Jodå…alltså…

Jodå, jag finns kvar men i ganska begränsad omfattning. På bloggen i alla fall I´ll be back, men just nu äter jag bedövningsmedel (antidepressiv medicin) som gör att det står ganska stilla. Inuti alltså. Orden också. Efter att ha varit en person med mycket känslor och mycket ord är det just nu…ganska stilla. Att titta in i en vägg i flera timmar i sträck är en helt OK sysselsättning just nu. Vila. Jodå, det är jätteskönt, känns som semester i alla känslostormar jag brukar leva i. Det här är bra – en kort tid. Men egentligen är det INTE jag. Ett eventuellt missbruk av antidepressiva ligger långt, LÅNGT borta, jag vill egentligen bara tillbaka till mig själv. Snart.

Semestern närmar sig, bara några få långdragna, sega dagar kvar tills friheten . Det enda jag lever för just nu, den där mållinjen och friheten som väntar.

Nytt hem i höst, har nytt kontrakt på en ”riktig” lägenhet, förstahandskontrakt. Saknar det privatliv som jag inte haft på länge. Längtar dit. Inreder i mina tankar, typ hela tiden. Känns för bra för att vara sant, så stabilt, så vuxet, så….på riktigt på nåt sätt. Måste våga tro. Det här är min tid. Dags att landa. Kanske.

Midsommar var härlig Bästa vännens bror som funnits där så länge. Tidigare gift, inte längre. Vill ha men vägen dit är komplicerad och risken är att behöva möta honom på födelsedagar och fester sätter lite hinder i vägen. För både honom och mig. Tror jag. Eller också är jag helt ute och cyklar – vilket inte skulle vara första gången i så fall Kanske ser han mig bara som lillesyrrans underhållande, crazy kompis. Förbaskat trevligt i vilket fall. Vad betydde den natten i mitt livs historia…? Den som lever får se. Som vanligt. Livet är ganska spännande

Sen var det det där med jobbet, men urk va hemskt och jag ska snart glömma det när dörren öppnas inför en månads underbar FRIHET Förhoppningsvis är framtiden lika öppen där och alla möjligheter väntar runt hörnet. I höst.

Tillbaka

I helgen, helt utan förvarning, tackade min dator för sig och la av totalt. Tack vare en vän och hennes son är jag nu tillbaka, i alla fall för tillfället. Min dator lever på lånad tid, i den ”höga åldern” av fyra år Ny burk behöver inhandlas. Tusenlapparna flyger förbi i mitt liv, som vanligt, jag reagerar knappt längre. Spara ihop till oförutsedda utgifter? Jag hinner inte mellan de oförutsedda utgifterna… Att helt plötsligt bli utan dator fick mig att inse två saker. För det första ett ganska kraftigt datorberoende För det andra att det inte alls är bra för min stressnivå att alltid vara uppkopplad och anträffbar. Nyttiga insikter. Bara lite dyra

Jag är tillbaka inte bara i datorvärlden utan också IRL. Healing och tid för mig själv har gjort att jag har hittat åtminstone någon form av lugn igen, även om lugnet är bräckligt och känsligt för stötar. En helg hemma i mysbyxor, ofixad, utan krav – det räcker långt för mig just nu. Jag ljuger och slingrar mig ur 2-3 fester varje helg; jag som för inte så himla länge sen tyckte att jag helt saknade partykompisar. Nåt hände på vägen. Tydligen. Saker förändras verkligen. Inte alltid så fort som jag önskar att de hade gjort det, men de gör det.

 Jag har också fått sörja klart förlusten av mitt hem, för sorg är det. Visst, jag vet ännu inte vad som händer, vem som köper och vad de vill, men att säga något annat än att jag ska flytta härifrån skulle vara att gå emot min magkänsla å det grövsta. Det är dags att gå vidare nu, jag är klar här. Synd bara att jag inte verkar klar med mitt jobb ännu och undrar nyfiket när jag kan tänkas vara det Det stället har lärt mig så enormt mycket om vem jag är och vad jag vill och tydligen är jag inte fullärd ännu eftersom nästa jobb låter vänta på sig. Och vänta. Och vänta.

