Jodå…alltså…

Jodå, jag finns kvar men i ganska begränsad omfattning. På bloggen i alla fall I´ll be back, men just nu äter jag bedövningsmedel (antidepressiv medicin) som gör att det står ganska stilla. Inuti alltså. Orden också. Efter att ha varit en person med mycket känslor och mycket ord är det just nu…ganska stilla. Att titta in i en vägg i flera timmar i sträck är en helt OK sysselsättning just nu. Vila. Jodå, det är jätteskönt, känns som semester i alla känslostormar jag brukar leva i. Det här är bra – en kort tid. Men egentligen är det INTE jag. Ett eventuellt missbruk av antidepressiva ligger långt, LÅNGT borta, jag vill egentligen bara tillbaka till mig själv. Snart.

Semestern närmar sig, bara några få långdragna, sega dagar kvar tills friheten . Det enda jag lever för just nu, den där mållinjen och friheten som väntar.

Nytt hem i höst, har nytt kontrakt på en ”riktig” lägenhet, förstahandskontrakt. Saknar det privatliv som jag inte haft på länge. Längtar dit. Inreder i mina tankar, typ hela tiden. Känns för bra för att vara sant, så stabilt, så vuxet, så….på riktigt på nåt sätt. Måste våga tro. Det här är min tid. Dags att landa. Kanske.

Midsommar var härlig Bästa vännens bror som funnits där så länge. Tidigare gift, inte längre. Vill ha men vägen dit är komplicerad och risken är att behöva möta honom på födelsedagar och fester sätter lite hinder i vägen. För både honom och mig. Tror jag. Eller också är jag helt ute och cyklar – vilket inte skulle vara första gången i så fall Kanske ser han mig bara som lillesyrrans underhållande, crazy kompis. Förbaskat trevligt i vilket fall. Vad betydde den natten i mitt livs historia…? Den som lever får se. Som vanligt. Livet är ganska spännande

Sen var det det där med jobbet, men urk va hemskt och jag ska snart glömma det när dörren öppnas inför en månads underbar FRIHET Förhoppningsvis är framtiden lika öppen där och alla möjligheter väntar runt hörnet. I höst.

Sparlåga

Livet går lite på sparlåga just nu, inga stora stormar, inga katastrofer, bara lugn lunkande vardag. Är det något jag behöver så är det det här! Inte tänker jag sätta igång någon dramatik inte, åtminstone inte nu Jag har lärt mig uppskatta stunder av….ingenting. Mellan varven.

Jag funderar ganska mycket på just nu vad människor (kvinnor?) står ut med ”in the name of love”. Många långa samtal med förtvivlade vänner. OK för att förhållanden innebär kompromisser/samarbete/två sidor av samma mynt men – vart går gränsen? Jag som kräver respekt av en karl, är jag helt ute ? Är det märkligt att jag är singel? Bara små funderingar, en fredag som denna.

Jag funderar också på hur öppet människor skriver på Facebook om sina alkoholvanor. Det förvånar mig. Mycket. Det kanske är jag som är annorlunda där också efter att ha arbetat med missbrukare…..? Säger jag med ett vinglas i handen Också där finns det gränser. Men vart finns dom? För andra? Absolut inte på samma ställe som för mig i alla fall, så mycket är klart. Förvånad.

Jag funderar också på att mina tarotkort för året är styrkan/rättvisan och översteprästinnan. Tarotkortens kvinnliga kort nr 2 och 3 (efter kejsarinnan). Ett år i mitt liv som kommer att handla om gemenskap med kvinnor och styrka/kvinnlighet/intuition. Jaså ?

Och så är det ju det där med kommande fest på jobbet. Någonting som ingenting hade kunnat hålla mig borta ifrån för bara ett halvår sen. Nu tackar jag nej, ärligt och bestämt, för att visa för mig själv att jag inte går dit för Gift Mans Skull som jag alltid gjort förut. Det är ju över. In the name of love, you know

Fredagar är alltid fantastiska Fredagar är ännu mer fantastiska med kombinationen värme + vin + cigaretter i min trädgård i kvällssolen. Livsnjuteri.

Feminist?

