Jodå…alltså…

Jodå, jag finns kvar men i ganska begränsad omfattning. På bloggen i alla fall I´ll be back, men just nu äter jag bedövningsmedel (antidepressiv medicin) som gör att det står ganska stilla. Inuti alltså. Orden också. Efter att ha varit en person med mycket känslor och mycket ord är det just nu…ganska stilla. Att titta in i en vägg i flera timmar i sträck är en helt OK sysselsättning just nu. Vila. Jodå, det är jätteskönt, känns som semester i alla känslostormar jag brukar leva i. Det här är bra – en kort tid. Men egentligen är det INTE jag. Ett eventuellt missbruk av antidepressiva ligger långt, LÅNGT borta, jag vill egentligen bara tillbaka till mig själv. Snart.

Semestern närmar sig, bara några få långdragna, sega dagar kvar tills friheten . Det enda jag lever för just nu, den där mållinjen och friheten som väntar.

Nytt hem i höst, har nytt kontrakt på en ”riktig” lägenhet, förstahandskontrakt. Saknar det privatliv som jag inte haft på länge. Längtar dit. Inreder i mina tankar, typ hela tiden. Känns för bra för att vara sant, så stabilt, så vuxet, så….på riktigt på nåt sätt. Måste våga tro. Det här är min tid. Dags att landa. Kanske.

Midsommar var härlig Bästa vännens bror som funnits där så länge. Tidigare gift, inte längre. Vill ha men vägen dit är komplicerad och risken är att behöva möta honom på födelsedagar och fester sätter lite hinder i vägen. För både honom och mig. Tror jag. Eller också är jag helt ute och cyklar – vilket inte skulle vara första gången i så fall Kanske ser han mig bara som lillesyrrans underhållande, crazy kompis. Förbaskat trevligt i vilket fall. Vad betydde den natten i mitt livs historia…? Den som lever får se. Som vanligt. Livet är ganska spännande

Sen var det det där med jobbet, men urk va hemskt och jag ska snart glömma det när dörren öppnas inför en månads underbar FRIHET Förhoppningsvis är framtiden lika öppen där och alla möjligheter väntar runt hörnet. I höst.

Om

Om om inte fanns skulle jag just nu vara kvar i byråkratin på fest med mina högt älskade kollegor, en plats där jag kände mig helt hemma och som en i gänget. Jag skulle dessutom vara där tillsammans med honom; han som borde ha varit min man men som gifte sig för länge sedan. Med någon annan. Men om finns. Beslutet att istället bege sig snabbt hemåt efter arbetsdagens slut var lätt och rätt, klockrent. Istället sitter jag här i min varma härliga trädgård, under min korkek (ja ja, äppelträd) med ett glas gott australiensiskt vin och livet är helt underbart

Imorse kom känslan bara till mig. Jag slutar vänta på Mr Right nu, ni vet han på den vita hästen. Det finns helt underbara män där ute, det är inte det. De männen har också helt underbara fruar/sambos/barn (även om många lever i äktenskap som jag hellre skulle leva ensam resten av mitt liv än befinna mig i). Tåget gick och jag tog det inte. Och jag lovar – det finns inte spår av bitterhet i det här. Inte ens en smula. Bara ett konstaterande. Den absolut största anledningen till att jag ville träffa honom NU är längtan efter barn. Det finns andra sätt att skaffa barn på (och då menar jag inte att lura nån stackare i fällan). Ja, ensam mamma, jag vet antagligen inte vad jag pratar om, det kan jag inte veta. Men andra fixar det och är det någonting jag är bra på så är det att klara mig själv. Den här väntan funkar inte, den är desperat, den är tråkig, den är ohyggligt avtändande. Äntligen känner jag mig fri.

Jag behöver det här, stressa av, varva ner, komma i kontakt med den jag verkligen är. Så är det. Under korkeken.

Sparlåga

Livet går lite på sparlåga just nu, inga stora stormar, inga katastrofer, bara lugn lunkande vardag. Är det något jag behöver så är det det här! Inte tänker jag sätta igång någon dramatik inte, åtminstone inte nu Jag har lärt mig uppskatta stunder av….ingenting. Mellan varven.

Jag funderar ganska mycket på just nu vad människor (kvinnor?) står ut med ”in the name of love”. Många långa samtal med förtvivlade vänner. OK för att förhållanden innebär kompromisser/samarbete/två sidor av samma mynt men – vart går gränsen? Jag som kräver respekt av en karl, är jag helt ute ? Är det märkligt att jag är singel? Bara små funderingar, en fredag som denna.

