Nytt jobb, nytt jobb, nytt jobb!

WOW ! Kan knappt fatta att det är sant! Men jadå, nu byter min blogg namn och det är dags för nästa kapitel i livet. Efter år av stiljte så rör allting på sig nu och jag väljer nya vägar; mer osäkra kanske men NYA. Flytten till ny lägenhet drog ur proppen ur tillvaron verkar det som. Helt säker på nästa steg och också ganska skakig och känslosam – men utan tvekan. FRAMTIDEN ÄR HÄR!

Blogglust

Jodå, det har jag faktiskt massor av, men efter cirka 10 minuter på golvet så låser sig min rygg krampaktigt och min kreativitet försvinner ganska fort. Det tog liksom stopp i min inredningsiver i nya hemmet och fortfarande står datorn kvar på golvet medan jag inväntar nästa inredningsryck. Jag är ganska trött och sliten i höstmörkret och förbrukar lite för mycket energi till meningslös byråkrati, men någonstans bland flyttkartongerna och meningslösheten på jobbet så har tillvaron ändå klarnat betydligt och jag har rest mig upp och sagt nej tack till allt det där som helt enkelt inte tillför någonting. Jag väntar svar på ett jobb jag sökt, de har tagit referenser av chefen, anställningsintervjun kändes faktiskt OK och helt plötsligt är dörren ut åtminstone halvöppen! Det innebär att ta ett hopp ut i det osäkra, det är inget jobb tills vidare och med den snobbiga personalpolitiken i byråkratin så måste jag säga upp mig från en fast tjänst för att ens få chansen att komma därifrån ett tag. Men jag längtar efter att hoppa!! Åh va jag längtar ! Det ordnar sig ju alltid, på något sätt gör det ju det – det har ju alltid gjort det hittills i min allt annat än stabila tillvaro. Jag vill lämna det där sjunkande skeppet jag sitter i; där kaptenerna fortfarande skriker ”NEJ, det är absolut ingen storm!” istället för att faktiskt fejsa att det är orkan och att man kanske borde agera istället för att ignorera. Nej, låt skiten sjunka!!!! Utan mig.

Fortfarande har inte Mannen I Mitt Liv behagat dyka upp, trots att jag nu har en lägenhet där han också skulle få plats. I och för sig krävs det att han antingen är granne, hantverkare eller kollega eftersom mina kontaktytor med män är ganska begränsad just nu. Krogen lockar inte, jag har levt där så länge, jag kan det livet. OM det nu är där han finns. Nä, lite action nu tack – VISA DIG DÅ! JAG VÄNTAR JU!

Aj, aj, min rygg

Jodå, här är jag!!!

Long time, no see! Efter veckor av flyttande, flyttstädning, nyheminredning och strul med all teknik inklusive bredband så vill jag bara tala om att jag finns här igen. Tydligen är det nya inom inredn ingstrender också att placera ut den tillfälliga datamöbeln och placera datorn på golvet bredvid den – så ser det nämligen ut hemma hos mig I väntan på levereans från IKEA är ju frågan hur mycket tid man ska lägga på provisoriska lösningar och hittills har svaret varit – nada. Trots den obekväma tillvaron att skriva så kryper sig behovet att skriva på mig med all större iver och jag ser fram emot en höst i bloggvärlden igen. Tanken är också att bloggen ska fungera som den dagbok jag haft nästan hela mitt liv och den som vill är välkommen att följa. Alla dessa dagar, eller hur

Jag håller också på, efter medicinering och terapi och byte av bostad, att krypa mig upp ur en depression som kanske slog klorna i mig för ganska länge sedan utan att jag egentligen märkte vad som hände. På mitt förra jobb kom utbrändheten som en rak höger; i mitt nuvarande liv har allting liksom hänt successivt, smygande, tagit bit för bit av mig och den jag är. Den jag egentligen är, där någonstans i botten. Att ständigt vara fel person, att aldrig riktigt bli accepterad för den man är på det stället där man tillbringar 40 timmar (minst!!) varje vecka – det tar. Små, små tuggor hela tiden blir till slut till ganska stora bitar som är borta ur den som är jag.  Därtill har jag inte det privatliv jag längtar efter; man och barn och familj och ett annat liv än idag. Sett i bakspegeln var det inte såhär livet skulle se ut idag. Det kan ge mig panik. Men nu vet jag det och har en annan kraft att ta itu med det. Hoppas jag.

Kvällen tillbringas i mitt nya hem där jag trivs som fisken i vattnet Nu är jag fri, en vuxen människa som bor för mig själv utan en närgången granntant som i brist på eget liv behöver hålla total koll på mig och mina förehavanden. Inte visste jag att hemmet jag trodde var så rätt var så fel! Något som gjorde mig så förtvivlad för månader sedan är idag redan konstaterat att det var det bästa som kunde hända. Jag är FRI nu. Och en av mina ledstjärnor här i livet, ett av mina viktigaste behov, mina största egenskaper är behovet av FRIHET. Den som säger något annat har otvivelaktigt fel och kan därmed, respektfullt, slänga sig i väggen.

