Tvivel

Jag tycker inte om det tvivel som kryper in i mig de dagar när det han inte ser (alltså mig) inte finns Jag tycker inte om att behöva bekräftelse när jag egentligen borde veta (och det gör jag ju, egentligen). Men jag tycker om att vara människa, jag tycker om förälskelse och till de båda hör ett visst mått av tvivel. Ibland. Jag gillar inte tystnaden och väntar på det där “slumpmässiga” tillfället att prata med honom. Det dyker inte upp och är alltså inte meningen. Livet när jag älskar en gift man som kanske skiljer sig så småningom, kanske inte, innebär dagar där jag önskar mina känslor åt helvete. Men inte ens när jag önskar mina känslor åt helvete ångrar jag en enda dag, ett ögonblick med honom. Jag ångrar ingenting.

Vissa av mina kollegor är guld värda. En av dem har busat med mig största delen av dagen Mitt humör stiger avsevärda grader när han finns i min närhet. Han får mig att bli den jag egentligen är, också på jobbet där jag, tidigare, har hållit en väldigt låg profil. Andra kollegor undrar säkert vem den här glada och mycket kaxiga personen är Det finns verkligen guldkorn att hitta överallt. Är det någonting jag verkligen saknar från storstaden så är det mina killkompisar Här i småstan är de allra flesta en del av ett par och att mannen ska umgås med en singelkvinna i sina bästa år ingår liksom inte i bilden Kanske, kanske kan jag hitta en ny vän i kollegan; jag hoppas det. Vår jättehärliga kontakt kanske också kan skapa en viss osäkerhet och svartsjuka hos den gifta mannen, men det är något jag inte kan ta hänsyn till. Jag kan inte heller bestämma mig för om det är bra eller dåligt

Och nu är det favoritstunden på hela veckan Jag tröttnar aldrig på mina fredagkvällar! Hur kan man göra det? I helgen väntar värmebölja och jag är helt obokad och fri att bara följa dagen; precis som jag vill ha det. Dags att bli brun och oemotståndlig

Häxtider

Ikväll är det premiär - färskpotatis ! Den skall ätas som en del av en härlig sallad Nico…nånting från Franska rivieran. Självklart ska jag äta ute i min soliga trädgård och bara må sådär härligt somrigt bra

Lite extraarbete just nu som “häxassistent” eller nåt där jag letar försvunna katter med hjälp av min häxvän. En intressant följetong har också fortsatt idag; min vän som är fullkomligt manisk med tarotkort vågade sig på att fråga en gång till. Det är nu 1,5 år sedan jag la ner hela projektet att lägga tarotkort för henne. Hon förvånar mig faktiskt och jag är mycket hellre förvånad än arg. Nästa gång ska jag fråga henne vilket språk jag ska säga nej på så att hon förstår Jag vet också vad det gäller - en man som hon frågade om för väldigt länge sedan och valde att dissa det svar hon fick av korten eftersom det inte var bra, det var inte det hon ville höra. Nu vill hon fråga igen om samma man. Hon är beredd att utsätta vår vänskap för ganska hårda prövningar ibland och hon är definitivt beredd att köra över mig i sin jakt på sina “svar”. Jag har lärt mig det nu. En tråkig men nyttig läxa. Och som förhoppningsvis blivande häxa har jag redan nu lärt mig att sätta gränser, genom pengar eller annat, är det enda som kommer att fungera.

Byråkratin är ett enda stort kaos och hjärnan fungerar inte riktigt, men det är skönt att vara ganska dum i huvudet, det underlättar Kärleken är där och jag är där och jag saknar och längtar men jag överlever.

Det kallas kärlek

Jag tittade in på hans rum och mötte en blick som bara sa ALLVAR. Och helt plötsligt förstår jag min oro; nu är jag lugnare, kan andas igen. Jag har varit rädd för att han skulle komma tillbaka och inte se mig; att allting skulle vara över. Så är det inte. Och ÅHH va fin han är Den finaste av de fina och så helt totalt intagen i mitt hjärta.

