Det krävs lite tvång

för att få ner mig i soffan ikväll vilket är MYCKET ovanligt Jag är ganska uppe i varv, förståeligt nog. Konstigt att positiva saker som att snart gå på semester och en kommande anställningsintervju kan stressa, men det gör det. I kombination med allting annat, naturligtvis. Jag reagerar på stress genom att bli förvirrad som en gammal skata , är inte här och nu, mina tankar är överallt utom just här och nu. Nu är det bara att vila och ladda; alla knep är tillåtna (som ostbågar t.ex.). Fokusera!

Idag stoppade en kollega mig i korridoren och frågade hur det var med mig, om jag haft en bra helg osv. Mitt svar var att först titta på henne oförstående, sen svammel, hm, svammel, fördröjning, mer svammel. Efteråt var jag mycket förvånad av min egen reaktion. Vad hände egentligen? Jag är inte van med det, är inte van med den frågan… OM jag får den frågan ska den direkt följas av “Du ser ut så och så och därför måste du må så” ungefär. Bara en enkel fråga som krävde ett enkelt svar och jag var inte van vid det. Hur långt ifrån det normala har jag egentligen hamnat på mitt Jobb? Hm.

Dags att sjunka ihop i soffan