Jag överlevde

återkomsten till byråkratin. Den här gången också. Småfebrig och fortfarande mycket förkyld, trött och energilös. Både ikväll och imorgon kväll skulle jag ha varit på krogen (för första gången sedan i höstas!!) men det har ställts in till förmån för sömn. Det går liksom inte att göra något annat. Kapitulation. Men det kommer fler tillfällen, definitivt! Bättre tillfällen. Synd bara att jag måste vänta i fyra år tills nästa chans att fria Man vet ju aldrig vad man kan hitta på krogen Här hemma lär det inte bli någon större action.

Svår jobbångest

Nu måste jag tillbaka dit. Annars måste jag bli sjukskriven av läkare, vilket inte är något alternativ, jag är ju “bara” förkyld. Kontroll, ifrågasättande och intolerans. Jag fixar det inte. Ännu mindre när jag inte är frisk. I och för sig har allting blivit bättre sedan jag bestämde mig för att aldrig mer förklara någonting för någon där; diskussionerna kan bli riktigt roliga när jag driver med deras kontrollbehov Det finns inte ett enda jobb att söka just nu. Kan inte riktigt förstå meningen med att jag måste vara där i över två år mot min vilja. Frustration. Samma vanliga jobbångest, samma frågor. Inget nytt under solen. Bara lite extra aktuellt idag. En dag kvar med jättedåliga TV-serier, örtté och honung, sen förväntas jag vara frisk…. Hm.

Varning för Citibank

OK, man ska inte befatta sig med ockerräntor men jag gjorde ju det i ren desperation i mitt tidigare ekonomiska liv. Citibank verkar ju ändå vara etablerat? Mannen på Handelsbanken fick mig att inse hur fruktansvärt dyrt lånet där var och nu är det inlöst och hela saken borde vara ur världen sedan i början av december, men…. Nu har jag tappat räkningen på hur många samtal det har krävts för att kunna betala in skulden där, avsluta mitt kreditkonto och få tillbaka de pengar jag har betalat för mycket. Och det är småsummor det handlar om; hur beter de sig vid stora pengar? Det vill jag inte veta. Sista budet nu är att de har tappat bort brevet jag skickat till dem med mina kontouppgifter (till min bank, dit MINA pengar ska betalas tillbaka)!!! Hur svårt kan det vara? Vart har mina kontouppgifter hamnat? NEJ TACK! De förtjänar all antireklam jag kan ge dem och jag tänker sprida det så långt jag kan. Handelsbanken (och då såklart en speciell person ) har verkligen hjälpt mig och jag tänker inte vända mig till någon annan igen. Jag har till och med en budget nu! Jag är vuxen !

Min envisa jäkla förkylning sitter där den sitter trots alla huskurer och fem dagar i ryggläge. Nu börjar jag tappa tålamodet. Vad hjälper det? Jag är seg i huvudet, seg i kroppen, orkar inte tänka, orkar inte. På ett sätt är det bra - jag får verkligen en paus från allting just nu. Det behövs säkert.

Allt annat än flirtig

Idag sitter jag i alla fall upp vilket är en framgång i förkylningens värld. Ifrågasatt av chefen; tydligen den enda person i världen som inte hör att jag är förkyld. Jag är så luttrad på det stället nu att jag inte orkar reagera sådär jättemycket på det. Är också för trött för att bli arg; energin finns inte. Kanske ska hosta på honom när jag är tillbaka…

Min bankman ringde nyss och det absolut sista jag är idag är flirtig Skit också ! All energi gick åt till att inte hosta honom i örat. Troligtvis är väl mina bankaffärer avklarade nu för den här gången. Fan. Men jag springer på honom någon annanstans om det är meningen. Annars inte.

Dags igen för en usel såpa

Lugn helg

Genomförkyld, djupt nerbäddad, avstängd från livet där ute. Inte mycket att välja på eller gnälla över Bara dricka örtté med honung och snyta sig framför Melodifestivalen. Kex, ost och rödvin och trevligt sällskap hade varit att föredra, men that´s life

Kommer han att ringa…?

Jag har aldrig gillat att vänta vid telefonen; vänta på “det där” samtalet. Från honom. Kommer han att ringa? Han sa ju…. Funkar telefonen? Jag trodde syndromet skulle försvinna någonstans 25+ men inser att det inte har gjort det…. Absolut inte. Syndromet har kommit tillbaka efter jag efter ganska mycket detektivarbete insåg att min förtjusande och mycket personliga bankman inte alls är så ung som jag trodde Han är däremot i en mycket passande ålder! Jag brukar aldrig bry mig om åldrar och kan därför väldigt sällan ens gissa i närheten, men i det här fallet kändes åldern relevant - bli intresserad av en man som är 15 år yngre än mig? Nääää, där går gränsen nånstans. Men nu är det lite annorlunda. Det ger ju en annan dimension att samtalet inte ens är privat; det handlar om ett samtal från min bank. Men magkänslan säger någonting annat och den låter sig inte tystas ner alls Jag har aldrig förut haft så personliga samtal med min bank. Eller fått så mycket service. Det här bubblet inuti behövs i min tillvaro nu - vad som än händer sen.

