Bryt!

Det är för mycket nu. När jag bryter ihop under ett samtal med en vän på jobbet - då är det för mycket. Bästa vännen som alltid förstår, som alltid säger sanningen, som alltid finns där. Tårarna trycker på, illamåendet väller över mig. Ilska. En sån jävla frustration. Arbetsuppgifter? Byråkrati? Galna kunder? Nej, nej. En gift man som jag råkar ha förälskat mig blint i som helt plötsligt inte ser mig. Eventuellt ett nytt jobb där jag måste fatta ett beslut som jag just nu inte kan fatta därför att det är semestertider och det enda jag vill är att ligga på beachen; inte svettas över nya arbetsuppgifter. Eller är jobbet totalt fel för mig? En vän som pratar i gåtor och kräver uppmärksamhet och stöd från mig utan att ärligt låta mig veta vad det handlar om och sprickan mellan oss blir bredare och bredare. En chef som tidigare lyckats mosa mig som nu går utanför dörren som Det Stora Hotet och ska ha ett samtal med mig som kommer att vara salt i öppna sår. Intuitionen tiger stil; hur i helskotta ska den kunna särskilja det ena från det andra? Och då är jag lost. Utan magkänsla är jag ett vilset litet barn som inte kan fatta ett enda beslut  Finns det någon pausknapp i livet? Finns det något sätt att bara slippa va vuxen? Finns det något sätt att slippa paniken? HA! Men det finns andra sätt - när jag inte själv kan se så har jag människor runt mig som kan. Det är dags för det nu.

Nej, det är inte konstigt att den gifta mannen inte vill se mig; självklart inte. Jag önskar mina känslor åt helvete - vad gör då inte han? Det är självklart. Egentligen. Säg det till mitt hjärta bara Vad som hände med min stora tillit till att det som är meningen kommer att bli? Det är väl det jag är mest rädd för; att chansen ska vara borta. Att det är över. Att det här är svaret. Usch, det gör ont. Förbannat ont

Vardagen väntar på mig. God mat, vårda mitt sargade ego ute i sommarkvällen. Det hjälper. Livet går alltid vidare.

Giftspindel

Åh, “ljuva” måndag! Tillbaka i verkligheten efter fredagens glädjeyra. Idag har byråkratin visat sina värsta sidor - precis som för påminna mig om vissa saker, minnas vad jag avskyr där. Lite balans, lite krass verklighet. Eller också var jag SUR redan när jag vaknade (så var det nog). Och jag hittade ett par fina skor i min samling: “hm, undrar varför jag inte använder de där oftare?”. Jodå, det insåg jag nog. Varför köper man skor som är för små? Varför använder man dem en måndag? Morgonfikat när jag knappt var vaken hamnade jag bredvid den outröttligt tjattrande kollegan som kläcker ur sig den ena mer korkade saken än den andra. Oemotsagd. Om inte jag suttit där. Det finns bara ett sätt för mig att undvika en konflikt med henne och det är att undvika henne. Måste det. Hon i kombination med för små skor en måndag morgon - sen är humöret i botten. Som det var redan när jag vaknade. Född i skorpionens tecken är jag idag en giftspindel och ingenting annat. En giftspindel som har överlevt dagen. Hittills.

En vän säger att hon mår “JÄTTEBRA!”;  sen får jag ett mail i halvtimmen av henne hela arbetsdagen där varje mail dryper av irritation, avundsjuka och bitterhet. Hon gör mig GALEN just nu; vän eller inte. Nu är det upp till bevis för mig - har jag lärt mig nåt om hur jag ska hantera energiläckage och energitjuvar? Jodå, det har jag - jag lägger tillbaka precis allting på henne vilket gör henne ännu mer irriterad Hon får ta sin skit själv; varsågod. (Sen ska jag ju då hitta ett bra sätt att inte låta det här påverka mig alls, men det är svårare dagar som idag. Jag återkommer i den frågan).

