Bloggpaus?

Nej, snarare livspaus… Efter tre veckors semester hittas jag fortfarande lättast under min korkek med deckaren i ena handen och rödvinsglaset i det andra; långt borta i en annan värld, en värld av gott och ont med gåtor att lösa. Ibland sliter jag mig från semesterpositionen och handlar något till mitt nya hem eller är social eller packar en kartong – för att sedan återgå i semesterposition så fort jag kan Efter allt som varit, efter företagshälsovårdens ”hot” att sjukskriva mig i maj så har jag insett allvaret – VILA MÄNNISKA! eller …. ja vad? Gå under? Så jag vilar, men vad vila innebär för mig varierar från dag till dag, och det är det jag följer. Ibland är vila god middag med goda vänner (som ikväll), ibland är vila långa promenader längs havet, ibland ligga på stranden, ibland slappa i trädgården, packa och planera, jobba på katthemmet - ja, vila kan vara väldigt mycket. Huvudsaken är att jag gör vad jag känner för – dag för dag. Den här friheten skulle jag kunna njuta av länge till – men den har tyvärr ett slut Något jag inte orkar tänka på just nu. Men det finns där. Bara som en tanke än så länge. Ingen riktig verklighet. Ännu är jag fri. Och fy fan vad enkelt allting är då!!!!!

Här är jag!

Återfinns i trädgården, läsande den ena deckaren efter den andra, sippande på ett glas rödvin, långt bort från någon typ av ”verklighet”. Jodå, om fyra veckor ligger jag säkert kvar här; kan inte se vad som skulle kunna slita mig från detta lyckorus Livet är helt jävla underbart när jag är ledig.

Jodå…alltså…

Jodå, jag finns kvar men i ganska begränsad omfattning. På bloggen i alla fall I´ll be back, men just nu äter jag bedövningsmedel (antidepressiv medicin) som gör att det står ganska stilla. Inuti alltså. Orden också. Efter att ha varit en person med mycket känslor och mycket ord är det just nu…ganska stilla. Att titta in i en vägg i flera timmar i sträck är en helt OK sysselsättning just nu. Vila. Jodå, det är jätteskönt, känns som semester i alla känslostormar jag brukar leva i. Det här är bra – en kort tid. Men egentligen är det INTE jag. Ett eventuellt missbruk av antidepressiva ligger långt, LÅNGT borta, jag vill egentligen bara tillbaka till mig själv. Snart.

Semestern närmar sig, bara några få långdragna, sega dagar kvar tills friheten . Det enda jag lever för just nu, den där mållinjen och friheten som väntar.

Nytt hem i höst, har nytt kontrakt på en ”riktig” lägenhet, förstahandskontrakt. Saknar det privatliv som jag inte haft på länge. Längtar dit. Inreder i mina tankar, typ hela tiden. Känns för bra för att vara sant, så stabilt, så vuxet, så….på riktigt på nåt sätt. Måste våga tro. Det här är min tid. Dags att landa. Kanske.

Midsommar var härlig Bästa vännens bror som funnits där så länge. Tidigare gift, inte längre. Vill ha men vägen dit är komplicerad och risken är att behöva möta honom på födelsedagar och fester sätter lite hinder i vägen. För både honom och mig. Tror jag. Eller också är jag helt ute och cyklar – vilket inte skulle vara första gången i så fall Kanske ser han mig bara som lillesyrrans underhållande, crazy kompis. Förbaskat trevligt i vilket fall. Vad betydde den natten i mitt livs historia…? Den som lever får se. Som vanligt. Livet är ganska spännande

Sen var det det där med jobbet, men urk va hemskt och jag ska snart glömma det när dörren öppnas inför en månads underbar FRIHET Förhoppningsvis är framtiden lika öppen där och alla möjligheter väntar runt hörnet. I höst.