Ett chockat Sverige

Trött och pank ska jag snart ta mig ut på landet och fira min mamma. Morsdagspresenten inhandlas med bonuscheckarna från ICA Brist på pengar föder kreativitet

Schlagern är över och Sverige är chockat idag. Igen. Vi vann inte! Va?!! Nästa år kommer vi igen att tro att vi ska vinna och sen muttra över hur alla kompisröstar och köper röster och vilken dålig smak människor i Europa har osv. Varje år Men vilken grej det är! Vilka känslor det väcker hos människor; alla har en åsikt om allting (Grekland var förresten bäst ). Man måste ju plåga sig igenom de där timmarna med urkass musik - annars är man ju helt lost och kan inte delta i några diskussioner alls

God mat, lantluft och lite solning i mammas trädgård kan nog lugna ner min något rastlösa själ idag. Imorgon kommer jag att träffa den gifta mannen igen efter att inte ha sett honom på flera veckor. Därav rastlösheten kanske…?

Ett behagligt lugn

En dag upp, en dag ner, tredje dagen ett behagligt lugn utan alltför stora känslostormar Det jämnar ut sig, kallas balans tror jag. En timmes promenad varje kväll hjälper också mot det mesta, i alla fall i det sällskapet. Underbart. Ovärderligt. 

Varje år vid den här tiden samma fråga: Varför utsätter man sig för sånt skit som Eurovision Song Contest? Det är inte bara dåligt - det är mycket värre än så! Och ändå sitter jag här…. Varför? Tradition? Om jag inte kommer på det snart går jag och lägger mig.

Giftspindel

Åh, “ljuva” måndag! Tillbaka i verkligheten efter fredagens glädjeyra. Idag har byråkratin visat sina värsta sidor - precis som för påminna mig om vissa saker, minnas vad jag avskyr där. Lite balans, lite krass verklighet. Eller också var jag SUR redan när jag vaknade (så var det nog). Och jag hittade ett par fina skor i min samling: “hm, undrar varför jag inte använder de där oftare?”. Jodå, det insåg jag nog. Varför köper man skor som är för små? Varför använder man dem en måndag? Morgonfikat när jag knappt var vaken hamnade jag bredvid den outröttligt tjattrande kollegan som kläcker ur sig den ena mer korkade saken än den andra. Oemotsagd. Om inte jag suttit där. Det finns bara ett sätt för mig att undvika en konflikt med henne och det är att undvika henne. Måste det. Hon i kombination med för små skor en måndag morgon - sen är humöret i botten. Som det var redan när jag vaknade. Född i skorpionens tecken är jag idag en giftspindel och ingenting annat. En giftspindel som har överlevt dagen. Hittills.

En vän säger att hon mår “JÄTTEBRA!”;  sen får jag ett mail i halvtimmen av henne hela arbetsdagen där varje mail dryper av irritation, avundsjuka och bitterhet. Hon gör mig GALEN just nu; vän eller inte. Nu är det upp till bevis för mig - har jag lärt mig nåt om hur jag ska hantera energiläckage och energitjuvar? Jodå, det har jag - jag lägger tillbaka precis allting på henne vilket gör henne ännu mer irriterad Hon får ta sin skit själv; varsågod. (Sen ska jag ju då hitta ett bra sätt att inte låta det här påverka mig alls, men det är svårare dagar som idag. Jag återkommer i den frågan).

Ska jag bespara min bästa vän mitt gift ikväll eller ska jag utsätta henne under en långpromenad? Hon som genomgått en ordentlig rening under akupressur nyligen….är det schysst det? Hm…. I och för sig, tvilling som hon är brukar hon sällan ha några större problem med en muttrande skorpion

Vilken härlig dag!