Ska jag bespara min bästa vän mitt gift ikväll eller ska jag utsätta henne under en långpromenad? Hon som genomgått en ordentlig rening under akupressur nyligen….är det schysst det? Hm…. I och för sig, tvilling som hon är brukar hon sällan ha några större problem med en muttrande skorpion

En Riktig Måndag

Det finns två sorters måndagar - lite mindre jävliga och lite mer jävliga. En lite mer jävlig måndag förtjänar utnämnandet En Riktig Måndag. En Riktig Måndag kräver tröstätande och ikväll går valet till smågodis; självklart i sån mängd och med sån hastighet att jag mår illa. Men det hjälper. Kanske var det chefens sätt att demonstrera sitt behov av makt och ytterligare inskränka den lilla frihet vi har som var anledningen till att jag idag ringde på en tjänst som jag inte skulle funderat på annars. Tror jag (antagligen händer det nåt lika illa imorgon som också skulle få mig att ringa om jag inte redan gjort det ). Så jag söker ett jobb som ännu inte finns men kanske utvecklas så småningom Desperat ? Ingen kan säga att jag inte försöker allt och lite till att ändra min situation….

Framför mig har jag nu, förutom underbar vår och sommar, en period med betydligt mindre jobb (färre arbetsdagar) och mer ledighet. Det är min räddning På helgerna nu är jag så trött och utslagen att jag helst av allt ligger på rygg i soffan och ser på TV från morgon till kväll. Inte likt mig. Inte friskt. Inte bra alls. Men det ska ändras på det nu med början kommande helg !

Kommande fest lockar mig inte ett dugg, trots att det var Den Gifta Mannen som såg till att jag kommer med. Det hinner ändra sig. Eller inte. Varje timme på jobbet känns ju som tortyr. Den som lever får se. Kanske är han det sista jag måste avsluta på det stället innan det är dags att dra?

Skitsur är bara förnamnet

Eller nja, egentligen är det 10 dagars förkylning och varierande feber som har tagit varenda gnutta energi ur min kropp. Jag är STENTRÖTT. Och jag är trött på att vara trött. Och sjuk. Egentligen borde jag ha gått till vårdcentralen och blivit sjukskriven, men jag avskyr min läkare och vägrar gå dit. Så illa är det. Att vara envis är ibland bra, ibland mindre bra

Efter att ha sett alla melodifestivalbidrag står det helt klart att BWO ska vinna. Tyvärr brukar jag alltid ha fel. Vet inte om det är ett tecken på bra eller dålig smak ?

Expressens söndagsbilaga kändes som helt rätt nivå idag med min mosiga hjärna. Där står det om kvinnor som tjänar mycket pengar och som blir lyckliga av pengar. Ja, självklart!!! Skönt att få se det i tryck för en gångs skull, istället för det som brukar stå om att pengar inte gör dig lycklig. Bullshit! Jantelag?? De som säger att pengar inte spelar någon roll eller att man inte blir lycklig av pengar har aldrig varit utan. Jag går helt enkelt inte på såna lögner

Jag har lagt tarotkort idag för tre månader framåt och det ser bra ut. Det ser ut att vara mer pengar på ingång Det ser också ut att bli någon typ av konflikt inom kärleksområdet. Hmmm, då händer det i alla fall nånting på det området !

Och snart är det vår och ny energi! Visst?

Svår jobbångest

Nu måste jag tillbaka dit. Annars måste jag bli sjukskriven av läkare, vilket inte är något alternativ, jag är ju “bara” förkyld. Kontroll, ifrågasättande och intolerans. Jag fixar det inte. Ännu mindre när jag inte är frisk. I och för sig har allting blivit bättre sedan jag bestämde mig för att aldrig mer förklara någonting för någon där; diskussionerna kan bli riktigt roliga när jag driver med deras kontrollbehov Det finns inte ett enda jobb att söka just nu. Kan inte riktigt förstå meningen med att jag måste vara där i över två år mot min vilja. Frustration. Samma vanliga jobbångest, samma frågor. Inget nytt under solen. Bara lite extra aktuellt idag. En dag kvar med jättedåliga TV-serier, örtté och honung, sen förväntas jag vara frisk…. Hm.