I helgen har jag varit på tjejträff med en nybildad typ ”Girl Power Grupp”. Då jag trivs bäst att hänga med grabbarna och väl inte har riktigt bra erfarenheter av tjejgäng så var jag nervös innan, men nyfikenheten och glädjen över initiativet tog överhand. Allting måste ju prövas och utforskas. Det tog inte många minuter in i samtalet innan jag och några barnlösa singlar till fick höra att vi har ”gjort fel”, i den meningen att vi inte har man, barn eller exman. Frågat/sagt av en människa som möter oss för första gången, som inte har en aning om våra liv eller historier eller vad som ligger bakom vår ”livsstil”. Numera tar jag inte åt mig (förutom riktigt tunga dagar) och svarar emot direkt i termer om vad som bedöms vara rätt och fel. Tystna kommer jag absolut inte att göra! Jag blir tyvärr inte heller särskilt förvånad.  I övrigt så gick diskussionerna höga över middagen inom alla tänkbara ämnen, det dansades halva natten och jag ramlade in här framåt småtimmarna Träffa dem igen? Ja, jag får ju ta det för vad det är i så fall; ett roligt partygäng där jag, igen, får en ”stämpel” på mig. Sen ska jag inte gå in i debatten om jämställdhet, då blir det här inlägget flera sidor långt , men så länge det finns olika lönetabeller för män och kvinnor och alla traditionella kvinnoyrken har lägst lön så har vi långt kvar till jämställdhet. Men inte fan är det grabbgänget på lunchen som försöker hindra mig att flyga….

När jag ser tillbaka på året hittills så har jag haft en (1) helg som har varit blank i almanackan. I övrigt har det varit fester, i och för sig de flesta stora och jäkligt roliga, men det har slunkit ner mycket god mat och mycket gott vin och det har sovits väldigt lite. Ja, jag känner mig rejält sliten även om det också har fyllt på energi. April får bli en lugnare, mer hälsosam månad

Magkänslan pratar jättehögt igen och jag ber den hålla tyst eftersom den inte verkar verklighetsförankrad alls. Min mage är förvånad att den där mannen på den där festen inte har hört av sig. Det ska han ju inte göra så tyst på dig!!

Ikväll har jag anmält mig till två universitetsutbildningar på distans i höst Båda inom personaladministration/psykologi i arbetslivet. Spännande!

Vingar

Jag längtar ihjäl mig efter våren! Hjälper det att be till gudarna? Ingen mer snö! Snälla!

Efter ungefär fyra timmars sömn inatt och en smällande huvudvärk som sällskap sedan imorse är jag mäkta stolt över att jag har klarat av dagen (hittills) utan att slå någon (hårt). Dagen är inte slut ännu men risken har reducerats kraftigt sedan jag lämnade byråkratin

De senaste dagarna har jag ägnat åt att försöka övertyga mina vänner från andra sidan jorden om att de definitivt inte ska köra tvärsöver vårt land i snöstorm och blixthalka när de aldrig har kört på snö förut. Nu börjar jag fundera på att kanske behöva säga nej på fler språk än ett? Det händer förvånansvärt ofta i mitt liv att jag funderar på vad som är otydligt i ett NEJ. Kommunikation handlar ofta om tydlighet, men…hur kan det liksom bli såhär galet? Det måste finnas någon hemlighet där som jag inte knäckt ännu.

Man ska inte svika sina vänner, särskilt inte när de kanske behöver en som mest, men när vännen som misshandlats av sin man tar tillbaka densamme – då hoppar jag av Helvete vad svårt det är att stå bredvid. Jag fixar det inte längre. Sorry vännen.

Känslan från festen sitter fortfarande kvar, också i min rygg. Allting handlar BARA om vilka människor jag omger mig med, precis så enkelt är det faktiskt. Den kvällen och natten var fan ren magi. Fler gäster delar den känslan med mig. Och ja – jag vet vad jag vill, vad jag ska göra och använda framtiden till

Fortfarande på fest

Nej, tyvärr inte fysiskt men mentalt. Den kvällen och natten fick mig att vakna upp. Det är när man möter motsatsen till det man lever i som man inser saker. Jag är ju SÅ medveten om vad byråkratin gör med mig som person, det där att alltid leva i känslan av att vara fel. Jag var också medveten om att jag kan ha vänner omkring mig som inte är bra för mig men det påverkar inte mig så mycket. Eller? Hur medveten var jag egentligen? ? Att gå in där i lördags och möta nya okända människor och också människor jag träffat förut men inte känner så väl fick mig verkligen att förstå hur saker och ting har blivit. Från att ha varit en person som älskat att träffa nya människor, varit nyfiken och öppen och glad - nu utgår jag från att jag inte har någonting att erbjuda alls och vill helst inte synas. Har jag ens någon självkänsla kvar? Det är jag själv som har tillåtit det här; jag har låtit andra människors åsikter ta ifrån mig bland det viktigaste jag hade. Fan

