Mör men lycklig

Trött trots att jag har sovit mycket. Inte så konstigt kanske? Känslan är fortfarande bra efter intervjun igår men jag börjar få lite kalla fötter också Vad gör jag? Vet jag verkligen vad jag ger mig in på? Kommer jag att simma ut på djupa vatten? Shit! Men så mycket vet jag – får jag chansen så kommer jag att ta den. Det är en provanställning och jag kommer att känna fort om det fungerar eller inte. Samtidigt är känslan så stark att det här kan ”knyta ihop” hela min karriär; den här tjänsten har delar av alla mina tidigare jobb i sig. Det känns logiskt. Och det känns hemma.

Jag skyller helt klart på sällskapet igår kväll, det är deras fel att jag inte kom hem förrän kl 2 Det var kanontrevligt! Två av mina bästa vänner träffades för första gången och det mötet som jag fasat för gick hur bra som helst. Och männen i sällskapet är bland de lättaste, mest sociala och öppna personer jag träffat på. Min vän som inte är särskilt social av sig gick genast ihop med dem och det var kul att se. De frågar inte ens efter om hon är försiktigt och blyg utan kör bara på vilket funkar Nu sa min vän också att den ena av männen är intresserad av mig, precis som jag fått höra vid tidigare tillfällen av andra personer. Igår fick jag faktiskt också de vibbarna för första gången, åtminstone i början av kvällen. Men om intresset finns har han ett väldigt märkligt sätt att visa det på…….Varje gång vi är ute slutar kvällen med att han raggar upp någon annan. Han spanar också hela tiden; har järnkoll. Det finns inget annat som är mer avtändande, jag vill ju känna mig utvald! Därför bryr jag mig inte särskilt i att ta reda på hur pass intresserad jag är heller. Jag vet att han är speciell för mig, att vi har en kontakt (redan!!) som jag verkligen värdesätter och trivs med. Sen tror jag det får stanna där. Åtminstone just nu. Ska väl tillägga också att jag känner mig ganska smickrad ibland Tills spanandet börjar…..

Vad jag än gör, vad jag än tänker på annars så går mina tankar i cirklar och kommer tillbaka till anställningsintervjun hela tiden. Snacka om enkelspårig

Vart är min hjärna ;) ?

Knappt sovit inatt, därefter anställningsintervju på Jobb Jag Gärna Vill Ha. Nu trötthet, trötthet, trötthet. Och en mycket bra känsla. Väntar på vän, ska ut och äta ikväll. Har tagit ett glas vin under Askungeförvandlingen (ja, eller hur?!) och märker ingen skillnad före och efter vinet Redan berusad av trötthet och känslor – inte illa Det blir en mycket billig och mycket tidig kväll. Inte heller kan jag hållas ansvarig för vad jag säger under den här kvällen Har inte gjort många (inga?) knop på Jobbet idag – vad gjorde jag där? Ingen aning.

Jag var 100% ärlig under anställningsintervjun i alla mina svar. Alla mina bra och mindre bra (urdåliga) sidor lades på bordet. De får köpa hela mig eller inte alls; så är det. Nu vet de vad de får. Här får jag också ett svar på om det är en typ av jobb som passar mig eller inte, eller hur?! Det är ett test från min sida också, inte bara från deras. Jag gick därifrån med en enormt bra, uppfriskande, härlig känsla – en riktig jäkla KICK! Sen vet jag inte om det är lättnaden att intervjun är över eller om det gick väldigt bra. Det märker jag. Snart. Kan i alla fall klart konstatera att det jobbet är mycket, mycket mer ”hemma” för mig än mitt nuvarande. Vilket i och för sig inte är svårt.

Hela helgen ska jag sova. Funderar allvarligt på att stänga av alla möjligheter till kommunikation med omvärlden imorgon och ligga i soffan och titta på mina egna tår.

 Dags att gå på krogen! Hur kan jag ens tänka tanken….?

Motiverad!

Jag blev så sugen på paj idag och då kan jag inte få det ur huvudet (magen?), så paj fick det bli. Nu står den i ugnen; i en evighet känns det som när man kommer hem från jobbet och är hungrig. Snart !!

Jag har fattat nu när jag jobbar undan i mina ärenden att jag kanske inte bara rensar för kommande semester utan för någonting helt annat också. Pirrigt!! Och gissa om jag är motiverad för första gången på länge …. Det kommer inte ens att finnas ett dammkorn kvar på mitt skrivbord när jag går på semester. För vem vet vad jag kommer tillbaka till…?!

Det är underbart att ha vänner som stöttar och talar om för mig vad som är bäst att säga på anställningsintervjun, men nej tack. Just nu (?) kan jag bara inte ta det – jag vet själv vad som är bäst för mig att säga. Jag kan själv! Tanken är så himla god och jag är bara tjurskallig, vilket uppenbart bara är förnamnet

Ikväll ska jag pröva att få distanshealing av en vän. Lägga mig ner, vila, resa mig upp och må kanonbra. Kan det bli bättre ?

