Nytt personbästa!

Det tog över tre veckor i byråkratin efter semestern innan jag fick min första ilskeattack! Det är nytt personligt rekord. Efter att ha öst ur mig allt inför de som ville höra och de som inte ville höra, där det mesta bestod av svordomar och ordet “rimligt”, så känner jag mig helt avgiftad igen och siktar nu på fyraveckorsstrecket

Det är bara att konstatera - de finaste männen finns i (den numera magiska) ICA-affären! Lägg ner krogen, lägg ner internet, handla på ICA! Sen är det kanske lite svårare att kasta sig fram över bytet över köttfärsen än det är över ölen på krogen, men det måste finnas ett sätt. Jag ska bara komma på det. Det värsta är att mitt nya ekonomiska jag (och särskilt efter den här sommaren) försöker veckohandla, så det gäller att vara effektiv!

På tal om internet-dejting…. Jag ger fan upp alltså. Överallt hör jag och läser jag om hur människor träffas och blir kanonförälskade via internet och enda tanken är HUR DÅ? Jag har försökt, men fortfarande är den stora frågan HUR DÅ. Bloggen är en sak - internetdejting är nåt annat. HUR DÅ?

Jag promenerar en halvmil varje kväll, äter nyttigt, boostar med vitaminer, sover gott, ägnar inte en tanke åt struliga karlar eller energisnyltare eller byråkrater (när jag gått hem) - och jag mår jävligt gott ! Jag är redo för nästa roliga sak livet har i beredskap åt mig!

Easy come, easy go

Jag förstår inte riktigt. Han kom in i mitt liv; en man från det förflutna. Han erbjöd saker jag aldrig kunnat tro. Starka känslor. Lite upp och ner ett tag. Sen försvann han bara. Den gifta mannen kom tillbaka och som vanligt raderade han bort alla andra. Jag vet vart mina starkaste känslor finns; det där alldeles extra. Kanske kan jag aldrig få honom. Kanske måste jag vända mig bort från alla känslor som finns mellan honom och mig. Ignorera den starkaste, renaste kärlek som någonsin funnits i mitt liv. Det kanske är så. Den här mannen erbjöd mig att glömma. För ett tag försvann alla tankar på den gifta mannen, för ett tag kände jag en smak av någonting annat. Men det var nog inte meningen att bli. Han är ju borta. Igen. Som en dröm. Någonting som jag inte vet om det var sanningen eller någonting jag drömt bara därför att jag ville så mycket. Det var romantiskt. Ett tag. Det var mycket starka känslor, det var sommar, det var frihet och långa härliga nätter. Det var allt det var. Ingenting mer. Sen gick jag tillbaka till byråkratin; såg honom och allting annat var försvunnet, kan inte mäta sig, kan inte komma i närheten. Men OM den här mannen som bara finns på natten hade hört av sig - om han velat ha mig, hur hade det sett ut då? För ett tag fick han mig att glömma. För några härliga timmar. Några veckor gick och jag fick uppleva honom; från allt till inget. Han hade någonting mer. Nu finns han inte här längre och kommer inte heller att finnas i framtiden. Det vet jag. Kvar finns den gifta mannen, med den där kärleken, större än nånting annat jag någonsin varit i närheten av. Det finns en mening med allt. Inga tvivel. Vaknade imorse av en dröm då den gifta mannen klev in här med sin resväska Redo att slå sig ner. Han var här “på riktigt”, hade lämnat henne, kom hit. En dröm. Så länge jag är kvar hos honom kommer mina känslor också att finnas hos honom, hela tiden. Den dagen jag slutar i byråkratin kanske jag har en chans. Inte nu. Men ändå - den där mannen från det förflutna hade en chans! Han hade en chans att rena mitt hjärta från de känslor jag haft så länge. Han tog den inte. Kanske handlar det bara om rätt person. Kanske. Någon som kan radera bort de känslor jag lever med 24 timmar om dygnet. Hopplös kärlek? Jag vet inte. Hade jag vetat det kanske jag hade varit fri.

Ursäkterna börjar ta slut

Jag är TRÖTT och SEG och det vill inte släppa taget. Jag skyller på allt möjligt. Dålig sömn, vädret, återgång i arbete efter semestern, energislukande vänner, strulande karlar, starka känslor, tråkigt jobb, trötthet efter ett helt orimligt år… Hm. När jag lägger ihop alltihop kanske det inte är så märkligt ändå…? För att få sova ordentligt inhandlade jag receptfria sömnpiller. Jag som aldrig tar någonting starkare än Alvedon blir jättepåverkad, sover gott och är ganska groggy på dagarna också Vilket i och för sig är helt OK. Hjärnan saknar jag inte ändå, den funkar bara halvdant och ställer mest till det. Flummar runt och mår ganska OK alltså Ljuger mig ifrån energislukare, raderar telefonnummer till struliga karlar, sover gott, tar hand om mig själv, gör vad jag vill och hösten kommer att bli kanonbra.