En dag kvar till ännu en efterlängtad ”minisemester” med massor av TLC till mig själv

Sparlåga

Livet går lite på sparlåga just nu, inga stora stormar, inga katastrofer, bara lugn lunkande vardag. Är det något jag behöver så är det det här! Inte tänker jag sätta igång någon dramatik inte, åtminstone inte nu Jag har lärt mig uppskatta stunder av….ingenting. Mellan varven.

Jag funderar ganska mycket på just nu vad människor (kvinnor?) står ut med ”in the name of love”. Många långa samtal med förtvivlade vänner. OK för att förhållanden innebär kompromisser/samarbete/två sidor av samma mynt men – vart går gränsen? Jag som kräver respekt av en karl, är jag helt ute ? Är det märkligt att jag är singel? Bara små funderingar, en fredag som denna.

Jag funderar också på hur öppet människor skriver på Facebook om sina alkoholvanor. Det förvånar mig. Mycket. Det kanske är jag som är annorlunda där också efter att ha arbetat med missbrukare…..? Säger jag med ett vinglas i handen Också där finns det gränser. Men vart finns dom? För andra? Absolut inte på samma ställe som för mig i alla fall, så mycket är klart. Förvånad.

Jag funderar också på att mina tarotkort för året är styrkan/rättvisan och översteprästinnan. Tarotkortens kvinnliga kort nr 2 och 3 (efter kejsarinnan). Ett år i mitt liv som kommer att handla om gemenskap med kvinnor och styrka/kvinnlighet/intuition. Jaså ?

Och så är det ju det där med kommande fest på jobbet. Någonting som ingenting hade kunnat hålla mig borta ifrån för bara ett halvår sen. Nu tackar jag nej, ärligt och bestämt, för att visa för mig själv att jag inte går dit för Gift Mans Skull som jag alltid gjort förut. Det är ju över. In the name of love, you know

Fredagar är alltid fantastiska Fredagar är ännu mer fantastiska med kombinationen värme + vin + cigaretter i min trädgård i kvällssolen. Livsnjuteri.

Solenergi

Jag har precis druckit vin i trädgården OK, med vinterjackan på för säkerhets skull, men ändå! Känslan ! Min frusna själ vaknar till liv igen nu efter en alltför lång vinter och kroppen bubblar av energi för första gången på länge.  Jag tankar mig full med solenergi där ute, det var så länge sen vi sågs sist.

Solen letar sig också in i mitt hem och jag undrar med fasa om jag har bott såhär hela vintern Ett vinteride där allting har dolts och legat på is tydligen, dolt av mörkret. Jag tänkte spara den stora, STORA städningen tills påskledighet men i så fall blir det persienner ner hela helgen och det går ju inte. Imorgon lär allting åka ut härifrån, vändas ut och in, slängas eller sparas, bara det rör på sig. In med ny energi, ut med den gamla.

Fortfarande sitter känslan från Den Där Festen för några veckor sen kvar hos mig. Det var verkligen ett uppvaknande till verkligheten, hur mitt liv har blivit. Hur jag omgivit mig med så totalt fel människor, hur tråkigt allting har blivit, hur det ska kännas när det är rätt för mig, vem jag är då. Egentligen är allting självklart; jag hade bara glömt, kommit alltför långt hemifrån. Man behöver ett slag i ansiktet då och då och det här var ju en smekning med samma effekt, ännu bättre

Hela helgen är obokad för mig för första gången på över två månader. Myskläder, lugn och ro, vin i trädgården, tid för sömn och eftertanke. Kan det bli bättre?

Vingar

Jag längtar ihjäl mig efter våren! Hjälper det att be till gudarna? Ingen mer snö! Snälla!

