Blogglust

Jodå, det har jag faktiskt massor av, men efter cirka 10 minuter på golvet så låser sig min rygg krampaktigt och min kreativitet försvinner ganska fort. Det tog liksom stopp i min inredningsiver i nya hemmet och fortfarande står datorn kvar på golvet medan jag inväntar nästa inredningsryck. Jag är ganska trött och sliten i höstmörkret och förbrukar lite för mycket energi till meningslös byråkrati, men någonstans bland flyttkartongerna och meningslösheten på jobbet så har tillvaron ändå klarnat betydligt och jag har rest mig upp och sagt nej tack till allt det där som helt enkelt inte tillför någonting. Jag väntar svar på ett jobb jag sökt, de har tagit referenser av chefen, anställningsintervjun kändes faktiskt OK och helt plötsligt är dörren ut åtminstone halvöppen! Det innebär att ta ett hopp ut i det osäkra, det är inget jobb tills vidare och med den snobbiga personalpolitiken i byråkratin så måste jag säga upp mig från en fast tjänst för att ens få chansen att komma därifrån ett tag. Men jag längtar efter att hoppa!! Åh va jag längtar ! Det ordnar sig ju alltid, på något sätt gör det ju det – det har ju alltid gjort det hittills i min allt annat än stabila tillvaro. Jag vill lämna det där sjunkande skeppet jag sitter i; där kaptenerna fortfarande skriker ”NEJ, det är absolut ingen storm!” istället för att faktiskt fejsa att det är orkan och att man kanske borde agera istället för att ignorera. Nej, låt skiten sjunka!!!! Utan mig.

Fortfarande har inte Mannen I Mitt Liv behagat dyka upp, trots att jag nu har en lägenhet där han också skulle få plats. I och för sig krävs det att han antingen är granne, hantverkare eller kollega eftersom mina kontaktytor med män är ganska begränsad just nu. Krogen lockar inte, jag har levt där så länge, jag kan det livet. OM det nu är där han finns. Nä, lite action nu tack – VISA DIG DÅ! JAG VÄNTAR JU!

Aj, aj, min rygg