Jag funderar också på hur öppet människor skriver på Facebook om sina alkoholvanor. Det förvånar mig. Mycket. Det kanske är jag som är annorlunda där också efter att ha arbetat med missbrukare…..? Säger jag med ett vinglas i handen Också där finns det gränser. Men vart finns dom? För andra? Absolut inte på samma ställe som för mig i alla fall, så mycket är klart. Förvånad.

Jag funderar också på att mina tarotkort för året är styrkan/rättvisan och översteprästinnan. Tarotkortens kvinnliga kort nr 2 och 3 (efter kejsarinnan). Ett år i mitt liv som kommer att handla om gemenskap med kvinnor och styrka/kvinnlighet/intuition. Jaså ?

Och så är det ju det där med kommande fest på jobbet. Någonting som ingenting hade kunnat hålla mig borta ifrån för bara ett halvår sen. Nu tackar jag nej, ärligt och bestämt, för att visa för mig själv att jag inte går dit för Gift Mans Skull som jag alltid gjort förut. Det är ju över. In the name of love, you know

Fredagar är alltid fantastiska Fredagar är ännu mer fantastiska med kombinationen värme + vin + cigaretter i min trädgård i kvällssolen. Livsnjuteri.

Feminist?

I helgen har jag varit på tjejträff med en nybildad typ ”Girl Power Grupp”. Då jag trivs bäst att hänga med grabbarna och väl inte har riktigt bra erfarenheter av tjejgäng så var jag nervös innan, men nyfikenheten och glädjen över initiativet tog överhand. Allting måste ju prövas och utforskas. Det tog inte många minuter in i samtalet innan jag och några barnlösa singlar till fick höra att vi har ”gjort fel”, i den meningen att vi inte har man, barn eller exman. Frågat/sagt av en människa som möter oss för första gången, som inte har en aning om våra liv eller historier eller vad som ligger bakom vår ”livsstil”. Numera tar jag inte åt mig (förutom riktigt tunga dagar) och svarar emot direkt i termer om vad som bedöms vara rätt och fel. Tystna kommer jag absolut inte att göra! Jag blir tyvärr inte heller särskilt förvånad.  I övrigt så gick diskussionerna höga över middagen inom alla tänkbara ämnen, det dansades halva natten och jag ramlade in här framåt småtimmarna Träffa dem igen? Ja, jag får ju ta det för vad det är i så fall; ett roligt partygäng där jag, igen, får en ”stämpel” på mig. Sen ska jag inte gå in i debatten om jämställdhet, då blir det här inlägget flera sidor långt , men så länge det finns olika lönetabeller för män och kvinnor och alla traditionella kvinnoyrken har lägst lön så har vi långt kvar till jämställdhet. Men inte fan är det grabbgänget på lunchen som försöker hindra mig att flyga….

När jag ser tillbaka på året hittills så har jag haft en (1) helg som har varit blank i almanackan. I övrigt har det varit fester, i och för sig de flesta stora och jäkligt roliga, men det har slunkit ner mycket god mat och mycket gott vin och det har sovits väldigt lite. Ja, jag känner mig rejält sliten även om det också har fyllt på energi. April får bli en lugnare, mer hälsosam månad

Magkänslan pratar jättehögt igen och jag ber den hålla tyst eftersom den inte verkar verklighetsförankrad alls. Min mage är förvånad att den där mannen på den där festen inte har hört av sig. Det ska han ju inte göra så tyst på dig!!

Ikväll har jag anmält mig till två universitetsutbildningar på distans i höst Båda inom personaladministration/psykologi i arbetslivet. Spännande!

Lite fundersam

Livet är fan inte alltid enkelt och bloggen handlar om livet. Det är inte enkelt när man sitter bredvid en gift man på jobbet hela dagarna som man inte borde ha känslor för alls men känslorna finns där lika förbannat ändå. Även om jag lyckas ignorera dem 99% av tiden numera så finns de där så länge han finns i mitt liv. Just nu lever jag verkligen inte i nån rosa dröm om honom, jag tänker inte heller särskilt ofta på honom och mig och allting som varit. Ändå kan en liten skämtsam kommentar från en kollega, till honom och till mig, får mig lite fundersam dagar som idag. Sånt är livet. Här sitter jag och tror att ingen vet på jobbet förutom han och jag Jag ska nog fortsätta tro det i så fall. Vissa dagar snubblar jag. Idag gjorde jag det. Sen är ju frågan om den lättaste vägen ut helt enkelt bara är att acceptera?