Efter ungefär fyra timmars sömn inatt och en smällande huvudvärk som sällskap sedan imorse är jag mäkta stolt över att jag har klarat av dagen (hittills) utan att slå någon (hårt). Dagen är inte slut ännu men risken har reducerats kraftigt sedan jag lämnade byråkratin

De senaste dagarna har jag ägnat åt att försöka övertyga mina vänner från andra sidan jorden om att de definitivt inte ska köra tvärsöver vårt land i snöstorm och blixthalka när de aldrig har kört på snö förut. Nu börjar jag fundera på att kanske behöva säga nej på fler språk än ett? Det händer förvånansvärt ofta i mitt liv att jag funderar på vad som är otydligt i ett NEJ. Kommunikation handlar ofta om tydlighet, men…hur kan det liksom bli såhär galet? Det måste finnas någon hemlighet där som jag inte knäckt ännu.

Man ska inte svika sina vänner, särskilt inte när de kanske behöver en som mest, men när vännen som misshandlats av sin man tar tillbaka densamme – då hoppar jag av Helvete vad svårt det är att stå bredvid. Jag fixar det inte längre. Sorry vännen.

Känslan från festen sitter fortfarande kvar, också i min rygg. Allting handlar BARA om vilka människor jag omger mig med, precis så enkelt är det faktiskt. Den kvällen och natten var fan ren magi. Fler gäster delar den känslan med mig. Och ja – jag vet vad jag vill, vad jag ska göra och använda framtiden till

Fortfarande på fest

Nej, tyvärr inte fysiskt men mentalt. Den kvällen och natten fick mig att vakna upp. Det är när man möter motsatsen till det man lever i som man inser saker. Jag är ju SÅ medveten om vad byråkratin gör med mig som person, det där att alltid leva i känslan av att vara fel. Jag var också medveten om att jag kan ha vänner omkring mig som inte är bra för mig men det påverkar inte mig så mycket. Eller? Hur medveten var jag egentligen? ? Att gå in där i lördags och möta nya okända människor och också människor jag träffat förut men inte känner så väl fick mig verkligen att förstå hur saker och ting har blivit. Från att ha varit en person som älskat att träffa nya människor, varit nyfiken och öppen och glad - nu utgår jag från att jag inte har någonting att erbjuda alls och vill helst inte synas. Har jag ens någon självkänsla kvar? Det är jag själv som har tillåtit det här; jag har låtit andra människors åsikter ta ifrån mig bland det viktigaste jag hade. Fan

Min bästa vän ”tvingade” mig att sitta hos de människor hon visste att jag skulle få roligast tillsammans med, där jag passade in bäst, dem jag tycker så mycket om efter en krogkväll för några år sen. Och vilken kväll jag fick Underbara, roliga, härliga, halvgalna, fria människor.  Hela kvällen blev en uppvisning i att känna sig rätt, att vara med människor där man passar in, kärlek, omtanke, frihet och humor. En av dem sa till mig att han tycker att jag är fantastisk och att få höra det av en människa som jag tycker så mycket om – det sitter ännu kvar i typ hela kroppen. När jag gick in där och kände mig så liten och låg. Oj, snacka om att vakna till.

Igår var jag tillbaka i byråkratin med två vakna hjärnceller (och de var fortfarande på fest ). Bara igår råkade jag ut för två riktigt grova påhopp på min person som jag inte vet om det var elakhet eller ren jävla dumhet. Jag berättade också för min nya (enda?) vän på jobbet om festen i helgen och hennes svar är ”ja, det är sån skillnad att gå ut med människor som inte vill en illa!”. Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på obehaget jag upplever under krogkvällarna med jobbet, men nu förstår jag, hon satte ord på det. Varför i helvete blir ett ställe så konstigt?  

Jag har fortfarande svårt att hitta orden, det är så mycket som pågår i min kropp och själ just nu, men jag hoppas jag får fram min poäng ändå. FAN HELLER! FAN FAN FAN HELLER! Det finns så många omkring mig som jag älskar och bryr mig om – det är bara de som är viktiga i mitt liv och som har någonting att säga till om när det gäller mitt värde och vem jag är.

