Segt skit

Jodå, fortfarande lika förkyld som för en vecka sedan Trött, helt energilös, knockad, halvdöv och rösten låter som jag levt på whisky och cigaretter. Imorgon ska jag jobba?! Det kommer att bli vårdcentralen istället; förhoppningsvis får jag träffa min underbare doktor som jag inte har fått gå till på väldigt länge pga ett konstigt ”listningssystem” och sen får han avgöra min närmaste framtid. Soffa eller byråkrati? Det känns som ett nålsöga att överhuvudtaget ta sig igenom ”slussen” på vårdcentralen, där de gör den stora utrensningen av vem som får träffa en doktor eller inte. Jag har ju ingen feber, är bara…förkyld och knockad. Fortfarande.

Första advent och staken är på plats. Stjärnan trilskas och just nu gäller minsta motståndets lag; en ensam glödlampa hänger i mitt fönster och sprider adventsstämning i mitt hem Det är snart dags för nästa attack mot de snören som måste knytas för att det ska bli en stjärna. Tålamod….?

Inspirerande blogginlägg? Det händer fan inte mycket intressant i min soffhörna Jag kan konstatera att det är otroligt dåligt TV-utbud dagtid trots mina 27 kanaler. I helgen har jag hyrt tre romantiska komedier, lättsmält är ordet! Det är jobbigt med markservicen när jag är sjuk; skulle definitivt behöva en karl i mitt hus Imorgon är det dags för byråkrati igen och jag är sjuk. That´s life.

Feberdrömmar

Förkylningstider; jag ligger nerbäddad sedan flera dagar och kollar på usla såpor när jag inte snyter mig. Faktiskt så är det skönt att få ta en liten paus i tillvaron och dra täcket över huvudet och bara hosta och harkla och….snyta mig. Min nya chef ringer inte heller och ifrågasätter hur man kan få feber när man är infekterad (vilket förra chefen tyckte var mycket märkligt) och jag kan ta tillfället att faktiskt få vila upp mig. Det är absolut helt OK.

Min snoriga hjärna ser till att mina nätter blir händelserika. Jag drömmer om människor som jag tidigare haft i mitt liv men som har, av en eller annan anledning, förpassats till det förflutna. Varför dyker de upp nu? Märkligt. En tidigare väninna klargjorde för mig i drömmen imorse att hon minsann inte kunde umgås med de ”B-mammor” som fanns i min tillvaro. OK att jag tyckte att hon var lite snobbig när vi umgicks, men var det så illa ? Och vart fick jag det uttrycket ifrån? Självklart har jag också varit på väg någonstans, gjort mig klar för en resa, alla andra hade packat och var klara att åka, men inte jag.  Den här gången lyckades jag packa väskan så småningom, under stort motstånd, men sen snodde någon min väska!! Ständigt detta bagage i mina drömmar!

Det finns nya jobb att söka! Oj, såhär i ekonomisk kris och allt. Inte bara ett utan två! Det kanske är dags för nystart vid nyår? Min hjärna kan säkert få ihop intressanta ansökningar just nu

Det väntar julfester i byråkratin, flera stycken. Dessutom jobb varje helg. Är det konstigt att det är svårt att hålla distans? Det finns liksom inte så mycket tid över sen, tid där jobbet inte är inblandat alls. Men snart väntar julsemester ! Och därefter blir det inte mer festande med jobbet på….VÄLDIGT länge. Så får det bli.

Prosit så länge!

Måndag med stort M

Oj, att festa tills morgonen gör jag inte längre ostraffat har jag fått inse den här helgen! Två dagar senare är jag fortfarande lika trött Men kul var det ! Veckan har alltså börjat i klistrig trötthet för mig, vilket tydligen också våra datasystem höll med om idag. Hela köket (inte bara diskbänken) svämmar över av disk efter helgen och det enda jag kommer att orka ikväll är att varva diskande med soffliggande. Tankarna står också still, vilket för min del kan vara en klar fördel Det är helt enkelt inte hälsosamt att alltid tänka, menar jag. Även om tankarna, numera, är goda.

Snubblande nära

Åh, jag är blogginspirerad! Efter att ha mugglat runt på era sidor och följt era liv ett tag i smyg så är jag tillbaka. I alla fall just nu.

Shit, jag har varit snubblande nära den där omtalade väggen i höst Konstigt hur jag, som ändå gjort den resan förut, nog inte riktigt inser förrän nu med facit i hand hur nära det faktiskt var. Efter det här hemska året på jobbet, när det redan innan har varit väldigt illa, gick det ganska snabbt framåt mot kraschen där ett tag. Jag har promenerat timme efter timme med bästa vännen. Visat alla de där mörka, hemska sidorna jag inte skulle skriva i en CV direkt. Varit småsint, snarstucken, intolerant, frusen inombords, ja, allt det där jag inte vill vara. Någonsin. Jag har i perioder inte velat sticka näsan utanför dörren och möta människor som kanske ställer krav på mig, som går över mina gränser, som talar om för mig hur jag ska leva mitt liv och vad jag borde göra. Då har jag hellre hållit mig undan. Så vill jag inte leva. Sen vände det. Fråga mig inte hur eller varför, antagligen en kombination av allt jag gjorde för att hålla mig uppe, inte en enda magisk vändning. Livet har återvänt och med det inspirationen och kärleken till livet och allt det där som (också) är jag Nu jäklar bubblar livet över alla breddar igen och jag har en hel del att ta igen Känslomänniska? Jag??

Vad jag skulle vilja delge er hur livet är på myndigheten dessa dagar! Visa den andra sidan, hur det ser ut på insidan. Jag kan inte det Det är en myndighet i total upplösning, där ledningen inte längre står för sina egna beslut, ingen vill längre ta ansvar för vad som händer utan bara skyller på andra och då helst oss längst ner i hackordningen, alltså sin egen personal. Samtidigt följer jag debatten i media och ja… Vad säger man? Varför vill inte människor förstå? Så snälla, när det gäller myndigheter – tänk INTE handläggarna. Tänk LEDNING, tänk RIKSDAGSBESLUT, tänk LAGAR. Det finns absolut ingenting jag kan göra för dig; I´m sorry. I wish I could.

Jag lät mina energislukande vänner gå och se – de kom tillbaka till mig. Det jag trodde jag förlorade vann jag. Jag har låtit Den Gifta Mannen gå (efter att han, som vanligt, fått vara lite livboj i stormen på jobbet); det är över nu. Det väntar nya tider, nya vindar. Efter att ha följt S.O.S Gute och inte missat en minut av detta fantastiska program drömmer jag numera bara om att ha en snygg brandman vid min sida, inte en (o)trist byråkrat

”Personlig kraft genom medvetenhet” – LÄS DEN! Jag slukar den som en törstig i öknen just nu. Där finns allt.

Och vet ni – det kan bara bli bättre!