Lugn & lycklig

Efter en tidig lördagkväll vaknade jag i ottan idag, bara för att upptäcka att det är höst. Sömnen har varit orolig i stormen och jag vaknar lika trött som jag var när jag somnade. Det enda jag vill är att krypa ner i sängen igen och stanna där, men det går inte idag. Istället har jag sett Sverige gå till kvartsfinal i handboll och snart är det dags att åtminstone försöka se lite piggare ut och inte behöva visa hela världen hur trött jag är. Trött men mycket lycklig.

Efter natten med den gifta mannen på jobbet i våras har situationen minst sagt varit spänd. Jobbig. Känslomässig berg- och dalbana. I månader har jag försökt hitta någon typ av lugn i situationen och i det jag känner, utan att lyckas. Förrän nu. Jag fick det av honom. Den bekräftelse jag behövde för att vara helt lugn, trygg och säker i vad vi känner för varandra. Och sättet han gjorde det på sen! En öm smekning som sa så mycket. Den där självklarheten som finns mellan oss har jag aldrig upplevt förut, den känslan är ny. Det bara ÄR. Hur har jag kunnat tvivla? Och bortom all logik så gör han mig lycklig Just nu finns det inte plats för någon annan man i mitt hjärta och just nu är det så det får bli. Enkelt.

Min nyskilda, misshandlade vän jagar en ny kärlek med en desperation och ihärdighet som gör mig helt matt Hennes sms till mig handlar uteslutande om män; inte ett enda litet “hur är läget?” bara “hur går det med dejtandet?”. Det är hennes liv, hon får göra som hon vill och måste - så länge hon inte kräver att jag ska köra samma race som hon….

Dags för dusch och kanske, kanske se ut som jag har sovit i alla fall några timmar

Tänk!

Tänk! Det finns människor i min egen ålder, 30+ som tycker att människor med tatueringar är kriminella! Ännu ett bevis på att ålder bara är en siffra på ett papper Jag är tillbaka i byråkratin och lyssnar på inskränkta diskussioner i fikarummet, men en utvilad Utter är fascinerad av sånt, inte förbannad. Ska jag klä av mig och be dem göra ett utdrag ur mitt digna brottsregister ?

Tänk! Egentligen är livet väldigt enkelt. Egentligen. Det är bara vi som krånglar till det rejält mellan varven. Det som känns bra för mig är bra för mig, det som känns dåligt - är dåligt. En gift man som jag är hopplöst förälskad i gör mig varm, lycklig och glad trots att jag inte borde känna så. En av mina nära vänner gör mig allt annat än varm, lycklig och glad, trots att jag borde bli det. Den andra mannen som dök upp här en natt i juli spelar spel med mig. Är det enkelt? Känns det bra? Vem kommer, vem går? Enkelt.

Shit, jag behövde verkligen semester !

Jodå, jag har överlevt

Det har faktiskt funkat att börja jobba igen; jag överlevde i år också Jag har tankat så mycket energi under semestern att jag bara sveper in där som en vind - och sveper ut igen. Bryr mig inte ett skit och det är det enda som funkar. Inte släppa in, inte bry sig, inget engagemang. Då funkar det. När mitt privatliv är det viktiga krymper de där åtta timmarna om dagen ihop till (nästan) ingenting. Den här starka, friska energin ska jag behålla hur länge som helst!

Det verkar finnas en man i mitt liv. Bara sådär. Och absolut inte den jag trodde. Sen tar jag det lugnt; med tanke på hans “situation”. Inte en gift man till i mitt liv som finns där men ändå inte finns där - en är redan för mycket, två är uteslutet ;) Han väcker starka känslor, mitt intresse är helt klart väckt och nu ser jag fram emot att se vart vi hamnar Vem är han? Varför har han kommit in i mitt liv? Jag är nyfiken! Som tusan!

Jag behövde bara vila - på alla sätt. Nu leker livet med mig igen

Av Längtan Till Dig

Lyssnade jag på i taxin halv 2 inatt, nyväckt, på väg hem till en man. En magisk känsla. En härlig natt. En man som tidigare varit min vän, i ett annat liv känns det som, för länge sedan. Nu finns han är igen, annorlunda, inte längre en vän, någonting annat. Jag vet inte vad och jag behöver inte veta vad. En värme och närhet som jag vill ha och behöver. Fylld av känslor till två män och tomheten som fanns här inuti finns inte längre. Förvirring men en angenäm sådan; känner mig mer levande än på länge. Trots att de sista darrande timmarna på semestern är här. Orkar inte bry mig om sånt som att börja jobba igen. Livet är just nu och just här. Ett ödets nyck att höra det mest romantiska som någonsin skrivits i en taxi på väg i natten? Ett omen? Det är bara ödet som vet. Och tiden. Tiden får gå medan jag fortsätter leva. Och njuta.