Annars är det seeeeeeeeegt som tusan den här veckan i byråkratin. Usch. Vända papper. Högarna bara växer. Usch. Längtar efter vår, sommar och semester. Vänder ett papper till. Och funderar på det där som jag absolut inte ska tänka på.

Protest!

Va fasen, mina helger är tokkorta ! Jag går inte med på det här riktigt! Vem bryr sig? Igår vaknade jag inte till på hela dagen kändes det som; skulle utan problem kunna sova bort ett helt ledigt dygn. Idag Vasalopp (ja, på TV ) och söndagsmiddag hos mamma, en skön ledig dag som ska avslutas med soffläge och Beck. Snart är det väl vår och mer energi med vårsolen? Visst? Tarotkorten visar på att någonting som rör en karl i mitt liv är på gång. Mycket spännande ! Och jag hoppas verkligen att de inte ljuger för att pigga upp mig lite. Eller att det är någon gammal återvändare på väg tillbaka, det känner jag inte för. Näää, nåt nytt friskt blod får det va! Det är det enda krav jag har för tillfället

Undantagstillstånd

Förkylningen i helgen var bara en liten försmak av vad som skulle komma. Några dagar senare återvände den med förnyad styrka och knockade mig; liksom ungefär hälften (!) av mina många kollegor! En väldigt aggressiv bacill som hittat in till ett gäng utarbetade, uttråkade byråkrater. Idag sitter jag i alla fall upp – ännu så länge.

Mitt hem är ett undantagstillstånd just nu med enorma dammråttor i varje hörn, disk som svämmar över i hela köket och allmän oordning på det mesta. Här är den stora nackdelen med singellivet Allt det praktiska i att handla, laga mat, all markservice, när man själv inte kan. Det är bara att bädda ner sig igen. Och blunda.

Förresten blev jag jätteförvånad förra veckan när en person jag hade höga tankar om, Amelia Adamo, gick ut hårt med att det är en myt att man kan vara lycklig som singel. Det uttalandet kommer från en person som jag trodde var en stark, fri feminist och också mycket klokare än så. Snarare är det väl så att myten om den alltid olyckliga singeln skapas av människor som är olyckliga i sina äktenskap och inte vill se att det finns alternativ ? Sanningen är väl den att lika lite som man alltid är lycklig i ett förhållande, lika lite är man alltid lycklig som singel. Ibland är det bäst att vara singel och man är precis hur lycklig som helst. Ibland saknar man någon så man nästan går sönder. Det går helt enkelt i perioder, hur civilståndet än ser ut, precis som det allra mesta i livet. Det finns inga generaliseringar, även om det skulle underlätta för många människor att ha så välordnade fack för vart människor ska befinna sig och hur man ska må.

Dags för skidskytte – det positiva med att vara sjuk precis just nu

Det funkade visst

Ja, det gick ju det också, att börja jobba igen alltså. Jag överlevde. Igen. Med en lätt huvudvärk som sällskap största delen av dagen har jag ändå varit ganska produktiv. Jag har också lärt mig nu att inte umgås för mycket med kollegorna såhär i början; jag tar istället den mycket märkliga mentaliteten i små doser. Inte överdos redan första dagen Som vanligt har jag också drömt mardrömmar inför att komma tillbaka; drömmar där människor har pratat med mig på turkiska och tagit för givet att jag skulle förstå. Så är det ju för mig på jobbet, förutom att alla pratar svenska. Språket är obegripligt för mig ändå. Varför är det såhär? Hur kan det bli så? Hur kan det här stället vara så olika alla andra platser jag varit på (och det är inte några) ? Frågor som aldrig kommer att besvaras, inte ens i mina drömmar. Men det viktigaste har jag idag – DISTANS.

Jag kan inte få ur skallen att det ska vara måndag idag. Vad glad jag kommer att bli på fredag !

Jag vet inte om man kan kalla det nyårslöfte ändå, men det här med struliga (dåliga) relationer i mitt liv – de finns inte 2009. Energitjuvar, egotrippade vänner, gifta karlar eller bara struliga karlar, alla ska de få vila i min tillvaro under detta magiska år. Energin ska istället läggas på mig själv och på det som ger något tillbaka. Mina underbara vänner som finns här. Min härliga familj. Och förhoppningsvis på en ny karriär. Och en ny underbar, ogift man som älskar mig. Och nya vänner som tillför minst lika mycket som de tar.