Dagen började perfekt; det är ju fredag ! Sen visar det sig att den nya organisationen innebär att jag hamnar där jag vill vara, med de personer jag vill ha omkring mig. Jag kunde inte ha gjort den placeringen bättre själv Nu finns det alternativ; jag är inte lika desperat efter att komma därifrån längre utan istället ganska nyfiken på vad framtiden har att erbjuda. Det finns möjligheter. Det finns framför allt en ny chef; en lyhörd människa utan prestige. De kollegor jag tycker mest om får jag närmast mig. Nu kan jag också gå på kommande anställningsintervju med krav och utan desperation, ett väldigt mycket bättre förhandlingsläge. Wow Liksom.

Omorganisationen innebär också att jag kommer att jobba tillsammans med den gifta mannen. Där är mina känslor lite dubbla. Mitt hjärta är överlyckligt, hjärnan protesterar lite grann Men - det är tid för förändring i mitt liv, så är det bara. Det här innebär att vi måste hantera situationen, vi kan inte fortsätta som förut, vi kan inte undvika varandra för att undvika det som känns så himla rätt som egentligen är så fel. Jag är nyfiken.

Det har också kommit fram idag att mailet jag skickade till min vän om kommande anställningsintervju; där jag sedan blev besviken och arg på henne för att hennes bitterhet hindrade henne från att unna mig framgång - det kom aldrig fram Nu när hon fick veta gratulerade hon mig direkt. Även om jag kanske skäms lite (men bara lite) över hur arg jag blev på henne i hennes bitterhet, så är lättnaden det största.

Ikväll är det inte bara lycka över att veckan är slut och det är fredagkväll - nu handlar lyckan om många saker Om förändring i livet. Om alternativ. Om nya vindar. Och det bästa är att den här dagen inte är slut ännu Det verkar som att allt är möjligt.

Till låns

“Tystnaden sänker sig

över sanningens hårda slag

och mitt hjärta ska såras illa

när det slutligen blir dag

Ännu är kärleken skymningsblå

och din hand så nära min

men sakta, sakta tränger dagen sig på

och en annan kan kalla sig din”.

Nyckelordet är distans

Idag har jag, IGEN, blivit påmind om att själva nyckeln till lycka för mig ligger i det magiska ordet “distans” Att kunna iaktta vad som händer och bara konstatera att “jaha, gör hon så?” istället för att kasta sig in, känslomänniskan med allt det där inombords, och ta in hela situationen med alla sinnen och alla känslor. En vän är så bitter och avundsjuk att hon inte ens kunde önska mig lycka till på kommande anställningsintervju; hon valde att inte säga någonting alls. Hon mår dåligt på sitt jobb och antagligen också i hela sitt liv. Men är det mitt problem? Nej, inte längre. Det var jättebra att det här hände idag. Jag har kommit till en gräns nu; också där. Dags för förändring; också där. Hon får fixa det själv. Och hur bitterljuv min förälskelse än är så är situationen ta mig fan, rent utsagt, hemsk och tar enormt på mig. Distans - ja. För tillfället i alla fall Han är ju ändå inte här.

“Intresse mysiga hemmakvällar” brukar det stå i kontaktannonser och jag har aldrig riktigt förstått hur man kan ha det som intresse…? Trodde att intresse ändå förutsätter att man gör någonting ? Men OK då, ikväll ska jag testa att ha det som intresse Med en stor kopp örtté i soffan och ta lite hand om min jäkligt slitna kropp som inte helt och hållet köper mitt liv just nu utan knorrar lite både här och där. Ett annat nyckelord: VILA. Livet rullar på ändå.

Det enda jag säkert vet..

..är att nu förändras allting. Ny arbetsgrupp, ny chef, helt ny organisation. Jag ska också på anställningsintervju på ett annat jobb . Nu kan min tillvaro inte längre fortsätta på samma sätt - nu kommer förändringarna jag längtat efter. Äntligen ! Antingen “nytt” jobb på gamla arbetsplatsen eller nytt jobb på nytt ställe. Antingen eller, bara inte som nu!

Det är dags för nästa steg.