Varning för Citibank

OK, man ska inte befatta sig med ockerräntor men jag gjorde ju det i ren desperation i mitt tidigare ekonomiska liv. Citibank verkar ju ändå vara etablerat? Mannen på Handelsbanken fick mig att inse hur fruktansvärt dyrt lånet där var och nu är det inlöst och hela saken borde vara ur världen sedan i början av december, men…. Nu har jag tappat räkningen på hur många samtal det har krävts för att kunna betala in skulden där, avsluta mitt kreditkonto och få tillbaka de pengar jag har betalat för mycket. Och det är småsummor det handlar om; hur beter de sig vid stora pengar? Det vill jag inte veta. Sista budet nu är att de har tappat bort brevet jag skickat till dem med mina kontouppgifter (till min bank, dit MINA pengar ska betalas tillbaka)!!! Hur svårt kan det vara? Vart har mina kontouppgifter hamnat? NEJ TACK! De förtjänar all antireklam jag kan ge dem och jag tänker sprida det så långt jag kan. Handelsbanken (och då såklart en speciell person ) har verkligen hjälpt mig och jag tänker inte vända mig till någon annan igen. Jag har till och med en budget nu! Jag är vuxen !

Min envisa jäkla förkylning sitter där den sitter trots alla huskurer och fem dagar i ryggläge. Nu börjar jag tappa tålamodet. Vad hjälper det? Jag är seg i huvudet, seg i kroppen, orkar inte tänka, orkar inte. På ett sätt är det bra - jag får verkligen en paus från allting just nu. Det behövs säkert.

Allt annat än flirtig

Idag sitter jag i alla fall upp vilket är en framgång i förkylningens värld. Ifrågasatt av chefen; tydligen den enda person i världen som inte hör att jag är förkyld. Jag är så luttrad på det stället nu att jag inte orkar reagera sådär jättemycket på det. Är också för trött för att bli arg; energin finns inte. Kanske ska hosta på honom när jag är tillbaka…

Min bankman ringde nyss och det absolut sista jag är idag är flirtig Skit också ! All energi gick åt till att inte hosta honom i örat. Troligtvis är väl mina bankaffärer avklarade nu för den här gången. Fan. Men jag springer på honom någon annanstans om det är meningen. Annars inte.

Dags igen för en usel såpa

Lunch med grabbarna

Jag kommer till en gräns i stressen och kaoset när det blir så “löjligt” mycket omkring mig att jag bryter ihop av skratt. Där är jag nu. Kanske ett sätt att hålla distansen. Trots allt. Det här är helt enkelt inte klokt! Kollegor, chef och vänner har många goda råd, vilket ju är bra, men det här måste jag fixa på mitt sätt. Det finns ingen annan som gör jobbet åt mig, det finns ingen att be om hjälp - just nu är det bara att köra. Så det ryker. Och hoppas att det blir bättre sen….

Den här veckan kommer inte blogginläggen att handla om min fritid - helt enkelt därför att jag inte har någon (om inte nåt alldeles särskilt skulle inträffa helt oväntat). Det finns bara jobb. Enkelt. Och mycket farligt, det vet jag….

Idag var jag ute på lunchen med grabbgänget från jobbet; jäkligt trevligt i allt “det andra”. Det är tydligen där jag ska hänga - med grabbarna Där man får slänga käft och bara ha kul utan att såra någons dåliga självkänsla, där man är OK, det spelar liksom inte så stor roll. Saker sägs rakt ut istället för att bara antydas. Säger jag något konstigt eller dumt får jag mothugg direkt istället för att det pratas om mig efter jag har gått därifrån. Jag känner mig friare där. Naturligtvis.

Jag är toksugen på godis ikväll. PMS? Stress? Tröst?

