Dags att dra
juni 1, 2009Min dator är seg men jag är nog ännu segare, därav min bloggfrånvaro. Det finns tankar men det saknas ord. Efter inrådan av den mycket kloka läkare jag träffat på har jag börjat med antidepressiv medicinering trots att jag inte är deprimerad utan mest påverkad av yttre orsaker ( i klarspråk ska jag äta dem tills jag slutar i byråkratin). Hittills känns det rätt, jag behövde det tillskottet i min serotoninnivå för att det skulle lätta lite. Och jag fyller min tillvaro med allting som ger någonting, allt det där som tillför, tar bort allt det andra som kan väljas bort. Det hjälper också.
Idag har jag blivit överrumplad av min hyresvärd och uppsagd från min lägenhet. De har vetat om det ett bra tag men valt att inte säga någonting till mig 
Det är det som gör mig mest besviken, att jag skulle flytta ”visste” jag ju redan, men att de valde att tiga har jag svårt att köpa idag. Det förklarar varför jag inte fått svar på alla mina frågor. Innan det här hände har jag velat mellan att stanna här så länge det går eller att flytta så fort som möjligt. Det beslutet blev ju väldigt enkelt nu. Idag har jag också sökt årets första nya jobb. Dags att bryta upp från fler ställen än ett, hoppas jag.
Mitt i allting så fungerar jag och mår bättre än jag gjort på flera månader. Livet är…oförklarligt.
Riktigt dåligt att inte säga nåt när de vetat, förstår din besvikelse. Hade kompisar som flyttade från byn, hyrde hus på en lantgård nära stan. Vad hyresvärden inte sa var att gården var till salu och att de kanske skulle ombedas flytta av nya ägarna. Det blev månader i ovisshet men slutligen kom nya ägarna och sa att hyresgästerna fick vara kvar.
Att inte veta vart man ska ta vägen, det är tufft. Men jag skrev in mina söner på skolan här på ön, sa upp mig från jobbet,(det var bara en sån där ”sjukanställning”) och lägenheten i Jämtland. Vi visste inte var vi skulle hamna. Detta i februari. Av en slump blev mellansonen bjuden på kalas till en kille som gick i framtida klassen, vi stannade på ön en dag extra och hittade där en kvinna vars bror hyrde ut ett hus. Tack vare det kalaset blev det Gotland för mig kan man säga.
Ja, det är nåt sånt ”osannolikt sammanträffande” som jag väntar på
Det kommer ju, förr eller senare.
När de har vetat tycker jag att du kunde fått informationen och bekräftelsen på ett tidigare stadium. Då har man ju lättare för att planera själv och jämföra olika alternativ. Hoppas det löser sig på bästa vis!
Hoppas att du finner ett nytt boende som du kan trivas med. Så dumt att förtiga det om de visste om det innan!