Jodå…alltså…

Jodå, jag finns kvar men i ganska begränsad omfattning. På bloggen i alla fall I´ll be back, men just nu äter jag bedövningsmedel (antidepressiv medicin) som gör att det står ganska stilla. Inuti alltså. Orden också. Efter att ha varit en person med mycket känslor och mycket ord är det just nu…ganska stilla. Att titta in i en vägg i flera timmar i sträck är en helt OK sysselsättning just nu. Vila. Jodå, det är jätteskönt, känns som semester i alla känslostormar jag brukar leva i. Det här är bra – en kort tid. Men egentligen är det INTE jag. Ett eventuellt missbruk av antidepressiva ligger långt, LÅNGT borta, jag vill egentligen bara tillbaka till mig själv. Snart.

Semestern närmar sig, bara några få långdragna, sega dagar kvar tills friheten . Det enda jag lever för just nu, den där mållinjen och friheten som väntar.

Nytt hem i höst, har nytt kontrakt på en ”riktig” lägenhet, förstahandskontrakt. Saknar det privatliv som jag inte haft på länge. Längtar dit. Inreder i mina tankar, typ hela tiden. Känns för bra för att vara sant, så stabilt, så vuxet, så….på riktigt på nåt sätt. Måste våga tro. Det här är min tid. Dags att landa. Kanske.

Midsommar var härlig Bästa vännens bror som funnits där så länge. Tidigare gift, inte längre. Vill ha men vägen dit är komplicerad och risken är att behöva möta honom på födelsedagar och fester sätter lite hinder i vägen. För både honom och mig. Tror jag. Eller också är jag helt ute och cyklar – vilket inte skulle vara första gången i så fall Kanske ser han mig bara som lillesyrrans underhållande, crazy kompis. Förbaskat trevligt i vilket fall. Vad betydde den natten i mitt livs historia…? Den som lever får se. Som vanligt. Livet är ganska spännande

Sen var det det där med jobbet, men urk va hemskt och jag ska snart glömma det när dörren öppnas inför en månads underbar FRIHET Förhoppningsvis är framtiden lika öppen där och alla möjligheter väntar runt hörnet. I höst.

Så får det bli

Min antidepressiva medicinering funkar som den ska – jag är avtrubbad, seg och lite borta i skallen, precis som det ska vara Det är skönt, det är lite semester, lite lugn och ro i känslokarusellen. Det är ju bara tillfälligt, jag är ingen person som ska trubbas av såhär någon längre tid. Bara just nu. Många nerskrivna tankar just nu blir det inte… Visst finns de här, tankarna, i allt snurr, i det som händer, men de vill inte formuleras i meningar och bli förstådda. Om jag vänder mig inåt i vanliga fall är det ingenting mot vad jag gör just nu. Jag mår inte dåligt, jag är bara lite borta

Vid andra försöket fick jag kontakt med en person vid företagshälsovården som fungerar för mig. Jättebra till och med. Han hade förmågan att direkt kunna hitta den person jag egentligen är, under allt det här andra och han kunde lyfta fram det. Nu ser jag fram emot besöken där. Annars har jag tystnat; har inget behov av att prata just nu. Vill bara vara. Det värsta är över för den här gången (peppar peppar ta i trä!!) och nu vill jag bara gå vidare, inte gräva ner mig. Intensiv – ja.

Nu går jag in i semesterperioden vilket utöver långsemester också innebär flera veckor med deltidsjobb. Inte förrän i slutet av augusti jobbar jag heltid igen ! Det här är precis vad jag behöver nu. Kanske kan jag hitta tillbaka till mig själv någonstans i alla de deckare jag ska läsa på stranden. Eller med vinglaset under korkeken i, än så länge, ”min” trädgård. Kanske är det här sommaren när allting vänder, då allting andas förändring och en oviss framtid finns där framme. Hösten känns alltid som en nystart, oavsett om förändringarna är på insidan eller utsidan. Jag blir nog kvar här på lilla orten där jag hör hemma, bara tanken på något annat känns som att slita hjärtat ur bröstet. Jag ska bara hitta ett sätt att kunna bo här utan att bli deprimerad Så får det bli.