Min bästa vän ”tvingade” mig att sitta hos de människor hon visste att jag skulle få roligast tillsammans med, där jag passade in bäst, dem jag tycker så mycket om efter en krogkväll för några år sen. Och vilken kväll jag fick Underbara, roliga, härliga, halvgalna, fria människor.  Hela kvällen blev en uppvisning i att känna sig rätt, att vara med människor där man passar in, kärlek, omtanke, frihet och humor. En av dem sa till mig att han tycker att jag är fantastisk och att få höra det av en människa som jag tycker så mycket om – det sitter ännu kvar i typ hela kroppen. När jag gick in där och kände mig så liten och låg. Oj, snacka om att vakna till.

Igår var jag tillbaka i byråkratin med två vakna hjärnceller (och de var fortfarande på fest ). Bara igår råkade jag ut för två riktigt grova påhopp på min person som jag inte vet om det var elakhet eller ren jävla dumhet. Jag berättade också för min nya (enda?) vän på jobbet om festen i helgen och hennes svar är ”ja, det är sån skillnad att gå ut med människor som inte vill en illa!”. Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på obehaget jag upplever under krogkvällarna med jobbet, men nu förstår jag, hon satte ord på det. Varför i helvete blir ett ställe så konstigt?  

Jag har fortfarande svårt att hitta orden, det är så mycket som pågår i min kropp och själ just nu, men jag hoppas jag får fram min poäng ändå. FAN HELLER! FAN FAN FAN HELLER! Det finns så många omkring mig som jag älskar och bryr mig om – det är bara de som är viktiga i mitt liv och som har någonting att säga till om när det gäller mitt värde och vem jag är.

Om inte allt det här var tillräckligt så avslutades natten med behandling av en kiropraktor på bästa vännens golv halv sex på morgonen. Min rygg knäcktes ut så att människor som sov vaknade till av oljudet Igår kväll låg jag i soffan, åt värktabletter och var säker på att läkarbesök var det enda rätta idag OM jag skulle kunna ta mig ur sängen. Ikväll har jag tränat, rullat runt på ryggen på golvet utan minsta smärta någonstans och min rygg känns friskare än den gjort på hur länge som helst.

Wow.

Ett försök trots allt

Jag har försökt hela dagen idag att hitta ord för att beskriva vilken underbar kväll/natt jag haft, men eftersom (?) jag gick och la mig klockan sex imorse så är det seeeeegt i hjärnan idag Jag hade så kul igår, träffade såna fantastiska människor, skrattade så jag fick kramp i magen, sminket hade jag nästan skrattat bort redan innan huvudrätten var slut, resten dansades bort till 80-talsdisco. Jag känner mig som en ny människa idag, om än en mycket trött sådan Vilken energipåfyllning! Vilka människor! Oj.

Veckans bästa

Det är den här stunden just precis nu och cirka sex timmar framåt. Nyss hemkommen från en arbetsvecka, maten väntar klar i kylen och ska bara värmas på, myskläderna är redan på, första glaset rödvin är upphällt och står här framför skärmen. Åhhh, I like !

Säga vad man vill om min bil. 20 år i år. Många besök på verkstaden den här vintern, alla möjliga skavanker behöver rättas till. Mycket pengar blir det, men hon är min och ska fungera. Ingen skönhet att se på direkt, men ganska pigg och glad att köra. Och hon har verkligen karaktär! Vissa delar kan man lyfta ut, lägga på bänken hos bilmeken, slå några slag på med hammare och det funkar perfekt igen. En viss charm

Vilken ärlig människa jag är och alltid ska vara; det är ganska komiskt egentligen. Vänner från andra sidan jorden vill komma och hälsa på. Det är jättekul men absolut i lagom doser; vis av erfarenhet eftersom de varit här förut. Varför reser man runt i världen om allting är fel och inte som hemma? Åk hem då!? Jag umgås gärna med dem men behöver andas och ladda om mellan varven för att klara av dem. De kunde inte bo hos mig förra gången eftersom han är fruktansvärt allergisk mot katter (akuten var bland det första de såg av min hemstad). Nu skriver de själva att de inte kan bo här pga katten och vill att jag hittar ett hotell åt dem. Det är bara det att jag inte längre har någon katt, han dog i januari 2006. Direkt tänker jag skriva till dem och berätta att hemmet är kattfritt, men…… Jag vill ju inte att de ska bo här! Vänta nu… Hmmmm…

Vårtrötthet?

