Halvledig

Och redan en ny människa. Jag jobbar deltid hela sommaren; ett mycket smart drag av mig om man får säga så i Sverige Ledighet är det jag behöver nu, hur mycket som helst. Omättligt. Hjärnan funkar inte riktigt efter all stress det här året. Svamlar, minns inte men framför allt denna genomsyrande trötthet. Överallt, hela tiden, styr livet just nu. En öde ö, sova bort en vecka, bara vara och någonstans under all trötthet är jag ännu mig själv. Med mycket livsglädje, hunger och vilja. När jag började mitt byråkratjobb för flera år sedan presenterades det som ett jobb som man inte bränner ut sig på. Nu är det den största risken av alla. Hela organisationen är fylld av utslitna, missnöjda medarbetare som inte trivs. Oklara regler. Ilskna kunder. Frustration. Maktlöshet. Been there, done that, utbrändhet känner jag igen. Och jag ser alla varningstecken. Jag hoppas och tror att jag lärde mig något förra gången och kanske har större möjlighet att undvika det nu. Men kollegorna? De som suttit där säkert i flera år; på ett jobb där man inte bränner ut sig…? Hm. Vi får väl se.

Men nu är jag ju ledig

Kompis attraktiva bror skiljer sig. Mycket intressant. Lite tankar idag på en man som är otroligt fin och alltså snart singel. Det finns hopp

På grund av att monstret jobbet tagit över hela min tillvaro 2008 har jag inte alls träffat min bror så mycket som jag velat i år. Har tagit igen lite av det idag och vet att allt är precis som det ska va. Vännerna nära, nära. Det finns så hemskt mycket kärlek i mitt liv. Det är bara kärleken till en man som jag saknar. Eller OK då, kärlek till en man som faktiskt finns i mitt liv.