Ikväll är det stort, stort party inom Byråkratin. Och här sitter jag, utan minsta, minsta tvekan, och ser fram emot en kväll i ensamhet i soffan, långt borta från alla byråkrater. För första gången i mitt liv faktiskt så är jag inte en del av en gemenskap och däri finns både styrka och sorg. Styrkan i att våga välja bort, att helt och hållet gå min egen väg och faktiskt välja det som är viktigt här i livet. Sorgen i att bli så ratad som person, en ny erfarenhet som antagligen leder framåt, som öppnar mina ögon, som ger en annan styrka inför framtiden, ett annat sätt att uppskatta det som faktiskt är RÄTT. Missförstå mig inte; det finns människor också inom byråkratin som jag tycker oerhört mycket om och som jag kommer att sakna den dagen jag vinkar adjö. Så är det. De strålar som stjärnor på en jättemörk himmel och de är så lätta att se! Så enkelt. Tidigare hade jag aldrig den förmågan att se de stjärnorna; innan jag fick upp ögonen för allt som kan vara så fel. Kanske en del i att bli vuxen, kanske en nyttig erfarenhet på vägen. Goda råd har jag fått nog av för en oöverskådlig framtid. Jag är lilla-lillasyster-kan-själv-säg-inte-till-mig-hur-jag-ska-leva-mitt-liv!!! Hon kommer jag ännu att vara när jag är 80 år och ve den som vet mer om mig och mitt liv än vad jag gör.

Nu väntar den grekiska maten i ugnen, soffan och rödvinsglaset på en trött men ganska lycklig utter.

Bloggpaus?

Nej, snarare livspaus… Efter tre veckors semester hittas jag fortfarande lättast under min korkek med deckaren i ena handen och rödvinsglaset i det andra; långt borta i en annan värld, en värld av gott och ont med gåtor att lösa. Ibland sliter jag mig från semesterpositionen och handlar något till mitt nya hem eller är social eller packar en kartong – för att sedan återgå i semesterposition så fort jag kan Efter allt som varit, efter företagshälsovårdens ”hot” att sjukskriva mig i maj så har jag insett allvaret – VILA MÄNNISKA! eller …. ja vad? Gå under? Så jag vilar, men vad vila innebär för mig varierar från dag till dag, och det är det jag följer. Ibland är vila god middag med goda vänner (som ikväll), ibland är vila långa promenader längs havet, ibland ligga på stranden, ibland slappa i trädgården, packa och planera, jobba på katthemmet - ja, vila kan vara väldigt mycket. Huvudsaken är att jag gör vad jag känner för – dag för dag. Den här friheten skulle jag kunna njuta av länge till – men den har tyvärr ett slut Något jag inte orkar tänka på just nu. Men det finns där. Bara som en tanke än så länge. Ingen riktig verklighet. Ännu är jag fri. Och fy fan vad enkelt allting är då!!!!!

Här är jag!

Återfinns i trädgården, läsande den ena deckaren efter den andra, sippande på ett glas rödvin, långt bort från någon typ av ”verklighet”. Jodå, om fyra veckor ligger jag säkert kvar här; kan inte se vad som skulle kunna slita mig från detta lyckorus Livet är helt jävla underbart när jag är ledig.

2 år idag!

Idag firar jag 2-årsdag som bloggare ! Vem hade kunnat tro det?

En trött onsdag

Usch ja, den här dagen har varit seg från start! Jag knyter mig i soffan, på menyn står ”Halv åtta hos mig” och ”Det okända” innan jag byter soffa mot säng. Resan mot att röka betydligt mindre (eller inte alls) har börjat och jag har haft lite abstinens största delen av dagen. Har dock klarat dagen utan ilska; mitt största och värsta symptom på nikotinabstinens. Alltid nåt.

Förkylt…

…men det verkar släppa ganska fort ändå. Det måste bero på rödvinet Helgen har tillbringats nerbäddad i soffan med skidskytte på TV, vilket absolut är helt OK. Härligt Helena ! Annars har jag inte bara svenska färger när det gäller skidskytte – min största favorit heter Björndalen.

 

Jag är sugen på jordnötter idag. Och dessutom hungrig. Det blir att ta sig till affären med blek uppsyn och skitigt hår. Jag skulle behöva städhjälp i min lägenhet också. Suck! Det saknas en man i mitt hus

Lite snörvligt är det

och lite fruset också, men med tanke på att min arbetsplats mest påminner om ”10 små negerpojkar” just nu så kanske man inte ska begära alltför mycket. Varför skulle inte jag också få en liten släng av nån oemotståndlig bacill? Men det ska bli kortvarigt! Det ska knappt få fäste alls! Jag kämpar emot med eukalyptus i aromalampa och massor med rå lök. Rödvin står också på menyn – det hjälper mot allt, eller hur? Hela helgen är obokad Det känns som alla helger hittills i år har varit helt fullbokade. Är det så eller är det bara känslan? Det enda jag planerat i helgen är myskläder, repriser på TV och DVD med kommisarie Lynley. Helt underbart

Väntan

Behöver lugn och ro i livet mer än någonting annat. Kollar underbara Lasse Winnerbäck på TV. 20 kronor på lönekontot, långt till lön. Svar nästa vecka – hur ser framtiden ut? Livet just nu är väntan.