Jaha, ännu 15 låååååånga minuter kvar i ugnen och det luktar så gott här! Mmmm. Det är härligt att få längta ibland också.

Det krävs lite tvång

för att få ner mig i soffan ikväll vilket är MYCKET ovanligt Jag är ganska uppe i varv, förståeligt nog. Konstigt att positiva saker som att snart gå på semester och en kommande anställningsintervju kan stressa, men det gör det. I kombination med allting annat, naturligtvis. Jag reagerar på stress genom att bli förvirrad som en gammal skata , är inte här och nu, mina tankar är överallt utom just här och nu. Nu är det bara att vila och ladda; alla knep är tillåtna (som ostbågar t.ex.). Fokusera!

Idag stoppade en kollega mig i korridoren och frågade hur det var med mig, om jag haft en bra helg osv. Mitt svar var att först titta på henne oförstående, sen svammel, hm, svammel, fördröjning, mer svammel. Efteråt var jag mycket förvånad av min egen reaktion. Vad hände egentligen? Jag är inte van med det, är inte van med den frågan… OM jag får den frågan ska den direkt följas av ”Du ser ut så och så och därför måste du må så” ungefär. Bara en enkel fråga som krävde ett enkelt svar och jag var inte van vid det. Hur långt ifrån det normala har jag egentligen hamnat på mitt Jobb? Hm.

Dags att sjunka ihop i soffan

Slut på vilan!

Livet kallar på mig med allt vad det innebär. Jag är glad att jag har tagit den möjligheten jag fick att samla krafter – jag behöver dem nu. Ibland är det helt enkelt inte längre möjligt att gömma sig undan och dra täcket över huvudet; det är tid för förändring. Allting som har hänt leder fram till……ja, vad? Det vet jag inte ännu, det kommer ännu att visa sig. Det enda som egentligen är säkert är att saker och ting förändras.

Mina barndomsvänner är mer som släktingar egentligen. Våra familjer är så inblandade i varandra och nästan så länge jag minns har de funnits i mitt liv. Vi har vuxit upp ihop, delat nästan allt. Sen har våra liv gått åt olika håll, vi är väldigt olika personer och ibland är tråden mellan oss väldigt tunn och skör. Men den finns där! Det är det som är grejen. Den finns kvar. Det är i det sällskapet som saker händer i sommar och nu testas verkligen styrkan i våra band till varandra. Och det kommer att gå åt något håll – saker kommer inte att bli på samma sätt som förut.

Idag har jag verkligen bara njutit av ledighet och försökt ladda så mycket jag kan med solsken och skogspromenad (och ostbågar). Imorgon är det måndag igen. Är det inte hemskt många måndagar ?

Tvära kast mellan lycka och sorg

Blev väckt igår morse av ett dödsbud. Jag var ännu ganska chockad när midsommarfirandet började men att umgås med andra normaliserar ju tillvaron lite grann. Festen blev faktiskt trevlig, hela dagen gick bra. Så fort jag är ensam så kommer tankarna hela tiden tillbaka; mest till min vän. Jag tror inte att hon fixar det här. Det är fruktansvärt hårt, det är orättvist, det är inte schysst!! Hur blir det nu? Hur kommer den här sommaren att bli? Det är mycket nu. Jag är nåt så in i….trött; lite bakis men också in i själen genomtrött. Ikväll blir en tidig kväll, imorgon är en ny dag.

Igår fick jag höra att många fler av mina kollegor har sökt samma tjänst som jag, men tydligen har ingen av dem blivit kallad till intervju?! Ännu?! Nu känns det ännu mer pirrigt och nervöst och spännande…. Tur att det är några dagar dit.

Ååå maj gadd!!

Den här veckan har varit intensiv på alla sätt, inte minst känslomässigt. Nu är jag TRÖTT och tänker krascha i soffan och försöka ladda om inför midsommarfesten. Om det går?! Det måste gå…. Ikväll är det ju fredag fast det är torsdag och rödvinsglaset gör mig sällskap vid datorn. Inatt kommer jag att sova gott

Idag fick jag höra av en kollega vad min chef sa igår efter han fick information om min kommande anställningsintervju. Det känns bra ! Väldigt bra. Jag är svältfödd på uppskattning för bra utfört jobb och för min person och såna här typer av väldigt spontana kommentarer värmer mig rakt igenom. Samma sak med all peppning jag får av mina härliga, underbara vänner! Jag är så rik som har dem, så lyckligt lottad! Sen inser jag ju också att man faktiskt får de vänner man förtjänar. Jag förtjänar dem.