Är det det jag drabbats av? Jag har gått i klister hela veckan, kommer knappt ur sängen på morgnarna, vaknar knappt till under dagen heller och kan knappt vänta tills jag får sova igen. Varför blir man vårtrött? Och vad är vad när det gäller trötthet egentligen? Det finns många orsaker att vara trött – som långvarig stress eller långvarig förkylning eller långvarig vinter. Men vårtrötthet känns bäst; den går ju snart över

Onsdagar är min TV-kväll och det känns skönt mellan träning, ideellt arbete och krogen. Faktiskt, för första gången på väldigt länge, känner jag för att gå ut! Och eftersom det ser ut som det gör i vänkretsen med sjuka föräldrar, kommande fester och vänner som jag inte alls vill gå ut med så faller valet faktiskt på en krogkväll med byråkraterna. Ja, livet är lite märkligt ibland men just nu är det här faktiskt vad jag vill! Det finns väl en mening med det också. Eller också har jag, äntligen, gått från halvgalen till helgalen

Min glappande käft har redan kostat mig mycket när det gäller löneförhöjningar i byråkratin. Att kritisera sin egen arbetsgivare uppskattas inte, att däremot ta på mig hela ansvaret själv varför saker fungerar så illa belönas däremot med några hundra kronor extra. Jag kanske borde knipa igen men jag kan inte, inte ens för pengar. Jag kan absolut inte knipa igen inför min f d chef, särskilt nu när han inte har någon makt över mig längre. Det går liksom inte! Men det får fan vara värt det – jag har inte sålt min själ ännu

I Aftonbladet pågår en jakt på bevis när det gäller spöken som fångats på film. Själv ska jag krypa ner i soffan och kolla på ”Det okända” och aldrig ens tänka tanken att såna saker inte finns. Åh, vad livet skulle vara tråkigt om man aldrig kan tro på det oförklarliga!

Tillbaka på banan

Allt faller sakta på plats i tillvaron just nu. Det är verkligen inte kul att vara så djupt nere i svackorna, men man lär sig massor där på botten och kommer tillbaka med en mycket klarare blick. Jag känner mig avgiftad i kropp och själ, lugn, harmonisk. Mår helt enkelt precis så bra som jag förtjänar Allting skulle väl nötas igenom ordentligt innan det kunde vända och nu tackar jag för läxan.

Det känns skönt idag att bara kunna konstatera, utan minsta illamående, att alla tjejer på jobbet har blivit bjudna på tjejfest. Alla utom jag. Även om jag inte vill gå så är det lätt att må dåligt när sånt händer, men inte nu. Jag bara konstaterar fakta. Och jag känner mig fri; friheten som finns i att inte bry sig.

Det känns också skönt att kunna vara ett stöd för två av mina närmaste vänner just nu, utan att för den skull drunkna i deras sorg. En av vännernas pappa är så svårt sjuk att jag tvivlar på att han kommer hem från sjukhuset igen. En av vännerna har problem i sin familj av den kalibern som man inte önskar ens sin värsta ovän. Tungt, förtvivlat. Jag vill verkligen finnas där för dem nu och alltid; inte drunkna i mina egna sorger som vid jämförelse krymper till typ…ingenting.  

Viktväktarmaten funkar väl sådär. Jag är otroligt hungrig just nu  Det ska ordna sig. Det också.

Ljust igen

Ibland är det bra att vara en så intensiv känslomänniska som jag är. I måndags visste jag på fullt allvar inte hur jag skulle kunna ta mig ur sängen på tisdag morgon och gå till jobbet och överhuvudtaget fungera. På tisdag morgon klev jag upp ur sängen, gick till jobbet, fungerade och det missade jobbet är nästan glömt. Idag planerar jag för framtiden igen.

Ibland behöver man också bli påmind om vilka människor man har runt sig i livet. Mina underbara vänner som alltid finns där, i nöd och lust, 24 timmar om dygnet, 365 dagar per år. Min familj. Via Facebook fick jag också höra saker som värmde hela vägen in i min januarisjäl. Och sist men inte minst ni här på bloggen! Wow! Vilken support!

Jag är verkligen allt annat än ensam och ibland är det bra att bli påmind om det Det betyder väldigt mycket mer än ett förlorat jobb.