Det är härligt med ett nytt år.

Året 2008

Måndag morgon och jag har semester Hela dagen idag ägnas åt mitt hem; det som blir mest eftersatt av allting när jag jobbar sex dagar i veckan. Nu vill jag rensa ur för att slippa ta med mig 2008 års skräp in i nästa år. Dags för nystart på alla håll. Julen har varit bra, men jag är sliten och trött på ett sätt som inte känns bra. Inte konstigt alls.

Året 2008 var det året när absolut ingenting gick som jag trodde. Överraskningarnas år alltså. Jag har gått in i situationer där jag trodde innan att jag hade en aning eller kanske till och med visste, trots att min magkänsla varenda gång sa annorlunda. Jag trodde jag hade en bra relation till min exchef och gick till det där samtalet i förvissning om att det inte kunde bli så illa. Det blev mycket värre. Det var slutet för vår relation. Jag gick på fest med jobbet för att avsluta Den Gifta Mannen på Jobbet en gång för alla. Vi hamnade i säng med varandra och ingenting blev sig likt efter det. Den relationen fick också ett slut som jag inte hade väntat mig. Jag hade inte heller väntat mig att det skulle vara så skönt att vara utan de känslorna. Att en man från mitt förflutna skulle dyka upp en sommarnatt och väcka känslor hos mig hade jag aldrig kunnat tänka mig innan. Att han försvann lika fort gjorde mig nog däremot inte särskilt förvånad med tanke på hur hans liv såg ut.

Men först och främst har 2008 varit ett år av jobb. Det är bara fyra månader under året som jag inte har jobbat också på helgerna. Omorganisation i den byråkratiska världen är bland det mest korkade jag upplevt under mitt arbetsliv hittills, så långt bortom logik och verklighetsförankring. Om jag inte visste det innan så har jag under 2008 lärt mig att jag aldrig har passat in där, inte passar där nu och jag kommer aldrig att passa in. Det stället har gett mig en hårdhet jag definitivt har saknat förut. Det har också lärt mig att trivsel på jobbet inte är något att ta för givet, som jag nog har gjort förut, jag har haft tur och jag har alltid haft friheten att söka mig vidare, vilket har saknats nu. Men jag har lärt mig saker jag behöver inför framtiden, så är det, för det finns ju en mening med allt som händer. Och det viktigaste av allt – jag har under de här åren utvecklat mina andliga sidor på ett sätt som jag inte har gjort tidigare och kanske inte hade gjort om jag inte varit tvungen att ”överleva”. Idag är jag mycket mera häxa än vad jag var när jag började där. På fler sätt än ett tror jag

År 2009 börjar med en anställningsintervju; jag ska ge allt jag har, sen får ödet sköta resten.

Nyårsafton kommer att firas enligt tradition hemma hos en vän i lugn och ro. Eftersom min sociala förmåga just nu uppgår ungefär till att offra mig och ens ta mig dit, så känns det skönt att slippa en stor nyårsfest. Kanske nästa år…..

Så 2009 – vad har du i beredskap åt mig?

Champagne?

Söndag morgon och jag ska snart åka til jobbet för sista helgjobbet på ett tag. Det kanske borde firas ? Sätta champagnen på kylning innan jag åker?

Efter att senaste förhållandet tog slut har en av mina vänner ramlat tillbaka in i min tillvaro efter att knappt ha funnits där de senaste 6-7 åren. Hon ramlar in och kräver sin självklara plats som nr 1; kräver att jag ska lämna allting annat för att vara med henne. Självklart är hon inte nr 1, hur skulle jag ha klarat de senaste åren då? Självklart lämnar jag inte mina andra vänner för att vara med henne. När nästa man dyker upp kommer hon att försvinna ur mitt liv igen. Vänner är vänner också med karlar, inte bara mellan dem När hon behandlar mig som en vän är hon välkommen, dock inte som nr 1.

Jag kanske borde ha läst instruktionerna till min nya Soda Streamer innan jag försökte kolsyra apelsinjuice. Tänk explosion/fontän…..Men i och för sig – nu är köket julstädat !

Inatt har jag haft ett förhållande med Adam Alsing. Hm…..har nog aldrig tänkt på honom som en kandidat… Jag byter ofta ut personer i mina drömmar, men jag vet inte vem han kan tänkas respresentera? Jaja, han var trevlig i alla fall

Snart, snart jullov……