Den Hemlighetsfulla Uttern

Jadå, jag har IGEN blivit anklagad för att vara hemlighetsfull, verkligen inte för första gången. Inte med de exakta orden men andemeningen fanns där. Bland allt skvallrande på krogen i fredags kväll så var ett omdiskuterat ämne våra relationer till varandra. Det har fått mig att tänka: Vad är det jag INTE säger??? Jag har så svårt att förstå det! Men jag tror mig ha hittat svaret på denna gåta nu. Jag pratar inte KÄNSLOR. Det är det jag inte gör. Inte med mina kollegor, inte med andra ytliga bekanta. Därav min hemlighetsfullhet. Tror jag. Jag har inte det behovet och gör därför inte det. Eller visst har jag behovet; det tillfredsställs i två eller tre nära vänskapsrelationer och utöver det behöver jag inget mer. Kvinnors sätt att umgås känns ganska främmande för mig ganska ofta

 Samma sak med kollegan som bara inte kan låta bli att gå på mig om ”det där med karlar”. Hon gjorde det i fredags igen och jag satte en jättetydlig gräns som inte kunde missförstås på minsta sätt. Men gav hon sig? Nej då, det blev ännu värre. Det är helt obegripligt för mig! Det också Tydligt är att det handlar om någonting hos henne, inte hos mig. Och i botten av det känner jag någon sorts ”triumf” för att hon lyckades fånga en karl medan jag står utan. Varför ska jag prata då? Varför märker hon inte att jag inte en enda gång har tagit upp ämnet till diskussion? Varför finns det ingen balans? Varför är det så viktigt för henne att hon ignorerar varenda gräns jag sätter?

Mitt fylle-sms har fortfarande inte levererats till mottagaren och jag hoppas att det inte kommer fram heller. Telefonen brukar normalt försöka i 24 timmar, sen får jag ett meddelande om att det inte kommit fram. Men inte den här gången inte, den försöker fortfarande…. Lite extra spänning i tillvaron ? Jag vill ha det ogjort eftersom jag inte är säker på om jag tar ett för stort kliv in i hans tillvaro i den krissituation han befinner sig i. De vänner jag har pratat med säger att de hoppas det går fram Det är bara, bara kärlek och omtanke i det. TROTS att det skickades halv 3 på natten

Den mannen är ”once in a life time” för mig´, tror jag. Den relation vi har till varandra är absolut mycket märklig och mycket stark och jag undrar om sånt här händer flera gånger i livet…? Hittills har det inte gjort det, det är bara han. Vi hade en kort, intensiv och passionerad relation för många (MÅNGA) år sedan. Nu springer vi på varandra ibland, då och då, inte ofta. Varje gång finns känslorna där i samma styrka som då. När vi inte ses tänker jag inte på honom; han är ju inte något alternativ till Äkta Make för min del, borträknad sen länge. Men jag älskar honom, jag gör det. Därför gör det här så ont i hjärtat på mig också, jag blir så berörd. Han sa till mig, många år efter uppbrottet, att vi borde ha varit gifta med varandra och visst borde vi ha varit det. Om inte Ödet hade velat något annat med våra liv. Just nu utsätter Ödet honom för någonting som är bland det värsta en människa kan gå igenom. Jag tror inte att han behöver ha mig där, men i fredags behövde han det, vilket förvånade mig. Borde jag egentligen bli förvånad? Starka, härliga, fascinerande, konstiga relationer ! Som jag hoppas att jag inte har förstört genom att bry mig för mycket…..

Sliten, lite ledsen och ganska trött men under kontroll Det var inte bara bakfyllan som pratade högt igår när det gällde att ta en paus från kroglivet. Paus blir det. Jag behöver distans till den världen och till de människor jag möter där. Behovet av distans är akut