Hur svårt kan det va?

Att sluta tänka och känna så mycket? Att få tankarna att sluta gå i cirklar och alltid komma tillbaka till Honom? Mycket svårt tydligen. Men vad begär jag av mig själv? Det är självklart att det som hände vände upp och ner på min tillvaro. Helt självklart. Tankarna får komma och gå som de vill medan jag gör andra saker Han är här största delen av tiden, trots att han verkligen inte är här. Samtidigt skriver jag en jobbansökan. Jag tror att jag vill ha tjänsten, bara jag inte missar min sommarsemester Jag är alldeles för sliten. Det får bli ett senare problem; med tanke på vilken konkurrens det är om alla tjänster på min lilla ort så är det långt kvar innan jag kan börja fundera över praktiska detaljer. Dubbla känslor att söka sig bort från Honom; hjärtat vill ha någonting att säga till om där men det kommer inte på fråga ;) Absolut inte.

Två krogkvällar, en grillfest och däremellan rödvin i solen i trädgården gör att nästa vecka får bli mer hälsosam än föregående. Jag känner mig lite sliten men väldigt levande Livet har verkligen satt fart igen, borta är vaccum och stillastående energier. Nu kör vi!

Det har varit en fantastisk, omtumlande, kärleksfull, smärtsam, känslofylld, social och turbulent vecka i mitt liv.