En trött onsdag

Usch ja, den här dagen har varit seg från start! Jag knyter mig i soffan, på menyn står ”Halv åtta hos mig” och ”Det okända” innan jag byter soffa mot säng. Resan mot att röka betydligt mindre (eller inte alls) har börjat och jag har haft lite abstinens största delen av dagen. Har dock klarat dagen utan ilska; mitt största och värsta symptom på nikotinabstinens. Alltid nåt.

Inget nytt under solen. Eller..?

Det krävs ganska mycket nu för tiden för att någonting i Byråkratin ska kunna förvåna mig. Det har kanske infunnit sig en viss cynism och krasshet i min personlighet, kanske inte Men idag är jag uppriktigt och äkta förvånad. Inte arg, inte muttrande, inte ledsen. Bara förvånad. Jag jobbar heltid, 100%. So far so good. Mängden arbete på min tjänst däremot, enligt chefernas mått mätt, uppgår till cirka 220%. På något sätt att jag lärt mig nu att jag inte har en chans att ens försöka göra ett bra jobb under de förutsättningarna, jag har nog kapitulerat där. Men vet ni vad? Min chef sa idag att min ovilja att ta på mig ytterligare arbetsuppgifter, utan krav på att bli av med något av det jag redan har, beror på min brist på flexibilitet. Ja, det förvånade till och med mig, den numera ganska luttrade Uttern Min chef är ju en klok person! Han ser och förstår saker! Men han ser inte att det här är orimligt. Som tur var fann jag mig i situationen och förklarar för min chef – med en känsla av….ja…Drömmer jag eller händer det här?

Vart gick det snett? Exakt när förlorade byråkratin helt och hållet kontakten med verkligheten? När slutade sunt förnuft och rimlighet vara en del av vårt arbete? Vad hände? Hur kunde en myndighet bli så sluten att den nästan känns som en sekt?

Jag som älskar att resa med bara ryggsäck och öppen biljett. Jag som älskar att jobba inom akutsjukvård och andra ställen med blåljus därför att  det oförutsägbara gör mig hög av adrenalin. Saker som bygger på att man är flexibel och öppen för nya situationer. Jag befinner mig väldigt långt från min egen verklighet Men det visste jag ju redan, inget nytt under solen.

Han säger också att det märks att jag är trött på mitt jobb (jag sa ju att han är klok ) men att jag ändå sköter mitt jobb och det påverkar inte hur jag blir bedömd. Jag säger att det senaste året varit hemskt och att det är sunt att reagera. Det är när man bara köper saker och inte reagerar som människor runt omkring borde reagera. Egentligen. Istället för att brytas ner byggs jag upp; jag vet ju själv vem jag är och jag blir starkare i det. Jag är verkligen en unik människa, särskilt inom byråkratin

Men vad tusen hände….?

Vardag igen

Tillbaka i byråkratin, måndag, tvätt, disk – vardag alltså. Men jag är frisk ! Peppar peppar! Med tanke på förkylningens beteende hittills att liksom vända och komma tillbaka för rond 2 så garderar jag mig. Det är skönt att komma ifrån den klaustrofobiska känslan som sjukdom och soffliggande ger efter några dagar och faktiskt komma ut i livet igen, trots att det innebär byråkrati och kollegor. Istället för att dagdrömma mig bort från verkligheten med orealistiska händelser som lottovinster, magiska män och fantastiska jobb  så fokuserar jag på att försöka hitta lyckan i vardagen. Trots allt. Gilla läget liksom. Vara här och nu. Göra det bästa av hur livet ser ut idag. Mina ögon är vidöppna för förändring ändå. Alltid.

Undantagstillstånd

Förkylningen i helgen var bara en liten försmak av vad som skulle komma. Några dagar senare återvände den med förnyad styrka och knockade mig; liksom ungefär hälften (!) av mina många kollegor! En väldigt aggressiv bacill som hittat in till ett gäng utarbetade, uttråkade byråkrater. Idag sitter jag i alla fall upp – ännu så länge.

Mitt hem är ett undantagstillstånd just nu med enorma dammråttor i varje hörn, disk som svämmar över i hela köket och allmän oordning på det mesta. Här är den stora nackdelen med singellivet Allt det praktiska i att handla, laga mat, all markservice, när man själv inte kan. Det är bara att bädda ner sig igen. Och blunda.

Förresten blev jag jätteförvånad förra veckan när en person jag hade höga tankar om, Amelia Adamo, gick ut hårt med att det är en myt att man kan vara lycklig som singel. Det uttalandet kommer från en person som jag trodde var en stark, fri feminist och också mycket klokare än så. Snarare är det väl så att myten om den alltid olyckliga singeln skapas av människor som är olyckliga i sina äktenskap och inte vill se att det finns alternativ ? Sanningen är väl den att lika lite som man alltid är lycklig i ett förhållande, lika lite är man alltid lycklig som singel. Ibland är det bäst att vara singel och man är precis hur lycklig som helst. Ibland saknar man någon så man nästan går sönder. Det går helt enkelt i perioder, hur civilståndet än ser ut, precis som det allra mesta i livet. Det finns inga generaliseringar, även om det skulle underlätta för många människor att ha så välordnade fack för vart människor ska befinna sig och hur man ska må.

Dags för skidskytte – det positiva med att vara sjuk precis just nu

Förkylt…

…men det verkar släppa ganska fort ändå. Det måste bero på rödvinet Helgen har tillbringats nerbäddad i soffan med skidskytte på TV, vilket absolut är helt OK. Härligt Helena ! Annars har jag inte bara svenska färger när det gäller skidskytte – min största favorit heter Björndalen.