Tillbaka

I helgen, helt utan förvarning, tackade min dator för sig och la av totalt. Tack vare en vän och hennes son är jag nu tillbaka, i alla fall för tillfället. Min dator lever på lånad tid, i den ”höga åldern” av fyra år Ny burk behöver inhandlas. Tusenlapparna flyger förbi i mitt liv, som vanligt, jag reagerar knappt längre. Spara ihop till oförutsedda utgifter? Jag hinner inte mellan de oförutsedda utgifterna… Att helt plötsligt bli utan dator fick mig att inse två saker. För det första ett ganska kraftigt datorberoende För det andra att det inte alls är bra för min stressnivå att alltid vara uppkopplad och anträffbar. Nyttiga insikter. Bara lite dyra

Jag är tillbaka inte bara i datorvärlden utan också IRL. Healing och tid för mig själv har gjort att jag har hittat åtminstone någon form av lugn igen, även om lugnet är bräckligt och känsligt för stötar. En helg hemma i mysbyxor, ofixad, utan krav – det räcker långt för mig just nu. Jag ljuger och slingrar mig ur 2-3 fester varje helg; jag som för inte så himla länge sen tyckte att jag helt saknade partykompisar. Nåt hände på vägen. Tydligen. Saker förändras verkligen. Inte alltid så fort som jag önskar att de hade gjort det, men de gör det.

 Jag har också fått sörja klart förlusten av mitt hem, för sorg är det. Visst, jag vet ännu inte vad som händer, vem som köper och vad de vill, men att säga något annat än att jag ska flytta härifrån skulle vara att gå emot min magkänsla å det grövsta. Det är dags att gå vidare nu, jag är klar här. Synd bara att jag inte verkar klar med mitt jobb ännu och undrar nyfiket när jag kan tänkas vara det Det stället har lärt mig så enormt mycket om vem jag är och vad jag vill och tydligen är jag inte fullärd ännu eftersom nästa jobb låter vänta på sig. Och vänta. Och vänta.

En dag kvar till ännu en efterlängtad ”minisemester” med massor av TLC till mig själv

Det funkade visst

Ja, det gick ju det också, att börja jobba igen alltså. Jag överlevde. Igen. Med en lätt huvudvärk som sällskap största delen av dagen har jag ändå varit ganska produktiv. Jag har också lärt mig nu att inte umgås för mycket med kollegorna såhär i början; jag tar istället den mycket märkliga mentaliteten i små doser. Inte överdos redan första dagen Som vanligt har jag också drömt mardrömmar inför att komma tillbaka; drömmar där människor har pratat med mig på turkiska och tagit för givet att jag skulle förstå. Så är det ju för mig på jobbet, förutom att alla pratar svenska. Språket är obegripligt för mig ändå. Varför är det såhär? Hur kan det bli så? Hur kan det här stället vara så olika alla andra platser jag varit på (och det är inte några) ? Frågor som aldrig kommer att besvaras, inte ens i mina drömmar. Men det viktigaste har jag idag – DISTANS.

Jag kan inte få ur skallen att det ska vara måndag idag. Vad glad jag kommer att bli på fredag !

Jag vet inte om man kan kalla det nyårslöfte ändå, men det här med struliga (dåliga) relationer i mitt liv – de finns inte 2009. Energitjuvar, egotrippade vänner, gifta karlar eller bara struliga karlar, alla ska de få vila i min tillvaro under detta magiska år. Energin ska istället läggas på mig själv och på det som ger något tillbaka. Mina underbara vänner som finns här. Min härliga familj. Och förhoppningsvis på en ny karriär. Och en ny underbar, ogift man som älskar mig. Och nya vänner som tillför minst lika mycket som de tar.

Det är härligt med ett nytt år.

Vad hände…?

Två veckors semester – bara borta!?! NU känner jag att jag har vilat upp mig, varvat ner, kommit igen lite. Det är NU semestern ska börja ! Igår kväll låg söndagsångesten tung i min säng; men idag känner jag skit samma, life goes on, också i byråkratin. Och ännu är det typ 46 timmar kvar av ledigheten.

Stan är tyst med ett tjockt snötäcke över sig och kylan biter rejält. Tystnaden är bland det bästa med snö. Grannens hundvalp är helt galet lycklig och far fram som en, mindre effektiv, snöslunga och hur kan någon överhuvudtaget motstå en sån syn ? Mitt hjärta smälte första gången jag såg honom och det fortsätter smälta. Varje gång.