Om inte allt det här var tillräckligt så avslutades natten med behandling av en kiropraktor på bästa vännens golv halv sex på morgonen. Min rygg knäcktes ut så att människor som sov vaknade till av oljudet Igår kväll låg jag i soffan, åt värktabletter och var säker på att läkarbesök var det enda rätta idag OM jag skulle kunna ta mig ur sängen. Ikväll har jag tränat, rullat runt på ryggen på golvet utan minsta smärta någonstans och min rygg känns friskare än den gjort på hur länge som helst.

Wow.

Ett försök trots allt

Jag har försökt hela dagen idag att hitta ord för att beskriva vilken underbar kväll/natt jag haft, men eftersom (?) jag gick och la mig klockan sex imorse så är det seeeeegt i hjärnan idag Jag hade så kul igår, träffade såna fantastiska människor, skrattade så jag fick kramp i magen, sminket hade jag nästan skrattat bort redan innan huvudrätten var slut, resten dansades bort till 80-talsdisco. Jag känner mig som en ny människa idag, om än en mycket trött sådan Vilken energipåfyllning! Vilka människor! Oj.

Veckans bästa

Det är den här stunden just precis nu och cirka sex timmar framåt. Nyss hemkommen från en arbetsvecka, maten väntar klar i kylen och ska bara värmas på, myskläderna är redan på, första glaset rödvin är upphällt och står här framför skärmen. Åhhh, I like !

Säga vad man vill om min bil. 20 år i år. Många besök på verkstaden den här vintern, alla möjliga skavanker behöver rättas till. Mycket pengar blir det, men hon är min och ska fungera. Ingen skönhet att se på direkt, men ganska pigg och glad att köra. Och hon har verkligen karaktär! Vissa delar kan man lyfta ut, lägga på bänken hos bilmeken, slå några slag på med hammare och det funkar perfekt igen. En viss charm

Vilken ärlig människa jag är och alltid ska vara; det är ganska komiskt egentligen. Vänner från andra sidan jorden vill komma och hälsa på. Det är jättekul men absolut i lagom doser; vis av erfarenhet eftersom de varit här förut. Varför reser man runt i världen om allting är fel och inte som hemma? Åk hem då!? Jag umgås gärna med dem men behöver andas och ladda om mellan varven för att klara av dem. De kunde inte bo hos mig förra gången eftersom han är fruktansvärt allergisk mot katter (akuten var bland det första de såg av min hemstad). Nu skriver de själva att de inte kan bo här pga katten och vill att jag hittar ett hotell åt dem. Det är bara det att jag inte längre har någon katt, han dog i januari 2006. Direkt tänker jag skriva till dem och berätta att hemmet är kattfritt, men…… Jag vill ju inte att de ska bo här! Vänta nu… Hmmmm…

Trött och lycklig

Ja, det var kanonkul igår kväll Massor med god mat och dansa i flera timmar. Med kollegor! Och det var kul! Jag behövde det. Om man bara tar sig över den värsta trötthetströskeln klarar man att dansa till kl 2 också en fredag. Lite trött och fumlig dock; lyckades hälla ut nästan en hel liter vatten på golvet när jag kom hem, det jag skulle dricka för att nyktra till lite och bli lite piggare idag. Så blev det inte Men jag mår faktiskt helt OK idag ändå. Det blir soffläge, Melodifestival och lite mer rödvin ikväll. Den obligatoriska pizzan har också inhandlats och ätits upp till hälften, den beställdes med lite mindre skinka och lite extra smält ost, äkta bakfyllefrossa

Jag gick i ide någon gång i höstas. Hela vintern har jag tillbringat hemma i soffan: ”rör mig inte”, ”se mig inte”. Nu är det dags för det där som kallas LIVET igen.

Må-bra-varelser

Jag har precis kommit hem från mitt mysiga ideella arbete och mår bara bra i hela kroppen. Vilken terapi för stressade byråkrater ! Tänk om man kunde jobba fem dagar i veckan med katter istället, dessa kloka underbara varelser.