Livet går lite på sparlåga just nu, inga stora stormar, inga katastrofer, bara lugn lunkande vardag. Är det något jag behöver så är det det här! Inte tänker jag sätta igång någon dramatik inte, åtminstone inte nu
Jag har lärt mig uppskatta stunder av….ingenting. Mellan varven.
Jag funderar ganska mycket på just nu vad människor (kvinnor?) står ut med ”in the name of love”. Många långa samtal med förtvivlade vänner. OK för att förhållanden innebär kompromisser/samarbete/två sidor av samma mynt men – vart går gränsen? Jag som kräver respekt av en karl, är jag helt ute
? Är det märkligt att jag är singel? Bara små funderingar, en fredag som denna.
Jag funderar också på hur öppet människor skriver på Facebook om sina alkoholvanor. Det förvånar mig. Mycket. Det kanske är jag som är annorlunda där också efter att ha arbetat med missbrukare…..? Säger jag med ett vinglas i handen
Också där finns det gränser. Men vart finns dom? För andra? Absolut inte på samma ställe som för mig i alla fall, så mycket är klart. Förvånad.
Jag funderar också på att mina tarotkort för året är styrkan/rättvisan och översteprästinnan. Tarotkortens kvinnliga kort nr 2 och 3 (efter kejsarinnan). Ett år i mitt liv som kommer att handla om gemenskap med kvinnor och styrka/kvinnlighet/intuition. Jaså
?
Och så är det ju det där med kommande fest på jobbet. Någonting som ingenting hade kunnat hålla mig borta ifrån för bara ett halvår sen. Nu tackar jag nej, ärligt och bestämt, för att visa för mig själv att jag inte går dit för Gift Mans Skull som jag alltid gjort förut. Det är ju över. In the name of love, you know
Fredagar är alltid fantastiska
Fredagar är ännu mer fantastiska med kombinationen värme + vin + cigaretter i min trädgård i kvällssolen. Livsnjuteri.
