Det kan inte vara sant…
december 13, 2007….men det är det. Vår omorganisation inom byråkratin är ett stort skämt. Eller är det bara det mest korkade jag varit med om? Är detta sant eller utsätter någon oss för ett practical joke? Vart i helvete är mitt nya jobb någonstans? Varför väntar det så länge med att dyka upp?
Jag har slutat förklara mig för mina kollegor. Inte en enda liten förklaring ska komma över mina läppar någonsin igen; inte ens av misstag. Nu ska de få sväva i en fruktansvärd ovisshet och bita sina naglar av nervositet. Hur kommer jag egentligen till jobbet……? Kör jag bil? Cyklar jag? Går jag? Vilken rysare för dem att helt enkelt inte veta! Har människor tråkiga liv? Har man ett sanslöst kontrollbehov när man arbetar på en myndighet? Mår människor helt enkelt dåligt? Jag kommer aldrig att få svaren på varför detta brinnande intresse i alla små detaljer i min väldigt spännande, oförutsägbara tillvaro 
Jag behöver blåsa ur min hjärna, behöver flyga iväg lite grann, behöver bus och skämt och alldeles väldigt lite allvar.
Kan inte annat än skratta, är det verkligen så? Att de har huvudbry kring hur du kommer till arbetet??? Man häpnar!
Ja, tyvärr är det sant
Inte bara huvudbry, de har dessutom en åsikt!!!! För några veckor sen, när bilen gick sönder, sa en kollega till mig att jag överhuvudtaget inte behöver ha bil! För det första hade jag inte bett om hans åsikt (varför skulle jag göra det?), för det andra vet han inte vad han pratar om. Så är det hela tiden inom byråkratin; vissa kollegor har till och med en åsikt om vilken stol man väljer att sätta sig på i fikarummet!! Förstår du att jag inte kan andas där…? Jag har blivit van att stå till svars för allting jag gör; det är gräsligt….