Häxan pratade vid min senaste konsultation om att det finns någon rädsla hos mig när det kommer till relationer med män. Jag har funderat mycket på det där (brukar ju kunna göra det - fundera alltså ) och inte riktigt kunnat hitta någon rädsla. Tvärtom brukar sällan någonting kunna stoppa mig när det väl har satt igång Men kontakten med banken har öppnat mina ögon för vad det handlar om. Det handlar om att jag berättar för tre av mina vänner om detta nya intresse som dykt upp i mitt liv - sen tar det stopp. Min rädsla handlar om min omgivning och hur de hanterar mitt singelliv. Förväntningar på mig, att lägga skulden för havererade relationer eller havererade span enbart på mig. Det får liksom inte vara kul; här ska presteras! I kärlek?!! Det är jag rädd för. Jätterädd! Tänk på det alla där ute som frågar ut singlar om deras kärleksliv hela tiden och högljutt suckar när någonting har gått snett IGEN eller kommer med kommentarer och analyser - DET ÄR HELT ENKELT INTE OK!!!!

Många sjuka på jobbet och själv har jag någonting i kroppen som bara väntar på att få övertaget och jag vet inte om jag kan kurera bort det den här gången innan det bryter ut; känns tveksamt. Ska i alla fall göra ett försök

Fredagsyra

Åhhh - fredag ! Och jag är ledig imorgon, obokad, almanackan är blank Jag minns inte när det hände sist. Behöver det. Behöver myskläder hela dagen, pyssla hemma, se på TV, dricka vin, bara vara. Ett halvår av sex dagars arbetsvecka har tagit ut sin rätt; jag är sliten, trött, lite halvsjuk och oinspirerad. Men bankkontot ser bättre ut….Snart.

Kaos i byråkratin. Istället för att lämna eller försöka samarbeta hugger kollegorna varandra vid minsta tillfälle. För absolut ingenting. Som en flock rovdjur som efter lång svält har tagit sitt första byte. Och det här är bara början. De största förändringarna ligger ännu framför oss. Jag har jobbat på många ställen, haft många arbetsplatser, men aldrig sett någonting som det här. Inte den här låga nivån; inte någonstans tidigare. Människor mår dåligt. Hemskt dåligt. Och där kommer jag med mitt behov av humor, skratt, lättsamhet, fly allvaret så långt det går. Styrka eller ännu mer utanförskap? Jag väljer att se det som enda sättet att behålla förståndet

Vän mår dåligt. Beter sig märkligt vissa dagar. Lägger på mig istället för att prata öppet. Använder det där kvinnliga sättet att prata som jag inte förstår Kom gärna till mig, jag finns här. Om du bara öppnar dig. Försök bara inte ta min energi ifrån mig!

Inga pengar, eller i alla fall väldigt lite. Människor runt om mig både privat och i jobbet som mår dåligt. Avskyr mitt jobb. Stress. Ingen fritid nästan. Saknar en man i mitt liv. Och i allt detta mår jag bra Inifrån liksom. Sådär på riktigt.

Och åt helskotta med att min härliga bankman kanske är 15 år yngre än mig och bara gör sitt jobb. In med fler såna människor i mitt liv - PRONTO ! Vilken energi, vilken kemi mellan oss. Åh, va härligt! Lyfter mig, fyller på, ger så mycket. Har gärna problem med mina banktransaktioner varje dag

Och vet ni - jag är ledig imorgon! Också!

Alla hjärtans dag

Inspirationen har inte funnits på ett tag. Livet är lite tråkigt just nu, går på tomgång i väntan på bättre tider, bloggen blir därefter. Idag finns det lite inspiration att ge en massa hjärtan till andra bloggare där ute. Var rädda om varandra! Jag har pratat med min väldigt snygga och enormt trevliga och personliga bankman idag, så lite pirr i magen har jag också fått ha en kärleksdag som denna Gud, vad jag behöver det! Härligt !

Bloggpaus

Självklart!

Lite seg, lite oinspirerad, hittar inte riktigt ord. Ett stort monster kallat Jobb har invaderat min tillvaro och suddat ut allting annat just nu. Sånt är livet och jag orkar inte skriva mer om maktlöshet och dumhet; det blir för tjatigt, det är för “över”. Men idag har jag fått nya idéer och tankar Bristerna på jobbet är så uppenbara för mig, jag har nog en ganska bra talang för att ha överblick över processer och se självklara förbättringar. Mer utbildning behövs - finns den….? Och vart? Jag utbildade mig i ett människovårdande yrke, men som dagens Sverige ser ut så tror jag inte längre på det jag jobbar med. Det är ekonomiska värden som styr överallt, inte humanism. Jag köper inte det. Det är fan dags att byta väg helt och hållet, inte bara lite.

Dagens bästa är att min kontakt är intresserad av att illustrera Märtagretas böcker ! Magkänslan är inte bara bra, den är “självklar”. Det är så rätt. Jag kan inte förklara mer än så. Märtagreta kanske väljer någon annan illustratör, det kanske inte blir något mer eller också blir det ett samarbete mellan de två. Men någonting i det här är rätt. Självklart.

Sötsuget och hungern försvinner inte; sedan i måndags har det varit ett konstant tillstånd. Visst, PMS, men också någonting annat. Tomhet inombords? En annan sorts “hunger”? Nåt är det, jag brukar inte känna såhär.

Snart helg igen