Den Underbara Vardagen

Att starta datorn är bland det första jag gör när jag kommer hem från jobbet. Lite smått bloggberoende? Skyldig. Det finns flera orsaker till datorns hastiga start, men bloggen är en stor anledning. Men – det där med att skriva inlägg på bloggen är lite värre just nu…. Vart ska jag hitta inspirationen? Åtta långa timmar på jobbet, handla på ICA (som i och för sig har förbättrats åtskilliga grader då stället ÄNNU bjuder på attraktiva män!), åka hem, laga mat, diska och kanske hinna med något mer innan det är dags att sova igen. VARDAG med stora bokstäver alltså! Och jag önskar innerligt att jag kunde hitta det där underbara i vardagen som finns i så många klyschor, se det underbara i allt detta. Nej då, ingen depression i sikte, jag mår inte ens dåligt – det är bara såååååå hiiimla trååååååkigt! Visst, allting handlar om min inställning och vad jag gör av det – och min inställning är att det är tråkigt.

Inspirerad av Svartenbrandt i söndags (hm) tar jag tillfället i akt att skylla mycket på mitt jobb. Det ger mig ingenting, tillför ingenting. Jag är van att arbeta inom akutsjukvård med dramatik och blåljus; det mest dramatiska här är ett papper som ligger i fel akt (vilket verkligen är dramatik för många av mina kollegor!). Det saknas ett visst mått av adrenalin på min arbetsplats…. Jag har också hört kollegor säga att de går dit för ”den sociala biten” med ett jobb varpå jag tittar misstänksamt på dem och tänker ”Ha, det där säger du bara!” Men det är nog faktiskt så att de menar det och jag saknar den biten också….. Mitt jobb ger mig lön så jag kan betala hyran, ingenting mer. Det var ganska skönt att skylla på någonting Men det är långt ifrån hela sanningen.. Undrar om det inte är den där vagabonden i mig som är det största problemet?!

När jag separerade från min låååånga relation var det verkligen som att släppas ut på grönbete. Wow! Den friheten kunde jag inte få nog av! Ta en titt på världen där ute, lukta på alla de olika blommorna, bara gå dit jag kände för att gå, alldeles själv eller tillsammans med någon annan. Jag har tackat nej till så fina män att ni anar inte!! Men nu är jag fan trött på gräs alltså. Funderar allvarligt på att klubba ner något lämpligt offer på fredag kväll på krogen och släpa hem till spiltan. Om inte annat så kanske jag får en helt annan inställning till singelskapet sen och inser att gräs är ganska gott ändå