I allt som händer nu så visar jag mycket mer av mitt rätta jag på Jobbet. Orkar inte bry mig, är på väg, har inget större behov av att gömma mig längre för att slippa känna mig utsatt. Sen har jag dessutom ganska dålig koll och saker blir sagda, kommer ur min mun, innan jag hinner reflektera Det här resulterar i att vissa kollegor ser mig som Bitchen From Hell, men vadå, någon ska vara det också. Jag kunde, ärligt talat, inte bry mig mindre. Visst är det märkligt – jag VET att vi pratar samma språk, rent logiskt vet jag det, men när vi pratar med varandra gör vi inte det. Det klickar och det klickar inte lite! Vissa av dem kommer jag att sakna, mycket till och med. Min chef är en av dem. Idag har jag pratat med en ex-chef också för att få referenser. Det var lättare att prata med henne trots att många år har gått än det är att prata med vissa jag jobbar med idag. Och jag inser att jag saknar det där med att vara en person!! Det här blir svårt att förklara…hm…. Ett försök: Idag arbetar jag som producent, jag är utbytbar, min personlighet spelar ingen roll. Jag saknar att få vara NÅGON. På jobbet jag har sökt har jag definitivt den kompetens som krävs – nu handlar mycket om att jag har den personlighet som krävs…Mina tankar just nu kretsar bara kring att det här kan vara upploppet och jag inser att den processen som det innebär att avsluta någonting man har haft som sin vardag i flera år – den processen har jag redan gått igenom. Jag är klar att gå.

En kollega undrade idag om jag har träffat någon man ännu. Nä, det händer absolut ingenting!! Nu har jag lagt in en beställning till henne på en lång, mörk, snygg singel (mitt enda krav är egentligen att han är längre än mig , tänder inte på korta män….). Får se om universum hörde min beställning? Kollegan hörde i alla fall och med tanke på hennes person så skulle det inte förvåna mig ett dugg om hon lyckas fiska fram honom i någon mörk skog nånstans

Men det får bli en senare grej. Nu är det torsdagfredagkväll och imorgon väntar Drama i Midsommartid akt 1 Däremellan ska jag hinna sova och förvandlas till en fantastiskt romantisk midsommarbrud/kurator för krisdrabbade/charmerande festsällskap……. Ååå maj gadd (sa en kund till mig idag som råkat bli felkopplad i växeln, måste ha varit det värsta som hänt henne på länge?) – hur ska jag hinna ??

Nu snurrar livet fort!

Anställningsintervju nästa fredag ! Så spännande, nervöst, bra, roligt och spännande ! Jag har inte lyckats smälta det här alls ännu. Chansen finns!  

Lägg till körigt på jobbet med mycket att göra och påminnelser dagligen om varför jag vantrivs så mycket, planering inför midsommar, planering inför en annan stor kommande fest, födelsedagar i familjen, trötthet (jag tänker ju bäst på nätterna ) – jag är glad, uppåt, pirrig, stressad – och lycklig

Wow!

En sömnlös natt går bra – två är värre

Idag är jag sliten och då är inte byråkratin rätt ställe att vara på. Det är det aldrig men ibland är det ännu mer fel  Visst är det märkligt också att ”skjuta-rökare-diskussionen” alltid kommer upp såna här dagar? Det är definitivt inte jag som startar dem, mina trötta energier kan inte påverka ett helt rum med människor så mycket – alltså måste det vara Murphy´s lag som startar det? Väl? Men istället för att bli arg så ler jag lite åt valet av tidpunkt och funderar på om jag ska fråga om inställning till rökare på mina kommande anställningsintervjuer. Det säger så oerhört mycket om toleransen på en arbetsplats överhuvudtaget…..

Dagens stora händelse är information jag har fått om den kommande midsommarhelgen. Jag har jättemycket att säga om vad som händer, men jag vet inte vad Så är livet i en trött Utters skalle; det finns där alltihop men kommer inte ut. Kan väl börja med att säga att vad som helst kan hända och att vännen som bjöd in mig lite fint påpekade att jag ju är utbildad i att möta människor i kris Så en av de struligaste män jag har träffat på (och det säger inte lite, kan jag lova), en gravid kvinna, en vän som är sur på mig av någon anledning som jag inte har en aning om och jag som kurator efter snaps till lunch…..Lars Norén: Släng dig i väggen ! Här blir det drama!

Väntar på att bästa promenadkompisen ska ringa och förslå en tvåtimmars. Gå själv har jag ingen lust med, inge kul längre. Är van att prata bort 5 km och inte ens märka att vi rör oss för att diskussionen är så intressant. Beach 2007?? Herregud, det är flera veckor kvar dit och det finns gott om vass

Bara på en måndag….

I min iver (?) att hitta botten i tvättkorgen råkade jag rasa ner en tub med skokräm från hyllan över. Denna gick sönder. Jag upptäckte heller inte denna olycka direkt och innan jag gjorde det hann jag trampa på tuben och vidare på golvet och ja….. Suck!! Men när stora städprylarna ändå skulle fram för åtgärdande av skokräm kunde jag ju lika gärna damma, dammsuga och torka av hela lägenheten. Så här sitter jag med ett skinande rent hem som luktar jättegott Definitivt skokrämsfritt.