Mera mera mera

Det här kan få fortsätta i några månader till. Värmen. Ledigheten. Livet. Det fanns en mening med vilan förra veckan; nu har mitt liv vaknat till igen och allt som kallas vila är väldigt långt borta. Behövde det och den fanns där. Nödvändigt. Tvunget. Just då. Livräddning på mina trassliga relationer och problemen är lösta. Var det bara trötthet? En enorm mental trötthet som slog ut allt annat? Just nu krävdes bara öppenhet; en känsla att vara den jag verkligen är, utan hänsyn, utan förbehåll. Bara jag. En man från det förflutna tillbringade en festnatt här. Jag trivdes. Dubbla känslor, konstiga känslor. Mitt ex, han den där som går så djupt i min själ, det var hans bästa vän. Han skulle avsky det här. Jag trivdes. Vad gör jag nu? Han läste mig som en öppen bok. Länge sen någon man gjorde det sist. Har någon man gjort det förut? I min själ finns ett stort öppet hål där den gifta mannen finns. Den här mannen såg tomheten. Jag borde älska någon annan. Hur gör man? Han slår ut allt det andra. Kan inte glömma hans passion, hans sätt att vilja ha mig, har aldrig varit där förut. Ett spontant möte på konsert, en spontan kram, alla känslor på utsidan, kunde inte döljas. Inte fel. Inte rätt. Så mycket kärlek. Hur ska en annan man få plats? Måste det; han kanske aldrig blir min. Älskar. Mycket. Lever. Måste kolla vad som finns där ute annars, utan honom. Hur gör man? Bara leva. Bara vara. Bara fortsätta leva som nu. Här är livet. Här är JAG.

Semester

Några deckare senare, några glas vin senare. Några dagar på stranden. Långpromenader med vän. Stress som håller på att lämna systemet och lite ilska som ska rensas ur, men det går fort. Solbränna och ledighet. Låt det aldrig ta slut.

Det är bara att inse – efter dryga 10 år i krogvärlden som partydrottning är det dags att abdikera och överlämna kronan till någon mer…motiverad. Sen cirka halvåret har krogen och jag gjort slut. Det spelar ingen roll att hela stan är full av turister, att det myllrar överallt, varenda härlig uteservering är överfull av glada människor och liv och rörelse som saknas under vinterhalvåret. Jag behöver något annat i mitt liv. Been there, done that. I alla fall just nu.

Via internet (och det är verkligen inte min grej) har jag trevliga, intressanta ”samtal” med en nyskild fastighetsmäklare. Intressant. Vi ska testa stans nya ställe ihop; på stranden i solnedgången. OK, jag gör ett undantag då för krogledan, ska erkännas Det finns något där som lockar. Faktiskt. Med honom. Via internet.

Jag omger mig med människor där relationen är så krasslig att jag inte förstår att jag ens kallar dem ”vänner”. Det börjar bli dags att gå vidare. Att glömma att jag kanske umgås med dem av gammal vana eller andras förväntningar. Det kanske är dags. Det är också dags att hantera min otroligt nyfikna granntant som spenderar en stor del av dagarna till att hålla reda på mina (lediga) förehavanden. Till vilken nytta? Varför detta intresse? Det är inte besvarat Än mindre förstått. Skaffa dig ett eget liv, tant!

Morden i Midsomer. Alltid.

Är det sant….?

Jag har SEMESTER ! Knappt jag kan tro att det är sant…. Så ikväll sitter jag här, under min korkek, med ett stort glas rött (OK – flera glas blir det nog). Under semestern kommer jag att hitta meningen med allting. Så är det bara. Eller hur? Nu har jag fyra veckors underbar frihet att se fram emot och friheten i min tillvaro är precis det jag ska lyckas hitta. Där, under korkeken. Jag har så mycket rikedom i min tillvaro som bara finns där utan att jag riktigt kan njuta – den insikten kom fort. Fler är att vänta i skuggan av korkarna. Det finns så mycket stress i min tillvaro, så mycket frustration över tillvaron jag befinner mig i 50 timmar i veckan. Det finns inte tid till eftertanke och då är jag lost. Den tiden kommer nu. Tid att vila.

Om bloggen får vila vet jag inte ännu. Det saknas inspiration, det saknas ord. Kanske finns det här under allt annat brus; jag älskar ju att skriva, att sätta ord på allt som finns här! Det finns mycket men det brusar också mycket.

Vila.

En vän beskriver honom som ”vanlig”. För mig är han det vackraste som finns. Visst är kärleken förunderlig?

Mail till bästa vännen den 2 juli 2008

Hej min vän!

Kanske läser du detta nånstans där ute? Hoppas allt är bra och att du njuter av ledighet OCH att allting gick bra med svärföräldrarna igår kväll!!

 

Med risk att verka mer tokig än vanligt så går jag helt och hållet på min magkänsla nu och tror mig veta vad som rör sig i Den Gifta Mannens huvud. Distans? Jag? Jodå, lite grann, det är väl därför jag kan se saker idag som jag inte sett förut när huvudet suttit fast i kakburken Från att tidigare ha hälsat på varandra varje gång vi mötts (vilket typ kan bli 15 ggr per dag och bara det är ju lite knasigt) så hälsar vi nu inte alls. Från honom kommer bara nåt muttrande; oftast typ förvåning att jag ens råkar befinna mig på jordens yta och särskilt här på jobbet!! Och just precis i samma del av korridoren som honom. Mycket förvånande…?! Från mig mest iskyla mot honom; jag skulle ju va ärlig framför allt. Du o jag hade nåt snack häromdagen om att han är helt omedveten om hur han behandlar mig och trots att vi är så sanslöst kloka du o jag så va faktiskt det HELT FEL. Eller också har situationen ändrat sig sedan dess och just idag är han HEMSKT medveten om att jag är arg på honom och varför. Ibland glömmer jag att detta faktiskt är en mycket (extremt) inkännande man som dessutom är intelligent på flera plan. Budskapet har gått fram. Hur det känns för mig? Jodå, lite upprättelse faktiskt. Tyvärr får jag nog säga – fortsättning följer….

 

Men däremellan ska jag hinna med en semester där alla bekymmer i tillvaron kommer att lösa sig helt av sig självt bara jag får sova och slippa krockar med gifta män och snokande kollegor och vänner som inte balanserar mig. Rena drömsemestern alltså !!

 

Jag hörde av skvaller inom byråkratin att det finns en stor oro i hela landet att människor som går på semester härifrån inte kommer att komma tillbaka till jobbet - ”undrar varför”?! Nej, jag blir inte galen av ilska eller sliter mitt hår; fascineras mer över hur det kan brista så fullständigt och vad som blir nästa steg.

 

Nu ska jag gå in till min exchef och ge honom 20 kr. Nej, inte som tack för väl utfört arbete, det är visst någon som fyller år igen

 

Kram