Feminist?

I helgen har jag varit på tjejträff med en nybildad typ ”Girl Power Grupp”. Då jag trivs bäst att hänga med grabbarna och väl inte har riktigt bra erfarenheter av tjejgäng så var jag nervös innan, men nyfikenheten och glädjen över initiativet tog överhand. Allting måste ju prövas och utforskas. Det tog inte många minuter in i samtalet innan jag och några barnlösa singlar till fick höra att vi har ”gjort fel”, i den meningen att vi inte har man, barn eller exman. Frågat/sagt av en människa som möter oss för första gången, som inte har en aning om våra liv eller historier eller vad som ligger bakom vår ”livsstil”. Numera tar jag inte åt mig (förutom riktigt tunga dagar) och svarar emot direkt i termer om vad som bedöms vara rätt och fel. Tystna kommer jag absolut inte att göra! Jag blir tyvärr inte heller särskilt förvånad.  I övrigt så gick diskussionerna höga över middagen inom alla tänkbara ämnen, det dansades halva natten och jag ramlade in här framåt småtimmarna Träffa dem igen? Ja, jag får ju ta det för vad det är i så fall; ett roligt partygäng där jag, igen, får en ”stämpel” på mig. Sen ska jag inte gå in i debatten om jämställdhet, då blir det här inlägget flera sidor långt , men så länge det finns olika lönetabeller för män och kvinnor och alla traditionella kvinnoyrken har lägst lön så har vi långt kvar till jämställdhet. Men inte fan är det grabbgänget på lunchen som försöker hindra mig att flyga….

När jag ser tillbaka på året hittills så har jag haft en (1) helg som har varit blank i almanackan. I övrigt har det varit fester, i och för sig de flesta stora och jäkligt roliga, men det har slunkit ner mycket god mat och mycket gott vin och det har sovits väldigt lite. Ja, jag känner mig rejält sliten även om det också har fyllt på energi. April får bli en lugnare, mer hälsosam månad

Magkänslan pratar jättehögt igen och jag ber den hålla tyst eftersom den inte verkar verklighetsförankrad alls. Min mage är förvånad att den där mannen på den där festen inte har hört av sig. Det ska han ju inte göra så tyst på dig!!

Ikväll har jag anmält mig till två universitetsutbildningar på distans i höst Båda inom personaladministration/psykologi i arbetslivet. Spännande!

Åh shit!

Nej, jag bad inte till Gudarna igår och glömde ett litet ”inte” där när det gäller snö. Shit! Nu är det vinter på riktigt allvar.

Idag har mina kollegor fått känna på att försöka handskas med mig när jag har nikotinabstinens. Kanske rätt åt dem, vad vet jag ? Allvarligt talat – hur ska det här gå till? Jag blir så känslomässigt instabil att jag inte borde vistas i möblerade rum; än mindre ha justitieombudsmannen flåsande i nacken. Kanske är det att ställa för höga krav på sig själv att sluta röka när jag inte står ut ens med kroppen fullproppad med nikotin. Men jag ska hitta ett sätt att skiljas från mina älskade cigaretter – det får helt enkelt bara ta den tid det tar. Rätt tid, rätt plats.

Vingar

Jag längtar ihjäl mig efter våren! Hjälper det att be till gudarna? Ingen mer snö! Snälla!

Efter ungefär fyra timmars sömn inatt och en smällande huvudvärk som sällskap sedan imorse är jag mäkta stolt över att jag har klarat av dagen (hittills) utan att slå någon (hårt). Dagen är inte slut ännu men risken har reducerats kraftigt sedan jag lämnade byråkratin

De senaste dagarna har jag ägnat åt att försöka övertyga mina vänner från andra sidan jorden om att de definitivt inte ska köra tvärsöver vårt land i snöstorm och blixthalka när de aldrig har kört på snö förut. Nu börjar jag fundera på att kanske behöva säga nej på fler språk än ett? Det händer förvånansvärt ofta i mitt liv att jag funderar på vad som är otydligt i ett NEJ. Kommunikation handlar ofta om tydlighet, men…hur kan det liksom bli såhär galet? Det måste finnas någon hemlighet där som jag inte knäckt ännu.

Man ska inte svika sina vänner, särskilt inte när de kanske behöver en som mest, men när vännen som misshandlats av sin man tar tillbaka densamme – då hoppar jag av Helvete vad svårt det är att stå bredvid. Jag fixar det inte längre. Sorry vännen.

