Hjärta versus hjärna

Halva förmiddagen idag på jobbet ägnade jag åt mailande med en vän. Tanken finns där att jag bränner skattepengar, men vi hade helt enkelt mycket att prata om. Viktiga saker – till skillnad från mitt jobb….

Det där med att följa magkänslan…. Hon och jag har väldigt bra intuition båda två, ser saker, känner saker, känner in människor och situationer, känner på oss saker innan det verkligen händer. Vi blir båda “beskyllda” för att vara överkänsliga, vilket vi väl också är, men inte på det negativa sätt som människor ofta menar när de säger så. Vår “överkänslighet” gör ju att vi är intuitiva, det hänger ihop. Det är en bra egenskap, det SKA vara en bra egenskap. Men sen till mitt lilla dilemma då (och här ska jag bara prata för mig själv). Jag känner att saker, människor eller platser är “fel” men följer jag känslan….? Följer jag mitt hjärta? Nej, oftast inte. Hjärnan lägger sig i diskussionen helt plötsligt och börjar tänka “logiskt”, talar om för mig hur det “borde” vara, försöker förklara saker på ett “vetenskapligt” sätt medan magen och hjärtat helt enkelt bara VET. Och som den “moderna” (korkade?) människa jag är så följer jag hjärnans logiska förklaringar. Jag har blivit mycket bättre på det här under det senaste året kanske, men ännu har jag en lång bit kvar. Mina tankar och känslor dagarna innan jag reste utomlands tidigare i höst är så typiskt mig…. Jag VISSTE men försökte förklara känslorna med resfeber (som jag aldrig haft förut), min slarvighet (?!) och allt möjligt. Sen kunde jag inte boka av resan men kanske hade jag kunnat vara mer beredd på hur det skulle bli om jag verkligen hade tagit känslan på helt totalt allvar….? När jag började mitt nuvarande jobb var allting “perfekt på pappret”; ett jobb som skulle passa mig som handen i handsken helt enkelt. Känslan var från början inte alls bra men hjärnan ville inte att det skulle vara fel plats IGEN och försökte på alla möjliga och omöjliga sätt att övertyga mig om att det stället var helt rätt för mig.

Det är träning varje dag som gäller! Hård träning! Tills jag alltid, alltid följer min känsla och ingenting annat.

Min vän skrev också saker till mig som fick mina ögon att tåras av glädje I min iver att sudda ut varje spår av allt mailande så råkade jag få bort det mailet Om hon hittar det i sin utkorg ska jag skriva in orden här och dela med mig. Jantelag? Äsch, vem bryr sig?