been there, done that, utbrändhet känner jag igen. Och jag ser alla varningstecken. Jag hoppas och tror att jag lärde mig något förra gången och kanske har större möjlighet att undvika det nu. Men kollegorna? De som suttit där säkert i flera år; på ett jobb där man inte bränner ut sig…? Hm. Vi får väl se.

Men nu är jag ju ledig

Kompis attraktiva bror skiljer sig. Mycket intressant. Lite tankar idag på en man som är otroligt fin och alltså snart singel. Det finns hopp

På grund av att monstret jobbet tagit över hela min tillvaro 2008 har jag inte alls träffat min bror så mycket som jag velat i år. Har tagit igen lite av det idag och vet att allt är precis som det ska va. Vännerna nära, nära. Det finns så hemskt mycket kärlek i mitt liv. Det är bara kärleken till en man som jag saknar. Eller OK då, kärlek till en man som faktiskt finns i mitt liv.

En liten hälsning

Idag har jag skickat lite information till Kosmos; till det som finns där ute någonstans. Jag är klar med byråkratin. Jag är också klar med kärleken där. Redo att gå vidare nu, vet bara inte vart. Visa mig! Öppna ögon och resten intuition, ge mig små vinkar och jag går dit ni visar. Hur ska man annars leva sitt liv? Det första som hände var att jag hittade en “lär-känna-dig-själv”-broschyr på jobbet (hur har den hamnat där av alla ställen ?) För bara 28.000 kronor inkl moms kan jag få reda på allting om mig själv på en kurs. OK, jag förstår vinken (men glöm kursen!). Vem är jag? Vad vill jag? Sista tiden har jag haft en stark känsla att det är dags att byta riktning helt och hållet; inte bara lite grann. Frågan är nog inte om - utan vart. Jag tror det. Skit i utbildning, skit i studieskulder. Ny start!

Antalet arbetsdagar kvar till semestern: 10. Tron på att det kommer att bli bättre i höst med allting nytt som händer i byråkratin: 0. Ork, lust och energi att älska gift man: 0. Längtan efter långa dagar på stranden med en deckare: 100. Längtan efter långa kvällar på stan med vännerna: 100. Längtan efter någonting som ens liknar att vara utvilad: 100. Hopp om framtiden: 100.

Glad midsommar!

Här råder total blogg-torka eller brist på inspiration eller brist på tid eller en kombination av alltihop. Men en glad midsommar önskar jag er bloggare i alla fall. Skål!

Helgalet

Förra veckan var en av de värsta hittills i min “karriär” inom byråkratin. Tokstress! Sådär hemskt så att hjärnan slutar fungera; total förvirring, beter mig illa mot kollegorna, enorm frustration Efter några dagars ledighet med läsning i solen, fotboll, träffa bästa vännen och sova en masse så är jag nog ganska normal igen Vad nu det innebär?! Nu ska jag “bara” tillbaka till det där jvla stället utan att bli förbannad igen, distans är mitt enda mål. Jag ska, helt klart och tydligt, inte ha ett jobb där jag bara ska tiga och lyda och göra som jag blir tillsagd; hur korkat det än är. Men - den stora nedräkningen har börjat! Den till semestern, ni vet Hösten känns som en nystart (eller också är det bara min oförmåga att ge upp som gör att jag tror att det kommer att bli annorlunda i augusti )

Jag behöver semester från den gifta mannen också. Det är jobbigt att se honom inte se mig även om jag helt och hållet förstår honom. Hans samvete klarar inte av otrohet och jag finns där hela tiden som en påminnelse. Det som finns mellan honom och mig kan ju faktiskt inte förnekas, trots att han just nu verkligen försöker. Om hans beslut, igen, blir att stanna hos familjen då måste precis allting mellan oss läggas ner. Inget “mys” på fester, inget småflirtande, ingen speciell connection, ingen samhörighet - nada. Jag köper inte det här längre. Den här gången är det allt eller inget.

Allt är möjligt.

What a day!

Efter Italiens förlust igår kväll hade jag svårt att sova Nä då, så farligt var det inte (men synd ändå). Däremot har mitt fantastiska arbete hållit mig vaken inatt; stressen har slagit sina obarmhärtiga klor i mig igen och vill inte riktigt släppa taget Ordet kaos räcker inte för att beskriva tillståndet som drabbat byråkratin, det är far beyond nu. Hela tiden tror jag att “nu spricker hela verksamheten”, men tyvärr gör den aldrig det. Inte ännu i alla fall. Det enda som funkar är att sluta bry sig; de kollegor som klarar sig bäst är de som enbart ser till sitt eget skrivbord och glömmer att vi arbetar med människor. Vägen dit är för mig väldigt lång och jag har bara kommit en liten bit, men jag knatar på. Hemskt, men det kallas självbevarelsedrift.

Igår slog det mig hur märkligt det här året har varit. Ingenting, absolut INGENTING, har gått som jag har tänkt Det visar verkligen hur oförutsägbar och härlig tillvaron är Jag gick till samtalet med min chef och trodde att det var lugnt eftersom han var en bra chef. Han krossade mig som en myra under sin fotsula och jag har inte pratat med honom efter det. Jag gick till festen på jobbet med övertygelsen att avsluta “relationen” med den gifta mannen en gång för alla. Ja..hm…det sket sig. Jag kommer att tacka nej om jag blir erbjuden nytt jobb efter anställningsintervjun jag varit på och stanna i den krackelerande byråkratin. Hade någon sagt det för någon månad sedan hade jag skrattat ganska rått. Idag känns det naturligt. För att bara nämna några exempel på oförutsägbarheten; det här är genomgående i stort och smått i livet. Jag älskar det Det tydliga är också hur min magkänsla i varenda situation har VETAT innan; ibland har jag lyssnat, ibland inte. Nu vet jag bättre. Eller hur?!!!

Idag har jag också fått möjlighet att ha lite kontakt med gifta mannen och jag mår bra av det Jag har inte varit honom riktigt fysiskt nära sedan då, men idag tog jag chansen att få prata lite kroppsspråk med honom, känna in energier och bara mysa av den fysiska närheten. Utan att ta i honom kan man säga ganska mycket med kroppen ändå Han knuffade inte ut mig ur sitt personliga revir heller. Känslan efteråt är bra och det är det enda som räknas. Som sagt - livet är lite märkligt

Äntligen!

Äntligen får jag sällskap av Zlatan, Christiano Ronaldo och Cannavaro ! Varm härlig sommar, en kall öl och fotboll - kan det bli bättre ?