Känslan från festen sitter fortfarande kvar, också i min rygg. Allting handlar BARA om vilka människor jag omger mig med, precis så enkelt är det faktiskt. Den kvällen och natten var fan ren magi. Fler gäster delar den känslan med mig. Och ja – jag vet vad jag vill, vad jag ska göra och använda framtiden till

Fortfarande på fest

Nej, tyvärr inte fysiskt men mentalt. Den kvällen och natten fick mig att vakna upp. Det är när man möter motsatsen till det man lever i som man inser saker. Jag är ju SÅ medveten om vad byråkratin gör med mig som person, det där att alltid leva i känslan av att vara fel. Jag var också medveten om att jag kan ha vänner omkring mig som inte är bra för mig men det påverkar inte mig så mycket. Eller? Hur medveten var jag egentligen? ? Att gå in där i lördags och möta nya okända människor och också människor jag träffat förut men inte känner så väl fick mig verkligen att förstå hur saker och ting har blivit. Från att ha varit en person som älskat att träffa nya människor, varit nyfiken och öppen och glad - nu utgår jag från att jag inte har någonting att erbjuda alls och vill helst inte synas. Har jag ens någon självkänsla kvar? Det är jag själv som har tillåtit det här; jag har låtit andra människors åsikter ta ifrån mig bland det viktigaste jag hade. Fan

Min bästa vän ”tvingade” mig att sitta hos de människor hon visste att jag skulle få roligast tillsammans med, där jag passade in bäst, dem jag tycker så mycket om efter en krogkväll för några år sen. Och vilken kväll jag fick Underbara, roliga, härliga, halvgalna, fria människor.  Hela kvällen blev en uppvisning i att känna sig rätt, att vara med människor där man passar in, kärlek, omtanke, frihet och humor. En av dem sa till mig att han tycker att jag är fantastisk och att få höra det av en människa som jag tycker så mycket om – det sitter ännu kvar i typ hela kroppen. När jag gick in där och kände mig så liten och låg. Oj, snacka om att vakna till.

Igår var jag tillbaka i byråkratin med två vakna hjärnceller (och de var fortfarande på fest ). Bara igår råkade jag ut för två riktigt grova påhopp på min person som jag inte vet om det var elakhet eller ren jävla dumhet. Jag berättade också för min nya (enda?) vän på jobbet om festen i helgen och hennes svar är ”ja, det är sån skillnad att gå ut med människor som inte vill en illa!”. Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på obehaget jag upplever under krogkvällarna med jobbet, men nu förstår jag, hon satte ord på det. Varför i helvete blir ett ställe så konstigt?  

Jag har fortfarande svårt att hitta orden, det är så mycket som pågår i min kropp och själ just nu, men jag hoppas jag får fram min poäng ändå. FAN HELLER! FAN FAN FAN HELLER! Det finns så många omkring mig som jag älskar och bryr mig om – det är bara de som är viktiga i mitt liv och som har någonting att säga till om när det gäller mitt värde och vem jag är.

Om inte allt det här var tillräckligt så avslutades natten med behandling av en kiropraktor på bästa vännens golv halv sex på morgonen. Min rygg knäcktes ut så att människor som sov vaknade till av oljudet Igår kväll låg jag i soffan, åt värktabletter och var säker på att läkarbesök var det enda rätta idag OM jag skulle kunna ta mig ur sängen. Ikväll har jag tränat, rullat runt på ryggen på golvet utan minsta smärta någonstans och min rygg känns friskare än den gjort på hur länge som helst.

Wow.

Ett försök trots allt

Jag har försökt hela dagen idag att hitta ord för att beskriva vilken underbar kväll/natt jag haft, men eftersom (?) jag gick och la mig klockan sex imorse så är det seeeeegt i hjärnan idag Jag hade så kul igår, träffade såna fantastiska människor, skrattade så jag fick kramp i magen, sminket hade jag nästan skrattat bort redan innan huvudrätten var slut, resten dansades bort till 80-talsdisco. Jag känner mig som en ny människa idag, om än en mycket trött sådan Vilken energipåfyllning! Vilka människor! Oj.

Veckans bästa

Det är den här stunden just precis nu och cirka sex timmar framåt. Nyss hemkommen från en arbetsvecka, maten väntar klar i kylen och ska bara värmas på, myskläderna är redan på, första glaset rödvin är upphällt och står här framför skärmen. Åhhh, I like !