Jag väntar på min mamma som är på sjukhuset på undersökning. Hon är orolig, tror alltid det värsta och hennes oro smittar av sig på mig också. Min mamma har alltid varit frisk och stark och alltid mamma liksom. Nu blir rollerna lite ombytta och det är svårt att hitta rätt; att jag ska vara vuxen nu. Dammsugaren har varit framme i mitt hem kl 8 på morgonen; sånt händer bara när mamma ska komma på besök Varför går sånt där aldrig ur ?

Idag är det både vardag och helg. Städning och tvätt ska kombineras med god mat ikväll med gott vin till; ta hand om mig själv lite och mysa av semesterns sista timmar.

Året 2008

Måndag morgon och jag har semester Hela dagen idag ägnas åt mitt hem; det som blir mest eftersatt av allting när jag jobbar sex dagar i veckan. Nu vill jag rensa ur för att slippa ta med mig 2008 års skräp in i nästa år. Dags för nystart på alla håll. Julen har varit bra, men jag är sliten och trött på ett sätt som inte känns bra. Inte konstigt alls.

Året 2008 var det året när absolut ingenting gick som jag trodde. Överraskningarnas år alltså. Jag har gått in i situationer där jag trodde innan att jag hade en aning eller kanske till och med visste, trots att min magkänsla varenda gång sa annorlunda. Jag trodde jag hade en bra relation till min exchef och gick till det där samtalet i förvissning om att det inte kunde bli så illa. Det blev mycket värre. Det var slutet för vår relation. Jag gick på fest med jobbet för att avsluta Den Gifta Mannen på Jobbet en gång för alla. Vi hamnade i säng med varandra och ingenting blev sig likt efter det. Den relationen fick också ett slut som jag inte hade väntat mig. Jag hade inte heller väntat mig att det skulle vara så skönt att vara utan de känslorna. Att en man från mitt förflutna skulle dyka upp en sommarnatt och väcka känslor hos mig hade jag aldrig kunnat tänka mig innan. Att han försvann lika fort gjorde mig nog däremot inte särskilt förvånad med tanke på hur hans liv såg ut.

Men först och främst har 2008 varit ett år av jobb. Det är bara fyra månader under året som jag inte har jobbat också på helgerna. Omorganisation i den byråkratiska världen är bland det mest korkade jag upplevt under mitt arbetsliv hittills, så långt bortom logik och verklighetsförankring. Om jag inte visste det innan så har jag under 2008 lärt mig att jag aldrig har passat in där, inte passar där nu och jag kommer aldrig att passa in. Det stället har gett mig en hårdhet jag definitivt har saknat förut. Det har också lärt mig att trivsel på jobbet inte är något att ta för givet, som jag nog har gjort förut, jag har haft tur och jag har alltid haft friheten att söka mig vidare, vilket har saknats nu. Men jag har lärt mig saker jag behöver inför framtiden, så är det, för det finns ju en mening med allt som händer. Och det viktigaste av allt – jag har under de här åren utvecklat mina andliga sidor på ett sätt som jag inte har gjort tidigare och kanske inte hade gjort om jag inte varit tvungen att ”överleva”. Idag är jag mycket mera häxa än vad jag var när jag började där. På fler sätt än ett tror jag

År 2009 börjar med en anställningsintervju; jag ska ge allt jag har, sen får ödet sköta resten.

Nyårsafton kommer att firas enligt tradition hemma hos en vän i lugn och ro. Eftersom min sociala förmåga just nu uppgår ungefär till att offra mig och ens ta mig dit, så känns det skönt att slippa en stor nyårsfest. Kanske nästa år…..

Så 2009 – vad har du i beredskap åt mig?

Det drar ihop sig!

En halv dag kvar till ledighet ! Byråkratins korridorer ekar tomma då de flesta kollegor redan påbörjat sin ledighet. Vi (korkade) som ännu jobbar får jobba i lugn och ro och ha lite semesterkänsla ändå. Lite bakis idag efter middag på krogen igår kväll, men inte så det gör nåt. Det stör ingen

Imorgon lämnar jag stan. Dags att dra ut på landet, sätta mig framför öppna spisen med ett glas rött och julens första skinkmacka och inte röra på mig på fyra dagar. OK, undantag för julmiddag med hela stora familjen. Lite andlighet i form av midnattsmässa blir det nog också. Det ska bli SKÖNT. Helt underbart faktiskt

EN RIKTIGT GOD JUL TILL ER ALLA!