Jaha ja, here we go again…

Distans? Hade jag det igår? I så fall har jag vaknat idag efter att ha suttit i möte halva dagen. När jag kom tillbaka efter ledigheten hade jag tillräckligt för att inte hinna med på heltid - med våra gamla invanda rutiner. Nu är alla rutiner ändrade, hela arbetssättet är nytt, vilket i början innebär att varenda ärende kommer att ta ungefär fem gånger så lång tid. OK att jag är dålig på matte, men det kan till och med jag räkna ut att det inte håller. Det håller inte någonstans! Chefen säger till mig att låta jobbet ligga och att tänka positivt. Jaha, tack, vem gör mitt jobb under tiden? Det här är stress i sin värsta form; inte en enda dag vill jag ha den känslan i kroppen som jag har idag. Åtgärdas fortast möjligt alltså. Alternativen är att bli en helt annan människa som inte ser allt jobb som väntar och låter det växa ännu mer - eller att jobba helger. Det blir helgerna som ryker. Jag behöver jobba in tid också, kanske kan unna mig mer ledighet längre fram. Men min övertygelse är ännu att det här nu är sista rycket Jag blir inte kvar där så länge till…..

Ikväll har träningen börjat igen efter julledigheten och det var det bästa jag kunde göra idag. Ta i så svetten sprutar - bästa stressmedicinen som finns Efter det har jag lagat vegetarisk viktväktarmat (kläderna satt mycket bättre INNAN jul! Konstigt?!). Men ikväll har jag förtjänat lite ostbågar, viktväktarmaten till trots

Imorgon kanske mitt nya jobb dyker upp? Vem vet?

Märkliga energier

Hela dagen har varit smått konstig och förvirrande. Det händer saker som inte händer annars. Bra eller dåligt? Jag har fått känna mig lite uppskattad och smickrad på jobbet (mycket ovanligt), men jag har också för första gången fått riktig (befogad) kritik av en kund. Och när den kritiken kommer, så kommer den via Den Gifta Mannen På Jobbet som jag är så svag för. Lite märkligt. Om jag bryr mig? Nej, inte särskilt faktiskt. Med tanke på hur illa kunden betedde sig, min grad av ilska och min totala brist på tålamod just nu så kunde det ha blivit mycket värre. Att kritiken kommer från honom? Han fungerar åt båda hållen, så att säga, alltid ärlig, och det är attraktivt. Bara lite snopet. Men jag blev minst lika förvånad över berömmet

Det är märkligt hur man på något sätt kan dra till sig det man helst av allt vill undvika; precis som att man sänder ut vibbar som andra uppfattar och misstolkar. På mitt jobb finns en mentalitet där man inte ställer öppna frågor till varandra, utan kommer med påståenden. Jag uppfattar det här som kontroll och kan inte ha överseende med det, kanske därför att jag inte är van vid att man kommunicerar med varandra på det sättet. Jag får hela tiden stå till svars för vad jag gör och inte gör; hur jag kommer till jobbet, varför jag väljer att fika vid en viss tid, varför jag väljer en särskild stol i fikarummet, varför, varför, varför. Sånt här kväver mig totalt och jag kommer inte undan. Det spelar ingen roll att jag inte pratar med kollegorna på samma sätt, att jag inte svarar, om jag svarar emot, om jag blir sur. Ingenting hjälper för det är så man pratar med varandra på mitt jobb. Och nu är det värre än någonsin; antagligen därför att jag inte kan ta det alls…….. Det är också märkligt. Luktsinne?

Jag har faktiskt inte hört av min fd vän på flera veckor. Kanske, kanske är det över nu….? Vågar jag hoppas…? Hon kanske bara laddar för att konfrontera mig och diktera för mig hur vår “vänskap” ska se ut; jag vet att hon fungerar så.

Jag fick ett mail med en dansande papegoja från en vän häromdagen. Om jag bara kan lära mig hur man infogar någonting här så ska ni få ta del av hans inlevelse i dansen. Jag tittar på honom varje kväll och skrattar så tårarna sprutar Alla knep är bra för att hålla humöret på en rimlig nivå fram till ledigheten. Det behövs balans i tillvaron; mer än någonting annat. Lika mycket skratt som ilska, lika mycket lättsamhet som allvar.