Säga vad man vill om min bil. 20 år i år. Många besök på verkstaden den här vintern, alla möjliga skavanker behöver rättas till. Mycket pengar blir det, men hon är min och ska fungera. Ingen skönhet att se på direkt, men ganska pigg och glad att köra. Och hon har verkligen karaktär! Vissa delar kan man lyfta ut, lägga på bänken hos bilmeken, slå några slag på med hammare och det funkar perfekt igen. En viss charm

Vilken ärlig människa jag är och alltid ska vara; det är ganska komiskt egentligen. Vänner från andra sidan jorden vill komma och hälsa på. Det är jättekul men absolut i lagom doser; vis av erfarenhet eftersom de varit här förut. Varför reser man runt i världen om allting är fel och inte som hemma? Åk hem då!? Jag umgås gärna med dem men behöver andas och ladda om mellan varven för att klara av dem. De kunde inte bo hos mig förra gången eftersom han är fruktansvärt allergisk mot katter (akuten var bland det första de såg av min hemstad). Nu skriver de själva att de inte kan bo här pga katten och vill att jag hittar ett hotell åt dem. Det är bara det att jag inte längre har någon katt, han dog i januari 2006. Direkt tänker jag skriva till dem och berätta att hemmet är kattfritt, men…… Jag vill ju inte att de ska bo här! Vänta nu… Hmmmm…

2 år idag!

Idag firar jag 2-årsdag som bloggare ! Vem hade kunnat tro det?

Mer uttråkad än desperat

Jag har smitit från jobbet och tar lång långlunch i samband med ett läkarbesök. Känns mycket bra Mätt och belåten tar jag också ett litet snack med mina guider om meningen med att vara kvar i byråkratin. Om de nu inte kan hjälpa mig att fixa ett nytt jobb kanske de kan ge en liten hint åt vilka håll jag ska gå? I gengäld lovar jag dyrt och heligt att vara öppen för dessa hintar, även om de känns osannlika till en början. Men de kan ju vara helt självklara också. Misstänker att det kanske kan vara fler saker i mitt liv som är precis som det här uppvaknandet i byråkratin – jag kan inte se skogen för alla träd. Nästa steg kanske är självklart, men jag ser det inte. Mer uttråkad än desperat i mina böner den här gången. ”Snälla, snälla”.

Segt, klister, vardag, trött

Jag hade svårt att somna igår kväll inför ankomsten av en helt ny arbetsvecka. En minut efter jag hade somnat ringde väckarklockan (i realtid var det flera timmar senare). Hela dagen har gått i ett segt, klistrigt töcken. Precis som hela förra veckan (förutom tre timmars galen dans i fredagsnatt ) Vilken trötthet jag lever i just nu, helt odiskutabel, den intar ALLT.

Hela året hittills känns som jag har gjort ”bokslut” med byråkratin. Vet inte varför men kanske får jag reda på det. Nu kommer svaren till mig också, jag ser saker, saker som jag tydligen varit helt blind för förut. Såna där subtila energier som man säkert plockar upp och som blir en del av den stora, stora känslan av förvirring. Jag har aldrig förstått den bakfylleångest jag känt tidigare utan att ha någonting att ångra, men den verkar sitta i kulturen där. Människor är verkligen bleka dagen efter en fest. Varför sitter sånt i väggarna? Behov av kontroll? Och varför håller man tyst om någonting i fem år för att sen haspla ur sig det efter några glas vin? Hur ärligt är det? Vad ”vet” människor om mig egentligen? Det får mig i alla fall att inse att det finns otroligt mycket saker under ytan där som jag med mina jätteantenner säkert snappar upp men inte förstår Men, fort som fan, tillbaka till den fantastiska DISTANSEN. Det kanske var sista festen med gänget….?

Trött och lycklig

Ja, det var kanonkul igår kväll Massor med god mat och dansa i flera timmar. Med kollegor! Och det var kul! Jag behövde det. Om man bara tar sig över den värsta trötthetströskeln klarar man att dansa till kl 2 också en fredag. Lite trött och fumlig dock; lyckades hälla ut nästan en hel liter vatten på golvet när jag kom hem, det jag skulle dricka för att nyktra till lite och bli lite piggare idag. Så blev det inte Men jag mår faktiskt helt OK idag ändå. Det blir soffläge, Melodifestival och lite mer rödvin ikväll. Den obligatoriska pizzan har också inhandlats och ätits upp till hälften, den beställdes med lite mindre skinka och lite extra smält ost, äkta bakfyllefrossa

Jag gick i ide någon gång i höstas. Hela vintern har jag tillbringat hemma i soffan: ”rör mig inte”, ”se mig inte”. Nu är det dags för det där som kallas LIVET igen.