 

Jag är sugen på jordnötter idag. Och dessutom hungrig. Det blir att ta sig till affären med blek uppsyn och skitigt hår. Jag skulle behöva städhjälp i min lägenhet också. Suck! Det saknas en man i mitt hus

Lite snörvligt är det

och lite fruset också, men med tanke på att min arbetsplats mest påminner om ”10 små negerpojkar” just nu så kanske man inte ska begära alltför mycket. Varför skulle inte jag också få en liten släng av nån oemotståndlig bacill? Men det ska bli kortvarigt! Det ska knappt få fäste alls! Jag kämpar emot med eukalyptus i aromalampa och massor med rå lök. Rödvin står också på menyn – det hjälper mot allt, eller hur? Hela helgen är obokad Det känns som alla helger hittills i år har varit helt fullbokade. Är det så eller är det bara känslan? Det enda jag planerat i helgen är myskläder, repriser på TV och DVD med kommisarie Lynley. Helt underbart

Tillbaka på banan

Allt faller sakta på plats i tillvaron just nu. Det är verkligen inte kul att vara så djupt nere i svackorna, men man lär sig massor där på botten och kommer tillbaka med en mycket klarare blick. Jag känner mig avgiftad i kropp och själ, lugn, harmonisk. Mår helt enkelt precis så bra som jag förtjänar Allting skulle väl nötas igenom ordentligt innan det kunde vända och nu tackar jag för läxan.

Det känns skönt idag att bara kunna konstatera, utan minsta illamående, att alla tjejer på jobbet har blivit bjudna på tjejfest. Alla utom jag. Även om jag inte vill gå så är det lätt att må dåligt när sånt händer, men inte nu. Jag bara konstaterar fakta. Och jag känner mig fri; friheten som finns i att inte bry sig.

Det känns också skönt att kunna vara ett stöd för två av mina närmaste vänner just nu, utan att för den skull drunkna i deras sorg. En av vännernas pappa är så svårt sjuk att jag tvivlar på att han kommer hem från sjukhuset igen. En av vännerna har problem i sin familj av den kalibern som man inte önskar ens sin värsta ovän. Tungt, förtvivlat. Jag vill verkligen finnas där för dem nu och alltid; inte drunkna i mina egna sorger som vid jämförelse krymper till typ…ingenting.  

Viktväktarmaten funkar väl sådär. Jag är otroligt hungrig just nu  Det ska ordna sig. Det också.

En ovanligt bra måndag

Jadå, faktiskt, ännu är undrens tid inte förbi En måndag som är OK. Trots fullmåne till och med!  Helgen har tillfört massor med energi och gett mig perspektiv på tillvaron. Och jag har undvikit kollegorna idag, då funkar allting mycket bättre för mig. Nej, det är inte särskilt kul, men jag blir ju inte kvar där så länge till

Jag kunde tyvärr inte ha den toppen jag hade tänkt mig på partyt i lördags. Den är jättetajt och bubblade helt plötsligt ut lite här och lite där och såg allt annat än bra ut Så nu väntar jag på att viktväktarmaten ska bli klar i ugnen…. OK, I know, jag är omodern, men jag råkar gilla viktväktarmaten och har inte satt mig in i GI eller fettkost. När jag storhandlade insåg jag varför jag gillar den maten – jag bar nästan bara hem fräscha, goda grönsaker och bönor/kikärtor. I like

Nu är jag hungrig.

Festen var lyckad

och jag är riktigt trött idag efter en sen hemkomst, men trött på ett skönt sätt. Vilket är en jäkla skillnad mot att vara bakis, eller hur ? Den här helgen har varit intensiv men bra och framför allt inser jag hur otroligt, otroligt lite mitt jobb egentligen betyder. Det är inte det minsta viktigt. Det finns saker i mitt liv som betyder mycket. Jag måste komma ihåg, när stressen griper tag i mig igen, att stänga dörren och lämna jobbet på jobbet och gå hem och LEVA.

Ikväll dricker jag ur det som blev kvar i vinflaskan igår kväll, softar i soffan, trött men avgiftad i kropp och själ. Funderar på livet, men i positiva sköna tankar, nu ser jag vad jag har. Ska jag skaffa barn på egen hand? Jo, du läste rätt Jag har klarat mig på egen hand, jag fixar det mesta själv, jag har lärt mig det. Och har jag verkligen tid att vänta på att ”Han” ska dyka upp? Det känns inte så. Det finns andra sätt. Tanken måste få mogna.

Men tillbaka till soffmyset, vinglaset, lite vila innan nästa vecka tar vid.

Lyxproblem

Jag har fått erbjudande om en jättefin lägenhet, ett förstahandskontrakt i ett område där jag vill bo. Så det kan bli, jag har två härliga lägenheter att välja på ! Jag väljer att bo kvar i min nuvarande, har inte den minsta lust att flytta från myset här, trädgården, hunden, den låga hyran, det centrala läget. Valet var faktiskt enkelt. Ett sådant lyxproblem har jag aldrig haft tidigare Det känns bra.

Dagen idag tillägnas min kusin som fyller år. Eftermiddagen blir blomsteraffären med bror, sen stor fest ikväll med garanterat god middag (min kusin är en fantastisk kock). Jag känner mig ovanligt pigg idag, lördagar brukar annars vara sega historier efter jag sovit ifatt hela veckans missade sömn på en natt.

Jag har också en stark känsla av tillförsikt idag, att jag ändå trots allt är på rätt plats i livet. Trots allt. Att beslutet att inte lämna mitt nuvarande hem var så enkelt visar att det inte är läge att lämna stan. Jag är hemma.