Tillbaka

I helgen, helt utan förvarning, tackade min dator för sig och la av totalt. Tack vare en vän och hennes son är jag nu tillbaka, i alla fall för tillfället. Min dator lever på lånad tid, i den ”höga åldern” av fyra år Ny burk behöver inhandlas. Tusenlapparna flyger förbi i mitt liv, som vanligt, jag reagerar knappt längre. Spara ihop till oförutsedda utgifter? Jag hinner inte mellan de oförutsedda utgifterna… Att helt plötsligt bli utan dator fick mig att inse två saker. För det första ett ganska kraftigt datorberoende För det andra att det inte alls är bra för min stressnivå att alltid vara uppkopplad och anträffbar. Nyttiga insikter. Bara lite dyra

Jag är tillbaka inte bara i datorvärlden utan också IRL. Healing och tid för mig själv har gjort att jag har hittat åtminstone någon form av lugn igen, även om lugnet är bräckligt och känsligt för stötar. En helg hemma i mysbyxor, ofixad, utan krav – det räcker långt för mig just nu. Jag ljuger och slingrar mig ur 2-3 fester varje helg; jag som för inte så himla länge sen tyckte att jag helt saknade partykompisar. Nåt hände på vägen. Tydligen. Saker förändras verkligen. Inte alltid så fort som jag önskar att de hade gjort det, men de gör det.

 Jag har också fått sörja klart förlusten av mitt hem, för sorg är det. Visst, jag vet ännu inte vad som händer, vem som köper och vad de vill, men att säga något annat än att jag ska flytta härifrån skulle vara att gå emot min magkänsla å det grövsta. Det är dags att gå vidare nu, jag är klar här. Synd bara att jag inte verkar klar med mitt jobb ännu och undrar nyfiket när jag kan tänkas vara det Det stället har lärt mig så enormt mycket om vem jag är och vad jag vill och tydligen är jag inte fullärd ännu eftersom nästa jobb låter vänta på sig. Och vänta. Och vänta.

En dag kvar till ännu en efterlängtad ”minisemester” med massor av TLC till mig själv