Mera mera mera

Det här kan få fortsätta i några månader till. Värmen. Ledigheten. Livet. Det fanns en mening med vilan förra veckan; nu har mitt liv vaknat till igen och allt som kallas vila är väldigt långt borta. Behövde det och den fanns där. Nödvändigt. Tvunget. Just då. Livräddning på mina trassliga relationer och problemen är lösta. Var det bara trötthet? En enorm mental trötthet som slog ut allt annat? Just nu krävdes bara öppenhet; en känsla att vara den jag verkligen är, utan hänsyn, utan förbehåll. Bara jag. En man från det förflutna tillbringade en festnatt här. Jag trivdes. Dubbla känslor, konstiga känslor. Mitt ex, han den där som går så djupt i min själ, det var hans bästa vän. Han skulle avsky det här. Jag trivdes. Vad gör jag nu? Han läste mig som en öppen bok. Länge sen någon man gjorde det sist. Har någon man gjort det förut? I min själ finns ett stort öppet hål där den gifta mannen finns. Den här mannen såg tomheten. Jag borde älska någon annan. Hur gör man? Han slår ut allt det andra. Kan inte glömma hans passion, hans sätt att vilja ha mig, har aldrig varit där förut. Ett spontant möte på konsert, en spontan kram, alla känslor på utsidan, kunde inte döljas. Inte fel. Inte rätt. Så mycket kärlek. Hur ska en annan man få plats? Måste det; han kanske aldrig blir min. Älskar. Mycket. Lever. Måste kolla vad som finns där ute annars, utan honom. Hur gör man? Bara leva. Bara vara. Bara fortsätta leva som nu. Här är livet. Här är JAG.

Är det sant….?

Jag har SEMESTER ! Knappt jag kan tro att det är sant…. Så ikväll sitter jag här, under min korkek, med ett stort glas rött (OK - flera glas blir det nog). Under semestern kommer jag att hitta meningen med allting. Så är det bara. Eller hur? Nu har jag fyra veckors underbar frihet att se fram emot och friheten i min tillvaro är precis det jag ska lyckas hitta. Där, under korkeken. Jag har så mycket rikedom i min tillvaro som bara finns där utan att jag riktigt kan njuta - den insikten kom fort. Fler är att vänta i skuggan av korkarna. Det finns så mycket stress i min tillvaro, så mycket frustration över tillvaron jag befinner mig i 50 timmar i veckan. Det finns inte tid till eftertanke och då är jag lost. Den tiden kommer nu. Tid att vila.

Om bloggen får vila vet jag inte ännu. Det saknas inspiration, det saknas ord. Kanske finns det här under allt annat brus; jag älskar ju att skriva, att sätta ord på allt som finns här! Det finns mycket men det brusar också mycket.

Vila.

En vän beskriver honom som “vanlig”. För mig är han det vackraste som finns. Visst är kärleken förunderlig?

Halvledig

Och redan en ny människa. Jag jobbar deltid hela sommaren; ett mycket smart drag av mig om man får säga så i Sverige Ledighet är det jag behöver nu, hur mycket som helst. Omättligt. Hjärnan funkar inte riktigt efter all stress det här året. Svamlar, minns inte men framför allt denna genomsyrande trötthet. Överallt, hela tiden, styr livet just nu. En öde ö, sova bort en vecka, bara vara och någonstans under all trötthet är jag ännu mig själv. Med mycket livsglädje, hunger och vilja. När jag började mitt byråkratjobb för flera år sedan presenterades det som ett jobb som man inte bränner ut sig på. Nu är det den största risken av alla. Hela organisationen är fylld av utslitna, missnöjda medarbetare som inte trivs. Oklara regler. Ilskna kunder. Frustration. Maktlöshet. Been there, done that, utbrändhet känner jag igen. Och jag ser alla varningstecken. Jag hoppas och tror att jag lärde mig något förra gången och kanske har större möjlighet att undvika det nu. Men kollegorna? De som suttit där säkert i flera år; på ett jobb där man inte bränner ut sig…? Hm. Vi får väl se.

Men nu är jag ju ledig

Kompis attraktiva bror skiljer sig. Mycket intressant. Lite tankar idag på en man som är otroligt fin och alltså snart singel. Det finns hopp

På grund av att monstret jobbet tagit över hela min tillvaro 2008 har jag inte alls träffat min bror så mycket som jag velat i år. Har tagit igen lite av det idag och vet att allt är precis som det ska va. Vännerna nära, nära. Det finns så hemskt mycket kärlek i mitt liv. Det är bara kärleken till en man som jag saknar. Eller OK då, kärlek till en man som faktiskt finns i mitt liv.